Lamentations 1

O kent ki, insan doluydu, Nasıl da tek başına kaldı şimdi! Büyüktü uluslar arasında, Dul kadına döndü! Soyluydu iller arasında, Angarya altına düştü!

 Huru övergiven sitter hon icke,      den folkrika staden!  Hon har blivit lik en änka.      Hon som var så mäktig bland folken,  en furstinna bland länderna,      hon måste nu göra trältjänst.Bar. 4,12 f.

Geceleyin acı acı ağlıyor, Yanaklarında gözyaşı; Avutan tek kişi bile yok Bunca oynaşı arasında. Dostları ona hainlik etti, Düşman oldu.

 Bittert gråter hon i natten,      och tårar rinna utför hennes kind.  Ingen finnes, som tröstar henne,      bland alla hennes vänner. Alla hennes närmaste hava varit trolösa mot henne;      de hava blivit hennes fiender.Ps. 38,12. Jer.13,17.

Yahuda acı çekip ağır kölelik ettikten sonra Sürgün edildi, Ulusların arasında oturuyor, Ama rahat bulamıyor. O sıkıntıdayken ardına düşenler ona yetişti.

 Juda har måst gå i landsflykt efter att hava utstått elände      och svåra vedermödor;  hon bor nu bland hedningarna      och finner ingen ro.  Alla hennes förföljare hava fallit över henne,      mitt i hennes trångmål.

Siyon’a giden yollar yas tutuyor, Çünkü bayramlara gelen yok. Bütün kapıları ıssız, kâhinleri inliyor, Erden kızları sıkıntıda, kendisi de acı çekiyor.

 Vägarna till Sion ligga sörjande,      då nu ingen kommer till högtiderna.  Alla hennes portar äro öde,      hennes präster sucka.  Hennes jungfrur äro bedrövade,      och själv sörjer hon bittert.

Hasımları başa geçti, düşmanları rahat içinde. Çok isyan ettiği için RAB ona acı çektiriyor, Yavruları hasımlarının gözü önünde sürgüne gitti.

 Hennes ovänner hava fått övermakten,      för hennes fiender går allt väl.  Ty HERREN har sänt henne bedrövelser      för hennes många överträdelsers skull.  Hennes barn hava måst gå i fångenskap,      bortdrivna av ovännen.

Siyon kızının bütün güzelliği uçtu, Önderleri otlak bulamayan geyiklere döndü, Dermanları kesildi Kendilerini kovalayanların önünde.

 Så har all dottern Sions härlighet      försvunnit ifrån henne.  Hennes furstar likna hjortar      som icke finna något bete;  vanmäktiga söka de fly bort,      undan sina förföljare.

Yeruşalim sıkıntı içinde başıboş dolaşırken Eski günlerdeki varlığını anımsıyor. Halkı hasmının eline düşüp de Yardımına koşan çıkmayınca, Hasımları haline bakıp Yıkılışına güldüler.

 I denna sitt eländes och sin husvillhets tid      kommer Jerusalem ihåg  allt vad dyrbart hon ägde      i forna dagar.  Nu då hennes folk har fallit för ovännens hand      och hon icke har någon hjälpare  nu se hennes ovänner      med hån på hennes undergång.Jes. 64,11.

Yeruşalim büyük günah işledi, Bu yüzden kirlendi. Ona saygı duyanların hepsi Şimdi onu hor görüyor, Çünkü onu çıplak gördüler. O da inleyip öbür yana dönüyor.

 Svårt hade Jerusalem försynda sig;      därför har hon blivit en styggelse.  Alla som ärade henne förakta henne nu,      då de se hennes blygd.  Därför suckar hon ock själv      och drager sig undan.Jes. 47,3. Jer. 13,22, 26. Nah. 3,5.

Kirliliği eteklerindeydi, Sonunu düşünmedi; Bu yüzden düşüşü korkunç oldu, Avutanı yok. “Ya RAB, düşkün halimi gör, Çünkü düşmanım kazandı!”

 Orenhet fläckar hennes klädesfållar;      hon tänkte icke på anden.  Därför vart hennes fall så gruvligt;      ingen finnes, som tröstar henne.  Se, HERRE, till mitt elände,      ty fienden förhäver sig.Jes. 47,7.

Değerli her şeyine düşman el uzattı. Tapınağına başka ulusların girdiğini gördü, Topluluğuna girmesini yasakladığın uluslar.

 Ovännen räckte ut sin hand      efter allt vad dyrbart hon ägde;  ja, hon fick se huru hedningar      kommo in i hennes helgedom,  just sådana som du hade förbjudit      att komma in i din församling.5 Mos. 23,3 f. Neh. 13,1 f. Ps. 79,1 f. Hes. 44,9.

Halkı inleyip ekmek arıyor, Yeniden güçlerine kavuşmak için Değerli neleri varsa ekmekle değiştiler; “Bak da gör, ya RAB, ne kadar sefil oldum.”

 Allt hennes folk måste med suckan      tigga sitt bröd;  för vad dyrbart de ägde måste de köpa sig mat      till att stilla sin hunger.  Se, HERRE, och akta på      huru föraktad jag har blivit.

