Isaiah 1

[] [] [] [] Yahuda kralları Uzziya, Yotam, Ahaz ve Hizkiya zamanında Amots oğlu Yeşaya’nın Yahuda ve Yeruşalim’le ilgili görümü:

Detta är Jesajas, Amos' sons, syner, vad han skådade angående Juda och Jerusalem i Ussias, Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid.

Ey gökler dinleyin, ey yeryüzü kulak ver! Çünkü RAB konuşuyor: “Çocuklar yetiştirip büyüttüm, Ama bana başkaldırdılar.

 Hören, I himlar,      och lyssna, du jord;      ty HERREN talar.  Barn har jag uppfött och fostrat,  men de hava avfallit från mig.

Öküz sahibini, eşek efendisinin yemliğini bilir, Ama İsrail halkı bu kadarını bile bilmiyor, Halkım anlamıyor.”

 En oxe känner sin ägare  och en åsna sin herres krubba,  men Israel känner intet,  mitt folk förstår intet.

Günahlı ulusun, suç yüklü halkın, Kötülük yapan soyun, Baştan çıkmış çocukların vay haline! RAB’bi terk ettiler, İsrail’in Kutsalı’nı hor gördüler, O’na sırt çevirdiler.

 Ve dig, du syndiga släkte,  du skuldbelastade folk,  du ogärningsmäns avföda,      I vanartiga barn,  som haven övergivit HERREN,  föraktat Israels Helige      och vikit bort ifrån honom!

Neden bir daha dövülesiniz? Neden vefasızlığı sürdürüyorsunuz? Baş büsbütün hasta, yürek büsbütün yaralı.

 Var skall man mer slå eder,      då I så fortgån i avfällighet?  Hela huvudet är ju krankt,      och hela hjärtat är sjukt.

Bedeniniz tepeden tırnağa sağlıksız, Taze darbe izleriyle, yara bereyle dolu, Temizlenmemiş, yağla yumuşatılmamış, sarılmamış.

 Ifrån fotbladet ända upp till huvudet      finnes intet helt,  blott sårmärken och blånader      och friska sår,  icke utkramade eller förbundna      eller lenade med olja.

Ülkeniz ıssız, kentleriniz ateşe verilmiş. Yabancılar topraklarınızı Gözünüzün önünde yiyip bitiriyor! Sanki ülkenin kökünü kazımışlar.

 Edert land är en ödemark,      edra städer äro uppbrända i eld,  edra åkrar bliva i eder åsyn      förtärda av främlingar;  en ödeläggelse är det,      såsom där främlingar hava omstörtat allt.

Siyon kızı bağdaki çardak, Salatalık bostanındaki kulübe gibi, Kuşatılmış bir kent gibi kalakalmış.

 Allenast dottern Sion står kvar där,      såsom en hydda i en vingård,  såsom ett vaktskjul på ett gurkfält,      såsom en iniad stad.

[] Her Şeye Egemen RAB bazılarımızı Sağ bırakmamış olsaydı, Sodom gibi olur, Gomora’ya benzerdik.

 Om HERREN Sebaot icke hade lämnat      en liten återstod kvar åt oss,  då vore vi såsom Sodom,      vi vore Gomorra lika.

Ey Sodom yöneticileri, RAB’bin söylediklerini dinleyin; Ey Gomora halkı, Tanrımız’ın yasasına kulak verin.

 Hören HERRENS ord,      I Sodomsfurstar,  lyssna till vår Guds lag,      du Gomorra-folk.

[] “Kurbanlarınızın sayısı çokmuş, Bana ne?” diyor RAB, “Yakmalık koç sunularına, Besili hayvanların yağına doydum. Boğa, kuzu, teke kanı değil istediğim.

 Vad skall jag med edra många slaktoffer?      säger HERREN.  Jag är mätt på brännoffer av vädurar      och på gödkalvars fett,  och till blod av tjurar och lamm      och bockar har jag intet behag.

Huzuruma geldiğinizde Avlularımı çiğnemenizi mi istedim sizden?

 När I kommen för att träda fram      inför mitt ansikte,  vem begär då av eder det,      att mina förgårdar trampas ned?

Anlamsız sunular getirmeyin artık. Buhurdan iğreniyorum. Kötülük dolu törenlere, Yeni Ay, Şabat Günü kutlamalarına Ve düzenlediğiniz toplantılara dayanamıyorum.

 Bären ej vidare fram      fåfängliga spisoffer;  ångan av dem är      en styggelse för mig.  Nymånader och sabbater      och utlysta fester,  ondska i förening med högtidsförsamlingar,      sådant kan jag icke lida.

Yeni Ay törenlerinizden, bayramlarınızdan nefret ediyorum. Bunlar bana yük oldu, Onları taşımaktan yoruldum.

 Edra nymånader och högtider      hatar min själ;  de hava blivit mig en börda,      jag orkar ej bära den.

“Ellerinizi açıp bana yakardığınızda Gözlerimi sizden kaçıracağım. Ne kadar çok dua ederseniz edin dinlemeyeceğim. Elleriniz kan dolu.

