Job 20

Naamalı Sofar şöyle yanıtladı:

Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

“Sıkıntılı düşüncelerim beni yanıt vermeye zorluyor, Bu yüzden çok heyecanlıyım.

 På sådant tal giva mina tankar mig ett svar,  än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.

Beni utandıran bir azar işitiyorum, Anlayışım yanıt vermemi gerektiriyor.

 Smädlig tillrättavisning måste jag höra,  och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.

“Bilmiyor musun eskiden beri, İnsan dünyaya geldiğinden beri,

 Vet du då icke att så har varit från evig tid,  från den stund då människor sattes på jorden:

Kötünün zafer çığlığı kısadır, Tanrısızın sevinciyse bir anlıktır.

 att de ogudaktigas jubel varar helt kort  och den gudlöses glädje ett ögonblick?

Boyu göklere erişse, Başı bulutlara değse bile,

 Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen  och hans huvud når intill molnen,

Sonsuza dek yok olacak, kendi pisliği gibi; Onu görmüş olanlar, ‘Nerede o?’ diyecekler.

 Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck;  de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»

Düş gibi uçacak, bir daha bulunamayacak, Gece görümü gibi yok olacak.

 Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer;  han förjagas såsom en syn om natten.

Kendisini görmüş olan gözler bir daha onu görmeyecek, Yaşadığı yerde artık görünmeyecektir.

 Det öga som såg honom ser honom icke åter,  och hans plats får ej skåda honom mer.

Çocukları yoksulların lütfunu dileyecek, Malını kendi eliyle geri verecektir.

 Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma,  hans händer återbära hans vinning.

Kemiklerini dolduran gençlik ateşi Kendisiyle birlikte toprakta yatacak.

 Bäst ungdomskraften fyller hans ben,  skall den ligga i stoftet med honom.

“Kötülük ağzında tatlı gözükse, Onu dilinin altına gizlese bile,

 Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun,  så att han gömmer den under sin tunga,

Tutsa, bırakmasa, Damağının altına saklasa bile,

 är rädd om den och ej vill gå miste därom,  utan håller den förvarad inom sin gom,

Yediği yiyecek midesinde ekşiyecek, İçinde kobra zehirine dönüşecek.

 så förvandlas denna kost i hans inre,  bliver huggormsetter i hans liv.

Yuttuğu servetleri kusacak, Tanrı onları midesinden çıkaracak.

 Den rikedom han har slukat måste han utspy;  av Gud drives den ut ur hans buk.

Kobra zehiri emecek, Engereğin zehir dişi onu öldürecek.

 Ja, huggormsgift kommer han att dricka,  av etterormens tunga bliver han dräpt.

Akarsuların, bal ve ayran akan derelerin Sefasını süremeyecek.

 Ingen bäck får vederkvicka hans syn,  ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.

Zahmetle kazandığını Yemeden geri verecek, Elde ettiği kazancın tadını çıkaramayacak.

 Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav;  hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.

Çünkü yoksulları ezip yüzüstü bıraktı, Kendi yapmadığı evi zorla aldı.

 Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där;  han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.

“Hırsı yüzünden rahat nedir bilmedi, Serveti onu kurtaramayacak.

 Han visste ej av någon ro för sin buk,  men han skall icke rädda sig med sina skatter.

Yediğinden artakalan olmadı, Bu yüzden bolluğu uzun sürmeyecek.

 Intet slapp undan hans glupskhet,  därför äger och hans lycka intet bestånd.

Varlık içinde yokluk çekecek, Sıkıntı tepesine binecek.

 Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd,  och envar eländig vänder då mot honom sin hand.

Karnını tıka basa doyurduğunda, Tanrı kızgın öfkesini ondan çıkaracak, Üzerine gazap yağdıracak.

 Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld;  sin vredes glöd skall Gud sända över honom  och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.

Demir silahtan kaçacak olsa, Tunç ok onu delip geçecek.

 Om han flyr undan för vapen av järn,  så genomborras han av kopparbågens skott.

Çekilince ok sırtından, Parıldayan ucu ödünden çıkacak, Dehşet çökecek üzerine.

 När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg,  när den ljungande udden kommer fram ur hans galla,  då falla dödsfasorna över honom.

Koyu karanlık onun hazinelerini gözlüyor. Körüklenmemiş ateş onu yiyip bitirecek, Çadırında artakalanı tüketecek.

 Idel mörker är förvarat åt hans skatter;  till mat gives honom eld som brinner utan pust,  den förtär vad som är kvar i hans hydda.

Suçunu gökler açığa çıkaracak, Yeryüzü ona karşı ayaklanacak.

 Himmelen lägger hans missgärning i dagen,  och jorden reser sig upp emot honom.

Varlığını seller, Azgın sular götürecek Tanrı’nın öfkelendiği gün.

 Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos,  likt förrinnande vatten, på vredens dag.

Budur kötünün Tanrı’dan aldığı pay, Budur Tanrı’nın ona verdiği miras.”

 Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud,  sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.