Job 18

Şuahlı Bildat şöyle yanıtladı:

Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:

“Ne zaman bitecek bu sözler? Biraz anlayışlı olun da konuşalım.

 Huru länge skolen I gå på jakt efter ord?  Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.

Niçin hayvan yerine konuyoruz, Gözünüzde aptal sayılıyoruz?

 Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur,  räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?

Sen kendini öfkenle paralıyorsun, Senin uğruna dünyadan vaz mı geçilecek? Kayalar yerini mi değiştirecek?

 Du som i din vrede sliter sönder dig själv,  menar du att dör din skull jorden skall bliva öde  och klippan flyttas bort från sin plats?

“Evet, kötünün ışığı sönecek, Ateşinin alevi parlamayacak.

 Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut,  och lågan av hans eld icke giva något sken.

Çadırındaki ışık karanlığa dönecek, Yanındaki kandil sönecek.

 Ljuset skall förmörkas i hans hydda,  och lampan slockna ut för honom.

Adımlarının gücü zayıflayacak, Kurduğu düzene kendi düşecek.

 Hans väldiga steg skola stäckas,  hans egna rådslag bringa honom på fall.

Ayakları onu ağa götürecek, Kendi ayağıyla tuzağa basacak.

 Ty han rusar med sina fötter in i nätet,  försåten lura, där han vandrar fram;

Topuğu kapana girecek, Tuzak onu kapacak.

 snaran griper honom om hälen,  och gillret tager honom fatt;

Toprağa gizlenmiş bir ilmek, Yoluna koyulmuş bir kapan bekliyor onu.

 garn till att fånga honom äro lagda på marken  och snärjande band på hans stig.

Dehşet saracak onu her yandan, Her adımında onu kovalayacak.

 Från alla sidor ängsla honom förskräckelser,  de jaga honom, varhelst han går fram.

Gücünü kıtlık kemirecek, Tökezleyince, felaket yanında bitiverecek.

 Olyckan vill uppsluka honom,  och ofärd står redo, honom till fall.

Derisini hastalık yiyecek, Kollarıyla bacaklarını ölüm yutacak.

 Under hans hud frätas hans lemmar bort,  ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.

Güvenli çadırından atılacak, Dehşet kralının önüne sürüklenecek.

 Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort,  och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.

Çadırında ateş oturacak, Yurdunun üzerine kükürt saçılacak.

 I hans hydda får främlingar bo,  och svavel utströs över hans boning.

Kökleri dipten kuruyacak, Dalları üstten solacak.

 Nedantill förtorkas hans rötter,  och ovantill vissnar hans krona bort.

Ülkede anısı yok olacak, Adı dünyadan silinecek.

 Hans åminnelse förgås ifrån jorden,  hans namn lever icke kvar i världen.

Işıktan karanlığa sürülecek, Dünyadan kovulacak.

 Från ljus stötes han ned i mörker  och förjagas ifrån jordens krets.

Ne çocuğu ne torunu kalacak halkı arasında, Yaşadığı yerde kimsesi kalmayacak.

 Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk,  och ingen i hans boningar skall slippa undan.

Batıdakiler onun yıkımına şaşacak, Doğudakiler dehşet içinde bakacak.

 Över hans ofärdsdag häpna västerns folk,  och österns män gripas av rysning.

Evet, kötülerin yaşamı işte böyle son bulur, Tanrı’yı tanımayanların varacağı yer budur.”

 Ja, så sker det med den orättfärdiges hem,  så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.