“Ey sizler, yoldan geçenler, Sizin için önemi yok mu bunun? Bakın da görün, başıma gelen dert gibisi var mı? Öyle bir dert ki, RAB öfkesinin alevlendiği gün Başıma yağdırdı onu.

 Går detta eder ej till sinnes, I alla som dragen vägen fram?      Akten härpå och sen till:  kan någon plåga vara lik den      varmed jag har blivit hemsökt,  den varmed HERREN har bedrövat mig      på sin glödande vredes dag?Jes. 13,13.

Ateş saldı yukarıdan, Kemiklerimin içine işledi ateş; Ağ serdi ayaklarıma, Geri çevirdi beni; Mahvetti, baygın kaldım bütün gün.

 Från höjden sände han en eld      i mina ben och fördärvade dem.  Han bredde ut ett nät för mina fötter,      han stötte mig tillbaka.  Förödelse lät han gå över mig,      han gjorde mig maktlös för alltid.

İsyanlarım boyunduruğa döndü, RAB’bin eliyle birbirine tutturulup Boynuma geçirildi, gücüm tükendi. Rab karşı duramadığım İnsanların eline verdi beni.

 Mina överträdelser knötos samman      av hans hand till ett ok,  hopbundna lades de på min hals;      så bröt han ned min kraft.  Herren gav mig i händerna på människor      som jag ej kan stå emot.Ps. 31,11.

Hiçe saydı beni savunan yiğitleri, Gençlerimi kırıp geçirmek için çağrı yaptı ordulara, Rab erden Yahuda kızını Üzüm sıkma çukurunda çiğnedi adeta.

 Alla de tappra kämpar jag hyste      aktade Herren för intet.  Han lyste ut högtid, mig till fördärv,      för att krossa mina unga män.  Ja, vinpressen trampade Herren      till ofärd för jungfrun dottern Juda.Jes. 63,3. Klag. 2,22.

“Ağlıyorum bunlara, Gözlerimden yaşlar boşanıyor; Çünkü beni avutan, Canımı tazeleyen benden uzak. Çocuklarım şaşkına döndü, Çünkü düşmanım üstün çıktı.”

 Fördenskull gråter jag;      mitt öga, det flyter i tårar;  ty fjärran ifrån mig äro de som skulle trösta mig      och vederkvicka min själ.  Förödelse har gått över mina barn,      ty fienden har blivit mig övermäktig.Jer. 14,17.

Siyon ellerini açmış, Ama onu avutan yok. RAB Yakup soyuna karşı buyruk verdi, Komşuları ona hasım olsun, dedi. Yeruşalim aralarında paçavraya döndü.

 Sion räcker ut sina händer,      men ingen finnes, som tröstar henne;  mot Jakob bådade HERREN upp      ovänner från alla sidor;  Jerusalem har blivit      en styggelse ibland dem.

“RAB haklıdır, çünkü buyruğuna karşı geldim. Şimdi dinleyin, ey halklar, çektiğim acıyı görün; Erden kızlarım, gençlerim sürgüne gitti.

 Ja, HERREN är rättfärdig,      ty jag var gensträvig mot hans bud.  Hören då, alla I folk,      och sen min plåga:  mina jungfrur och mina unga män      fingo gå i fångenskap.Dan. 9,7.

Oynaşlarımı çağırdım, Ama aldattılar beni. Yeniden güçlerine kavuşmak için yiyecek ararken Kâhinlerimle önderlerim kentte can verdi.

 Jag kallade på mina vänner,      men de bedrogo mig.  Mina präster och mina äldste      förgingos i staden,  medan de tiggde sig mat      för att stilla sin hunger.

Gör, ya RAB, ne sıkıntılar çektiğimi, İçim kanıyor, yüreğim buruk, Çünkü çok asilik ettim; Dışarıda kılıç beni çocuklarımdan ayırmakta, İçerdeyse ölüm kol gezmekte.

 Se HERRE, huru jag är i nöd,      mitt innersta är upprört.  Mitt hjärta vänder sig i mitt bröst,      därför att jag var så gensträvig.  Ute har svärdet förgjort mina barn,      och inomhus pesten.5 Mos. 32,25. Jes. 16,11. Klag. 2,11. Hes. 7,16.

İnlediğimi duydular, Beni avutan olmadı. Bütün düşmanlarım başıma gelen felaketi duydu, Sen yaptın diye sevinçten coştular. İlan ettiğin günü getir, Onlar da benim gibi olsunlar.

 Väl hör man huru jag suckar,      men ingen finnes, som tröstar mig;  alla mina fiender höra om min olycka och fröjda sig      över att du har gjort detta.  Den dag du förkunnade har du låtit komma.      Dock, dem skall det gå såsom mig.Jer. 50,10, 29. 51,24.

Yaptıkları her kötülüğü anımsa, İsyanlarımdan ötürü bana ne yaptınsa onlara da yap; Çünkü sürekli inliyor, baygınlık geçiriyorum.”

 Låt all deras ondska komma inför ditt ansikte,      och hemsök dem,  likasom du har hemsökt mig      för alla mina överträdelsers skull  ty många äro mina suckar,      och mitt hjärta är sjukt.Jer. 8,18.