Job 28

Gümüş maden ocağından elde edilir, Altını arıtmak için de bir yer vardır.

 Silvret har ju sin gruva,  sin fyndort har guldet, som man renar;

Demir topraktan çıkarılır, Bakırsa taştan.

 järn hämtas upp ur jorden,  och stenar smältas till koppar.

İnsan karanlığa son verir, Koyu karanlığın, ölüm gölgesinin taşlarını Son sınırına kadar araştırır.

 Man sätter då gränser för mörkret,  och rannsakar ned till yttersta djupet,

Maden kuyusunu insanların oturduğu yerden uzakta açar, İnsan ayağının unuttuğu yerlerde, Herkesten uzak iplere sarılıp sallanır.

 Där spränger man schakt långt under markens bebyggare,  där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot,  där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.

Ekmek topraktan çıkar, Toprağın altı ise yanmış, altüst olmuştur.

 Ovan ur jorden uppväxer bröd,  men därnere omvälves den såsom av eld.

Kayalarından laciverttaşı çıkar, Yüzeyi altın tozunu andırır.

 Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste,  guldmalm hämtar man ock där.

Yırtıcı kuş yolu bilmez, Doğanın gözü onu görmemiştir.

 Stigen ditned är ej känd av örnen,  och falkens öga har ej utspanat den;

Güçlü hayvanlar oraya ayak basmamış, Aslan oradan geçmemiştir.

 den har ej blivit trampad av stolta vilddjur,  intet lejon har gått därfram.

Madenci elini çakmak taşına uzatır, Dağları kökünden altüst eder.

 Ja, där bär man hand på hårda stenen;  bergen omvälvas ända ifrån rötterna.

Kayaların içinden tüneller açar, Gözleri değerli ne varsa görür.

 In i klipporna bryter man sig gångar,  där ögat får se allt vad härligt är.

Irmakların kaynağını tıkar, Gizli olanı ışığa çıkarır.

 Vattenådror täppas till och hindras att gråta.  Så dragas dolda skatter fram i ljuset.

Ama bilgelik nerede bulunur? Aklın yeri neresi?

 Men visheten, var finnes hon,  och var har förståndet sin boning?

İnsan onun değerini bilmez, Yaşayanlar diyarında ona rastlanmaz.

 Priset för henne känner ingen människa;  hon står ej att finna i de levandes land.

Engin, “Bende değil” der, Deniz, “Yanımda değil.”

 Djupet säger: »Hon är icke här»,  och havet säger: »Hos mig är hon icke.»

Onun bedeli saf altınla ödenmez, Değeri gümüşle ölçülmez.

 Hon köper icke för ädlaste metall,  med silver gäldas ej hennes värde.

Ona Ofir altınıyla, değerli oniksle, Laciverttaşıyla değer biçilmez.

 Hon väges icke upp med guld från Ofir,  ej med dyrbar onyx och safir.

Ne altın ne cam onunla karşılaştırılabilir, Saf altın kaplara değişilmez.

 Guld och glas kunna ej liknas vid henne;  hon får ej i byte mot gyllene klenoder.

Yanında mercanla billurun sözü edilmez, Bilgeliğin değeri mücevherden üstündür.

 Koraller och kristall må icke ens nämnas;  svårare är förvärva vishet än pärlor.

Kûş topazı onunla denk sayılmaz, Saf altınla ona değer biçilmez.

 Etiopisk topas kan ej liknas vid henne;  hon väges icke upp med renaste guld.

Öyleyse bilgelik nereden geliyor? Aklın yeri neresi?

 Ja, visheten, varifrån kommer väl hon,  och var har förståndet sin boning?

O bütün canlıların gözünden uzaktır, Gökte uçan kuşlardan bile saklıdır.

 Förborgad är hon för alla levandes ögon,  för himmelens fåglar är hon fördold;

Yıkım’la Ölüm: “Kulaklarımız ancak fısıltısını duydu” der.

 avgrunden och döden giva till känna;  »Blott hörsägner om henne förnummo våra öron.»

Onun yolunu Tanrı anlar, Yerini bilen O’dur.

 Gud, han är den som känner vägen till henne,  han är den som vet var hon har sin boning.

Çünkü O yeryüzünün uçlarına kadar bakar, Göklerin altındaki her şeyi görür.

 Ty han förmår skåda till jordens ändar,  allt vad som finnes under himmelen ser han.

Rüzgara güç verdiği, Suları ölçtüğü,

 När han mätte ut åt vinden dess styrka  och avvägde vattnen efter mått,

Yağmura kural koyduğu, Yıldırıma yol açtığı zaman,

 när han stadgade en lag för regnet  och en väg för tordönets stråle,

Bilgeliği görüp değerini biçti, Onu onaylayıp araştırdı.

 då såg han och uppenbarade henne,  då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.

[] İnsana, “İşte Rab korkusu, bilgelik budur” dedi, “Kötülükten kaçınmak akıllılıktır.”

 Och till människorna sade han så:  »Se Herrens fruktan, det är vishet,  och att fly det onda är förstånd.»