Job 36

Elihu konuşmasına şöyle devam etti:

Vidare sade Elihu:

“Biraz bekle, sana açıklayayım, Çünkü Tanrı için söylenecek daha çok söz var.

 Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked,  ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.

Bilgimi geniş kaynaklardan toplayacağım, Yaratıcıma hak vereceğim.

 Min insikt vill jag hämta vida ifrån,  och åt min skapare vill jag skaffa rätt.

Kuşkusuz söylediğim hiçbir şey yalan değil, Karşında bilgide yetkin biri var.

 Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn;  en man med fullgod insikt har du framför dig.

“Tanrı güçlüdür, ama kimseyi hor görmez, Güçlü ve amacında kararlı.

 Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen,  han som är så väldig i sitt förstånds kraft.

Kötüleri yaşatmaz, Ezilenin hakkını verir.

 Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv,  men åt de arma skaffar han rätt.

Gözlerini doğru kişiden ayırmaz, Onu krallarla birlikte tahta oturtur, Sonsuza dek yükseltir.

 Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga;  de få trona i konungars krets,  för alltid låter han dem sitta där i höghet.

Ama insanlar zincire vurulur, Baskı altında tutulurlarsa,

 Och om de läggas bundna i kedjor  och fångas i eländets snaror,

Onlara yaptıklarını, Gurura kapılıp isyan ettiklerini bildirir.

 så vill han därmed visa dem vad de hava gjort,  och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;

Öğüdünü dinletir, Kötülükten dönmelerini buyurur.

 han vill då öppna deras öra för tuktan  och mana dem att vända om ifrån fördärvet.

Eğer dinler ve O’na kulluk ederlerse, Kalan günlerini bolluk, Yıllarını rahatlık içinde geçirirler.

 Om de då höra på honom och underkasta sig,  så få de framleva sina dagar i lycka  och sina år i ljuvlig ro.

Ama dinlemezlerse ölür, Ders almadan yok olurlar.

 Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen  och omkomma, när de minst tänka det.

“Tanrısızlar öfkelerini içlerinde gizler, Kendilerini bağladığında Tanrı’dan yardım istemezler.

 Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede  och icke anropa honom, när han lägger dem i band,

Genç yaşta ölüp giderler, Yaşamları putperest tapınaklarında fuhşu iş edinmiş erkekler arasında sona erer.

 deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden,  och deras liv skall dela tempelbolares lott.

Ama Tanrı acı çekenleri acı çektikleri için kurtarır, Düşkünlere kendini dinletir.

 Genom lidandet vill han rädda den lidande,  och genom betrycket vill han öppna hans öra.

“Evet, seni sıkıntıdan çeker çıkarırdı; Darlığın olmadığı geniş bir yere, Zengin yiyeceklerle bezenmiş bir sofraya.

 Så sökte han ock draga dig ur nödens gap,  ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde;  och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.

Oysa şimdi kötülerin hak ettiği cezayı çekiyorsun, Yargı ve adalet yakalamış seni.

 Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom;  ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.

Dikkat et, para seni baştan çıkarmasın, Büyük bir rüşvet seni saptırmasın.

 Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid,  och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.

Zenginliğin ya da bütün gücün yeter mi Sıkıntı çekmeni önlemeye?

 Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd  och genom allt som nu har prövat din kraft?

Halkların yeryüzünden Yok edildiği geceyi özleme.

 Du må ej längta så ivrigt efter natten,  den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.

Dikkat et, kötülüğe dönme, Çünkü sen onu düşkünlüğe yeğledin.

 Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är;  sådant behagar dig ju mer än att lida.

“İşte Tanrı gücüyle yükselir, O’nun gibi öğretmen var mı?

 Se, Gud är upphöjd genom sin kraft.  Var finnes någon mästare som är honom lik?

Kim O’na ne yapması gerektiğini söyleyebilir? Kim O’na, ‘Haksızlık ettin’ diyebilir?

 Vem har föreskrivit honom hans väg,  och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?»

O’nun işlerini yüceltmelisin, anımsa bunu, İnsanların ezgilerle övdüğü işlerini.

 Tänk då på att upphöja hans gärningar,  dem vilka människorna besjunga

Bütün insanlar bunları görmüştür, Herkes onları uzaktan izler.

 och som de alla skåda med lust,  de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.

Evet, Tanrı öyle büyüktür ki, O’nu anlayamayız, Varlığının süresi hesaplanamaz.

 Ja, Gud är för hög för vårt förstånd,  hans år äro flera än någon kan utrannsaka.

“Su damlalarını yukarı çeker, Buharından yağmur damlatır.

 Se, vattnets droppar drager han uppåt,  och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;

Bulutlar nemini döker, İnsanların üzerine bol yağmur yağdırır.

 skyarna gjuta dem ut såsom en ström,  låta dem drypa ned över talrika människor.

Bulutları nasıl yaydığını, Göksel konutundan nasıl gürlediğini kim anlayabilir?

 Ja, kan någon fatta molnens utbredning,  braket som utgår från hans hydda?

Şimşekleri çevresine nasıl yaydığına, Denizin dibine dek nasıl ulaştırdığına bakın.

 Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen,  och själva havsgrunden höljer han in däri.

Tanrı halkları böyle yönetir, Bol yiyecek sağlar.

 Ty så utför han sina domar över folken;  så bereder han ock näring i rikligt mått.

Şimşeği elleriyle tutar, Hedefine vurmasını buyurur.

 I ljungeldsljus höljer han sina händer  och sänder det ut mot dem som begynna strid.

O’nun gürleyişi fırtınayı haber verir, Sığırlar bile fırtına kopacağını bildirir.

 Budskap om honom bär hans dunder;  själva boskapen bebådar hans antåg.