Job 6

Eyüp şöyle yanıtladı:

Då tog Job till orda och sade:

“Keşke üzüntüm tartılabilse, Acım teraziye konabilseydi!

 Ack att min grämelse bleve vägd  och min olycka lagd jämte den på vågen!

Denizlerin kumundan ağır gelirdi, Bu yüzden abuk sabuk konuştum.

 Se, tyngre är den nu än havets sand,  därför kan jag icke styra mina ord.

Çünkü Her Şeye Gücü Yeten’in okları içimde, Ruhum onların zehirini içiyor, Tanrı’nın dehşetleri karşıma dizildi.

 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig,  och min ande indricker deras gift;  ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.

Otu olan yaban eşeği anırır mı, Yemi olan öküz böğürür mü?

 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs,  icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?

Tatsız bir şey tuzsuz yenir mi, Yumurta akında tat bulunur mu?

 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta,  och vem finner behag i slemörtens saft?

Böyle yiyeceklere dokunmak istemiyorum, Beni hasta ediyorlar.

 Så vägrar nu min själ att komma vid detta,  det är för mig en vämjelig spis.

“Keşke dileğim yerine gelse, Tanrı özlediğimi bana verse!

 Ack att min bön bleve hörd,  och att Gud ville uppfylla mitt hopp!

Kerem edip beni ezse, Elini çabuk tutup yaşam bağımı kesse!

 O att det täcktes Gud att krossa mig,  att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!

Yine avunur, Amansız derdime karşın sevinirdim, Çünkü Kutsal Olan’ın sözlerini yadsımadım.

 Då funnes ännu för mig någon tröst,  jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning;  jag har ju ej förnekat den Heliges ord.

Gücüm nedir ki, bekleyeyim? Sonum nedir ki, sabredeyim?

 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas?  Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?

Taş kadar güçlü müyüm, Etim tunçtan mı?

 Min kraft är väl ej såsom stenens,  min kropp är väl icke av koppar?

Çaresiz kalınca Kendimi kurtaracak gücüm mü olur?

 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig,  var utväg har blivit mig stängd.

“Kederli insana dost sevgisi gerekir, Her Şeye Gücü Yeten’den korkmaktan vazgeçse bile.

 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän,  men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,

Kardeşlerim kuru bir dere gibi beni aldattı; Hani gürül gürül akan dereler vardır,

 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar,  ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,

Eriyen buzlarla taşan, Kar sularıyla beslenen,

 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden,  när snön har fallit och gömt sig i dem,

Ama kurak mevsimde akmayan, Sıcakta yataklarında tükenen dereler... İşte öyle aldattılar beni.

 men som åter försvinna, när de träffas av hettan,  och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.

O dereler için kervanlar yolundan sapar, Çöle çıkıp yok olurlar. Tema’nın kervanları su arar, Saba’dan gelen yolcular umutla bakar.

 Vägfarande där i trakten vika av till dem,  men de finna allenast ödslighet och måste förgås.

O dereler için kervanlar yolundan sapar, Çöle çıkıp yok olurlar. Tema’nın kervanları su arar, Saba’dan gelen yolcular umutla bakar.

 Temas vägfarande skådade dithän,  Sabas köpmanståg hoppades på dem;

Ama oraya varınca umut bağladıkları için utanır, Hayal kırıklığına uğrarlar.

 men de kommo på skam i sin förtröstan,  de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.

Artık siz de bir hiç oldunuz, Dehşete kapılıp korkuyorsunuz.

 Ja, likaså ären I nu ingenting värda,  handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.

‘Benim için bir şey verin’ Ya da, ‘Rüşvet verip Beni düşmanın elinden kurtarın, Acımasızların elinden alın’ dedim mi?

 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor,  taga av edert gods för att lösa mig ut,

‘Benim için bir şey verin’ Ya da, ‘Rüşvet verip Beni düşmanın elinden kurtarın, Acımasızların elinden alın’ dedim mi?

 att I skolen rädda mig undan min ovän,  köpa mig fri ur våldsverkares hand?

“Bana öğretin, susayım, Yanlışımı gösterin.

 Undervisen mig, så vill jag tiga,  lären mig att förstå vari jag har farit vilse.

Doğru söz acıdır! Ama tartışmalarınız neyi kanıtlıyor?

 Gott är förvisso uppriktigt tal,  men tillrättavisning av eder, vad båtar den?

Sözlerimi düzeltmek mi istiyorsunuz? Çaresizin sözlerini boş laf mı sayıyorsunuz?

 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord,  och skall den förtvivlade få tala för vinden?

Öksüzün üzerine kura çeker, Arkadaşınızın üzerine pazarlık ederdiniz.

 Då kasten I väl också lott om den faderlöse,  då lären I väl köpslå om eder vän!

“Şimdi lütfedip bana bakın, Yüzünüze karşı yalan söyleyecek değilim ya.

 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig;  icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.

Bırakın artık, haksızlık etmeyin, Bir daha düşünün, davamda haklıyım.

 Vänden om!  Må sådan orätt icke ske;  ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!

Ağzımdan haksız bir söz çıkıyor mu, Damağım kötü niyeti ayırt edemiyor mu?

 Skulle väl orätt bo på min tunga,  och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?