 Ja, huru I än uträcken edra händer,      så gömmer jag mina ögon för eder,  och om I än mycket bedjen,      så hör jag icke därpå.  Edra händer äro fulla av blod;

Yıkanıp temizlenin, Kötülük yaptığınızı gözüm görmesin, Kötülük etmekten vazgeçin.

 tvån eder då, och renen eder.  Skaffen edert onda väsende      bort ifrån mina ögon.      Hören upp att göra, vad ont är.

İyilik etmeyi öğrenin, Adaleti gözetin, zorbayı yola getirin, Öksüzün hakkını verin, Dul kadını savunun.”

 Lären att göra vad gott är,  faren efter det rätt är,      visen förtryckaren på bättre vägar,  skaffen den faderlöse rätt,      utfören änkans sak.

RAB diyor ki, “Gelin, şimdi davamızı görelim. Günahlarınız sizi kana boyamış bile olsa Kar gibi ak pak olacaksınız. Elleriniz kırmız böceği gibi kızıl olsa da Yapağı gibi bembeyaz olacak.

 Kom, låt oss gå till rätta      med varandra, säger HERREN.  Om edra synder än äro blodröda,      så kunna de bliva snövita,  och om de äro röda såsom scharlakan,      så kunna de bliva såsom vit ull.

İstekli olur, söz dinlerseniz, Ülkenin en iyi ürünlerini yiyeceksiniz.

 Om I ären villiga att höra,      skolen I få äta av landets goda.

Ama direnip başkaldırırsanız, Kılıç sizi yiyip bitirecek.” Bunu söyleyen RAB’dir.

 Men ären I ovilliga och gensträviga,      skolen I förtäras av svärd;  ty så har HERRENS mun talat.

Sadık kent nasıl da fahişe oldu! Adaletle doluydu, doğruluğun barınağıydı, Şimdiyse katillerle doldu.

 Huru har hon icke blivit en sköka,      den trogna staden!  Den var full av rätt,      rättfärdighet bodde därinne,      men nu bo där mördare.

Gümüşü cüruf oldu, Şarabına su katıldı.

 Ditt silver har blivit slagg,  ditt ädla vin är utspätt med vatten.

Yöneticileri asilerle hırsızların işbirlikçisi; Hepsi rüşveti seviyor, Armağan peşine düşmüş. Öksüzün hakkını vermiyor, Dul kadının davasını görmüyorlar.

 Dina styresmän äro upprorsmän      och tjuvars stallbröder.  Alla älskar de mutor      och fara efter vinning.  Den faderlöse skaffa de icke rätt,  och änkans sak      kommer icke inför dem.

Bu yüzden Rab, Her Şeye Egemen RAB, İsrail’in Güçlüsü şöyle diyor: “Hasımlarımı cezalandırıp rahata kavuşacağım, Düşmanlarımdan öç alacağım.

 Därför säger Herren,      HERREN Sebaot,      den Starke i Israel:  Ve!  Jag vill släcka      min harm på mina ovänner      och hämnas på mina fiender.

Sana karşı duracak, Kül suyuyla arıtır gibi seni cüruftan arıtıp temizleyeceğim.

 Jag vill vända min hand emot dig  och bortrensa ditt slagg såsom med lutsalt  och skaffa bort all din oädla malm.

Eskiden, başlangıçta olduğu gibi, Sana yöneticiler, danışmanlar yetiştireceğim. Ondan sonra ‘Doğruluk Kenti’, ‘Sadık Kent’ diye adlandırılacaksın.”

 Jag vill åter giva dig      sådana domare som tillförne,  och sådana rådsherrar      som du förut ägde.  Därefter skall du kallas      »rättfärdighetens stad»,      »en trogen stad».

Siyon adalet sayesinde, Tövbe edenleri de doğruluk sayesinde kurtulacak.

 Sion skall genom rätt bliva förlossad      och dess omvända genom rättfärdighet.

Ama başkaldıranlarla günahlılar Birlikte yıkıma uğrayacaklar. RAB’bi terk edenler yok olacak.

 Men fördärv skall drabba      alla överträdare och syndare,  och de som övergiva HERREN,      de skola förgås.

“Sevip altında tapındığınız yabanıl fıstık ağaçlarından utanacaksınız, Putperest törenleriniz için seçtiğiniz bahçelerden ötürü yüzünüz kızaracak.

 Ja, de skola komma på skam med de terebinter      som voro eder fröjd;  och I skolen få blygas över de lustgårdar      som I haden så kära.

Yaprakları solmuş yabanıl fıstık ağacına, Susuz bahçeye döneceksiniz.

 Ty I skolen bliva såsom en terebint      med vissnade löv  och varda lika en lustgård      utan något vatten.

Güçlü adamlarınız kıtık gibi, Yaptıkları işler kıvılcım gibi olacak; İkisi birlikte yanacak ve söndüren olmayacak.”

 Och de väldige skola varda såsom blår,      och deras verk såsom en gnista,  och de skola tillsammans brinna,      och ingen skall kunna släcka.