Job 33

“Ama şimdi lütfen sözümü dinle, Eyüp, Söyleyeceğim her şeye kulak ver.

 Men hör nu, Job, mina ord,  och lyssna till allt vad jag vill säga.

Ağzımı açtım açacağım, Söyleyeceklerim dilimin ucunda.

 Se, jag upplåter nu mina läppar,  min tunga tager till orda i min mun.

Sözlerim temiz bir yürekten çıkıyor, Dudaklarım bildiklerini içtenlikle söylüyor.

 Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal,  och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.

Beni Tanrı’nın Ruhu yarattı, Her Şeye Gücü Yeten’in soluğu yaşam veriyor bana.

 Guds ande är det som har gjort mig,  den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.

Elinden gelirse beni yanıtla, Kendini hazırla, karşımda dur.

 Om du förmår, så må du nu svara mig;  red dig till strid mot mig, träd fram.

Tanrı’nın önünde ben de tıpkı senin gibiyim, Ben de balçıktan yaratıldım.

 Se, jag är likställd med dig inför Gud,  jag är danad av en nypa ler, också jag.

Onun için dehşetim seni yıldırmasın, Baskım sana ağır gelmesin.

 Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig,  ej heller kan min myndighet trycka dig ned.

“Sesin hâlâ kulaklarımda, Şöyle demiştin:

 Men nu sade du så inför mina öron,  så ljödo de ord jag hörde:

‘Ben kusursuz ve günahsızım, Temiz ve suçsuzum.

 »Ren är jag och fri ifrån överträdelse,  oskyldig är jag och utan missgärning;

Yine de Tanrı bana karşı bahane arıyor, Beni düşman görüyor.

 men se, han finner på sak mot mig,  han aktar mig såsom sin fiende.

Ayaklarımı tomruğa vuruyor, Yollarımı gözetliyor.’

 Han sätter mina fötter i stocken,  vaktar på alla mina vägar.»

“Ama sana şunu söyleyeyim, Bu konuda haksızsın. Çünkü Tanrı insandan büyüktür.

 Nej, häri har du orätt, svarar jag dig.  Gud är ju förmer än en människa.

İnsanın hiçbir sözünü yanıtlamıyor diye Niçin O’nunla çekişiyorsun?

 Huru kan du gå till rätta med honom,  såsom gåve han aldrig svar i sin sak?

Çünkü insan anlamasa da, Tanrı şu ya da bu yolla konuşur.

 Både på ett sätt och på två talar Gud,  om man också ej aktar därpå.

Rüyada, geceleyin görümde, İnsanları ağır uyku basınca, Yatakta yatarlarken,

 I drömmen, i nattens syn,  när sömnen har fallit tung över människorna  och de vila i slummer på sitt läger,

Kulaklarına konuşur, Uyarısıyla onları korkutur;

 då öppnar han människornas öron  och sätter inseglet på sina varningar till dem,

Onları yaptıkları kötülükten döndürmek, Gururdan uzak tutmak,

 när han vill avvända någon från en ogärning  eller hålla högmodet borta ifrån en människa.

Canlarını çukurdan, Hayatlarını ölümden kurtarmak için.

 Så bevarar han hennes själ från graven  och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.

İnsan yatağında acılarla, Kemiklerinde dinmez sızılarla yola getirilir.

 Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger  och genom ständig oro, allt intill benen.

Öyle ki, içi yemek kaldırmaz, En lezzetli yiyecekten tiksinir.

 Hennes sinne får leda vid maten,  och hennes själ vid den föda hon älskade.

Eti erir, görünmez olur, Gözükmeyen kemikleri ortaya çıkar.

 Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se,  ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.

Canı çukura, Hayatı ölüm meleklerine yaklaşır.

 Så nalkas hennes själ till graven  och hennes liv hän till dödens makter.

“Yine de insana doğruyu bildirmek için Yanında bir melek, bin melekten biri Arabulucu olarak bulunursa,

 Men om en ängel då finnes, som vakar över henne,  en medlare, någon enda av de tusen,  och denne får lära människan hennes plikt,

Ona lütfeder de, ‘Onu ölüm çukuruna inmekten kurtar, Ben fidyeyi buldum’ derse,

 då förbarmar Gud sig över henne och säger;  »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven;  lösepenningen har jag nu fått.»

Eti çocuk eti gibi yenilenir, Gençlik günlerine döner.

 Hennes kropp får då ny ungdomskraft,  hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.

Dua ettiğinde Tanrı ondan hoşnut kalır, O da Tanrı’nın yüzünü görüp sevinir. Tanrı onun durumunu düzeltir.

 När hon då beder till Gud, är han henne nådig  och låter henne se sitt ansikte med jubel;  han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.

Sonra insanların önünde türkü çağırır: ‘Günah işleyip doğru yoldan saptım, Ama Tanrı hak ettiğim cezayı vermedi bana,

 Så får denne då sjunga inför människorna och säga:  »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten,  dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;

Canımı çukura inmekten O kurtardı, Işığı görmek için yaşayacağım.’

 ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven,  och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»

“İşte, insanın canını çukurdan çıkarmak, Onu yaşam ışığıyla aydınlatmak için Tanrı bütün bunları iki kez, Hatta üç kez yapar.

 Se, detta allt kommer Gud åstad,  både två gånger och tre, för den mannen,

“İşte, insanın canını çukurdan çıkarmak, Onu yaşam ışığıyla aydınlatmak için Tanrı bütün bunları iki kez, Hatta üç kez yapar.

 till att rädda hans själ från graven,  så att han får njuta av de levandes ljus.

“İyi dinle, Eyüp, kulak ver, Sen sus, ben konuşacağım.

 Akta nu härpå, du Job, och hör mig;  tig, så att jag får tala.

Söyleyeceğin bir şey varsa söyle, Çünkü seni haklı çıkarmak isterim.

 Dock, har du något att säga, så svara mig;  tala, ty gärna gåve jag dig rätt.

Yoksa, beni dinle, Sus da sana bilgelik öğreteyim.”

 Varom icke, så är det du som må höra på mig;  du må tiga, så att jag får lära dig vishet.