Ecclesiastes 7

[] İyi ad hoş kokulu yağdan, Ölüm günü doğum gününden iyidir.
Ty vem vet vad gott som skall hända en människa i livet, under de fåfängliga livsdagar som hon får framleva, lik en skugga? Och vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske under solen?                  Predikaren, 7 Kapitlet            Sorg och glädje, rättfärdighet och         orättfärdighet, vishet, kvinnors ondska                           m. m.
Yas evine gitmek, şölen evine gitmekten iyidir. Çünkü her insanın sonu ölümdür, Yaşayan herkes bunu aklında tutmalı.
 Bättre är gott namn än god salva,  och bättre är dödens dag än födelsedagen.
Üzüntü gülmekten iyidir, Çünkü yüz mahzun olunca yürek sevinir.
 Bättre än att gå i gästabudshus  är det att gå i sorgehus;  ty där är änden för alla människor,  och den efterlevande må lägga det på hjärtat.
Bilge kişinin aklı yas evindedir, Akılsızın aklıysa şenlik evinde.
 Bättre är grämelse än löje,  ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.
Bilgenin azarını işitmek, Akılsızın türküsünü işitmekten iyidir.
 De visas hjärtan äro i sorgehus,  och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.
Çünkü akılsızın gülmesi, Kazanın altındaki çalıların çatırtısı gibidir. Bu da boştur.
 Bättre är att höra förebråelser av en vis man  än att få höra sång av dårar.
Haksız kazanç bilgeyi delirtir, Rüşvet karakteri bozar.
 Ty såsom sprakandet av törne under grytan,  så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.
Bir olayın sonu başlangıcından iyidir. Sabırlı kibirliden iyidir.
 Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre,  och mutor fördärva hjärtat.
[] Çabuk öfkelenme, Çünkü öfke akılsızların bağrında barınır.
 Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse;  bättre är en tålmodig man än en högmodig.
“Neden geçmiş günler bugünlerden iyiydi?” diye sorma, Çünkü bu bilgece bir soru değil.
 Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig,  ty grämelse bor i dårars bröst.
Bilgelik miras kadar iyidir, Güneşi gören herkes için yararlıdır.
Spörj icke: »Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?» Ty icke av vishet kan du fråga så.
Bilgelik siperdir, para da siper, Bilginin yararı ise şudur: Bilgelik ona sahip olan kişinin yaşamını korur.
Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.
Tanrı’nın yaptığını düşün: O’nun eğrilttiğini kim doğrultabilir?
Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv.
İyi günde mutlu ol, Ama kötü günde dikkatle düşün; Tanrı birini öbürü gibi yaptı ki, İnsan kendisinden sonra neler olacağını bilmesin.
Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?
Boş ömrümde şunları gördüm: Doğru insan doğruluğuna karşın ölüyor, Kötü insanın ise, kötülüğüne karşın ömrü uzuyor.
Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta.
Ne çok doğru ol ne de çok bilge. Niçin kendini yok edesin?
Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.
Ne çok kötü ol ne de akılsız. Niçin vaktinden önce ölesin?
Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?
Birini tutman iyidir, Öbüründen de elini çekme. Çünkü Tanrı’ya saygı duyan ikisini de başarır.
Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?
Bilgelik, bilge kişiyi kentteki on yöneticiden daha güçlü kılar.
Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.
Çünkü yeryüzünde hep iyilik yapan, Hiç günah işlemeyen doğru insan yoktur.
Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.
İnsanların söylediği her söze aldırma, Yoksa uşağının bile sana sövdüğünü duyabilirsin.
Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.
Çünkü sen de birçok kez Başkalarına sövdüğünü pekâlâ biliyorsun.
Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.
Bütün bunları bilgelikle denedim: “Bilge olacağım” dedim. Ama bu beni aşıyordu.
Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.
Bilgelik denen şey Uzak ve çok derindir, onu kim bulabilir?
Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: »Jag vill bliva vis», men visheten förblev fjärran ifrån mig.
Böylece, bilgelik ve çözüm aramaya, incelemeye, kavramaya, Kötülüğün akılsızlık, akılsızlığın delilik olduğunu anlamaya kafa yordum.
Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?
Kimi kadını ölümden acı buldum. O kadın ki, kendisi tuzak, yüreği kapan, elleri zincirdir. Tanrı’nın hoşnut kaldığı insan ondan kaçar, Günah işleyense ona tutsak olur.
När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft,
Vaiz diyor ki, “Şunu gördüm: Bir çözüm bulmak için Bir şeyi öbürüne eklerken
då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fånge.
–Araştırıp hâlâ bulamazken– Binde bir adam buldum, Ama aralarında bir kadın bulamadım.
Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman.
Bulduğum tek şey: Tanrı insanları doğru yarattı, Oysa onlar hâlâ karmaşık çözümler arıyorlar.”
Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen. [ (Ecclesiastes 7:30) Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder. ]