Nahum 2

Saldırı altındasın, ey Ninova, surlarını koru, Yolu gözle, belini doğrult, topla bütün gücünü.
 En folkförskingrare drager upp mot dig;      bevaka dina fästen.  Speja utåt vägen, omgjorda dina länder      bruka din kraft, så mycket du förmår.Jes. 8,9 f. 10,12.
Çünkü RAB Yakup’un soyunu İsrail’in eski görkemine kavuşturacak; Düşmanları onları perişan edip asmalarını harap etmiş olsa bile.
 Ty HERREN vill återställa Jakobs höghet      såsom Israels höghet,  då nu plundrare så hava ödelagt dem      och så fördärvat deras vinträd.Nah. 1,12.
Askerlerinin kalkanları kıpkızıl, Yiğitler allar kuşanmış. Savaş arabalarının demirleri hazırlık günü nasıl da parıldıyor! Çam mızraklar sallanıyor havada.
 Hans hjältars sköldar äro färgade röda,      stridsmännen gå klädda i scharlakan;  vagnarna gnistra av eld,      när han gör dem redo till strid;      och man skakar lansar av cypressträ.
Sokaklardan fırtına gibi geçiyor savaş arabaları, Meydanlardan koşuşuyorlar her yöne, Şimşek gibi seğirtiyorlar. Görünüşleri meşalelerden farksız.
 På vägarna storma vagnarna fram,      de köra om varandra på fälten;  såsom bloss äro de att skåda      lika ljungeldar fara de åstad.
Ninova Kralı topluyor seçkin askerlerini, Ama sendeliyorlar yolda. Saldıranlar kent surlarına doğru seğirtiyor, Siperler kuruluyor.
 Han vet nogsamt vilka väldiga kämpar han äger;      de störta överända, där de rusa framåt.  De hasta mot stadens murar,      och stormtaken göras redo.
Irmakların kapıları açıldı Ve yerle bir oldu saray.
 Strömportarna måste öppna sig,      och palatset försmälter av ångest.
Tanrı’nın dediği oldu, soyup götürdüler kenti. Güvercinler gibi inliyor kadın köleler, Göğüslerini döverek.
 Ja, domen står fast:      hon bliver blottad, bortsläpad;  hennes tärnor måste sucka      likasom duvor      och slå sig för sitt bröst.
Kaçıp gidiyor Ninova halkı, Boşalan bir havuzun suyu gibi, “Durun, durun!” diye bağırıyorlar, Ama geri dönüp bakan yok.
 I all sin tid var Nineve      lik en vattenrik damm,      men nu flyr vattnet bort.  »Stannen!  Stannen!»  --      Nej, ingen vänder sig om.
Yağmalayın altınını, gümüşünü, Yok servetinin sonu. Her tür değerli eşyayla dolup taşıyor.
 Röven nu silver,      röven guld.  Här finnas skatter utan ände,      överflöd på alla      dyrbara håvor.
[] Yıkıldı, yerle bir oldu, viraneye döndü Ninova. Eriyor yürekler, Bükülüyor dizler, titriyor bedenler, Herkesin beti benzi soluyor.
 Ödeläggelse och förödelse och förstörelse!  Förfärade hjärtan      och skälvande knän!  Darrande länder allestädes!  Allas ansikten hava skiftat färg.Jes. 13,7. Joel 2,6.
Aslanların inine, Yavru aslanların beslendiği yere ne oldu? Aslanla dişisinin ve yavrularının korkusuzca gezindiği yere ne oldu?
 Var är nu lejonens kula,  den plats där de unga lejonen förtärde sitt rov,  där lejonet och lejoninnan hade sin gång,  där lejonungen gick omkring,  utan att någon skrämde bort den?Hes. 19,1 f.
Aslan, yavrularına yetecek kadarını avladı, Dişileri için avını boğazladı. Mağarasını avladıklarıyla, İnini kurbanlarıyla doldurdu.
 Var är lejonet som tog rov, så mycket dess ungar ville hava,      och dödade åt sina lejoninnor,  ja, uppfyllde sina hålor med rov      och sina kulor med rövat gods?
Her Şeye Egemen RAB, “Sana karşıyım” diyor, “Yakacağım savaş arabalarını, Dumanları tütecek. Genç aslanlarını kılıç yiyip tüketecek. Yeryüzünde av bırakmayacağım sana Ulaklarının sesi işitilmeyecek artık.”
 Se, jag skall vända mig mot dig,  säger HERREN Sebaot;  dina vagnar skall jag låta gå upp i rök,  och dina unga lejon skall svärdet förtära.  Jag skall utrota ditt rövade gods från jorden  och man skall ej mer höra dina sändebuds röst