Isaiah 38

O günlerde Hizkiya ölümcül bir hastalığa yakalandı. Amots oğlu Peygamber Yeşaya ona gidip şöyle dedi: “RAB diyor ki, ‘Ev işlerini düzene sok. Çünkü iyileşmeyecek, öleceksin.’ ”

Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk; och profeten Jesaja, Amos' son, kom till honom och sade till honom: »Så säger HERREN: Beställ om ditt hus; ty du måste dö och skall icke tillfriskna.»

Hizkiya yüzünü duvara dönüp RAB’be yalvardı:

Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till HERREN.

“Ya RAB, yürekten bir sadakatle önünde nasıl yaşadığımı, gözünde iyi olanı yaptığımı anımsa lütfen.” Sonra acı acı ağlamaya başladı.

Och han sade: »Ack HERRE, tänk dock på huru jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort, vad gott är i dina ögon.» Och Hiskia grät bitterligen.

Bunun üzerine RAB Yeşaya’ya seslendi:

Då kom HERRENS ord till Jesaja: han sade:

“Git, Hizkiya’ya şunu söyle: ‘Atan Davut’un Tanrısı RAB diyor ki: Duanı işittim, gözyaşlarını gördüm. Bak, ömrünü on beş yıl daha uzatacağım.

»Gå och säg till Hiskia: Så säger HERREN, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag skall föröka din livstid med femton år;

Bu kenti savunacak, seni de kenti de Asur Kralı’nın elinden kurtaracağım.

jag skall ock rädda dig och denna stad ur den assyriske konungens hand. Ja, jag skall beskärma denna stad.

Sözümü gerçekleştireceğime ilişkin sana vereceğim belirti şu olacak:

Och detta skall för dig vara tecknet från HERREN därpå att HERREN skall göra, vad han nu har lovat:

RAB, batmakta olan güneşin Ahaz’ın inşa ettiği basamakların üzerine düşen gölgesini on basamak kısaltacak.’ ” Böylece batmakta olan güneşin gölgesi on basamak kısaldı.

se, solvisarskuggan, som nu på Ahas' solvisare har gått nedåt med solen, skall jag låta gå tio steg tillbaka.» Så gick solen tillbaka på solvisaren de tio steg, som den reda hade lagt till rygga.

Yahuda Kralı Hizkiya hastalanıp iyileştikten sonra şunları yazdı:

En sång, skriven av Hiskia, Juda konung, när han hade varit sjuk och tillfrisknat från sin sjukdom:

“Hayatımın baharında ölüler diyarının kapılarından geçip Ömrümün geri kalan yıllarından yoksun mu kalmalıyım?” demiştim,

 Jag tänkte: Jag går hädan      i mina bästa dagar,      in genom dödsrikets portar;  jag varder berövad återstoden av mina år.

“Yaşayanlar diyarında RAB’bi, evet, RAB’bi bir daha görmeyeceğim, Bu dünyada yaşayanlar gibi insan yüzü görmeyeceğim bir daha.

 Jag tänkte: Jag får icke mer se HERREN,      HERREN i de levandes land.  Hos dem som bo i förgängelsens rike      får jag ej mer skåda människor.

Evim bir çoban çadırı gibi bozuldu, alındı elimden. Dokumacı gibi dürdüm yaşamımı, RAB tezgahtan beni kesti, Bir gün içinde sonumu getiriverdi.

 Min hydda ryckes upp och flyttas bort ifrån mig      såsom en herdes tält.  Jag har vävt mitt liv till slut såsom en vävare sin väv,      och jag skäres nu ned från bommen;  innan dagen har gått över till natt, är du färdig med mig.

Sabırla bekledim sabaha kadar, RAB bir aslan gibi kırdı bütün kemiklerimi, Bir gün içinde sonumu getiriverdi.

 Jag måste ryta såsom ett lejon intill morgonen;      så krossas alla bin i min kropp.  Ja, innan dagen har gått över till natt, är du färdig med mig.

Kırlangıç gibi, turna gibi acı acı öttüm, Güvercin gibi inledim, gözlerim yoruldu yukarı bakmaktan. Ya Rab, eziyet çekiyorum, Yardım et bana.

 Jag klagade såsom en svala, såsom en trana,      jag suckade såsom en duva;  matta blickade mina ögon mot höjden:  »HERRE, jag lider nöd; tag dig an min sak.»

“Ne diyeyim? Bana seslenen de bunu yapan da Rab’dir. Tattığım bu acılardan sonra daha dikkatli yaşayacağım.

 Men vad skall jag väl säga,      då han nu har talat till mig      och själv utfört sitt verk?  I ro får jag nu leva alla mina år till slut      efter all min själs bedrövelse.

Ya Rab, insanlar bunlarla yaşarlar. Canım da bunların sayesinde yaşıyor. İyileştirdin, yaşattın beni!

 Herre, sådant länder till liv,  min ande har i allo sitt liv därav.  Och så helar du mig -- ja, giv mig liv!

Çektiğim bunca acı esenlik bulmam içindi. Beni sevdiğin için yıkım çukuruna düşmekten alıkoydun, Günahlarımı arkana attın.

 Se till mitt bästa kom denna bittra bedrövelse över mig.  I din kärlek räddade du min själ      ifrån förintelsens grop,  i det du kastade alla mina synder      bakom din rygg.

Çünkü ölüler diyarı sana şükredemez, Ölüm övgüler sunmaz sana. Ölüm çukuruna inenler senin sadakatine umut bağlayamaz.

 Ty dödsriket tackar dig icke,      döden prisar dig icke,  och de som hava farit ned i graven hoppas ej mer      på din trofasthet.

Diriler, yalnız diriler Bugün benim yaptığım gibi sana şükreder; Babalar senin sadakatini çocuklarına anlatır.

 De som leva, de som leva, de tacka dig,      såsom ock jag nu gör;  och fäderna göra din trofasthet      kunnig för barnen.

Beni kurtaracak olan RAB’dir. Ömrümüz boyunca O’nun tapınağında Telli çalgılarımızı çalacağız.”

 HERREN skall frälsa mig,  och mina sånger skola vi då spela      i alla våra livsdagar      däruppe i HERRENS hus.

Yeşaya, “İncir pestili getirin, Hizkiya’nın çıbanına koyun, iyileşir” demişti.

Och Jesaja tillsade, att man skulle taga en fikonkaka och lägga den såsom plåster på bulnaden, så skulle han tillfriskna.

Hizkiya da, “RAB’bin Tapınağı’na çıkacağıma ilişkin belirti nedir?” diye sormuştu.

Men Hiskia sade: »Vad för ett tecken gives mig därpå att jag skall få gå upp i HERRENS hus?»