Ecclesiastes 10

Ölü sinekler attarın ıtırını kokutur. Biraz aptallık da bilgeliği ve saygınlığı bastırır.
 Giftflugor vålla stank och jäsning i salvoberedarens salva;  så uppväger ett grand av dårskap både vishet och ära.
Bilgenin yüreği hep doğruya eğilimlidir, Akılsızın ise, hep yanlışa.
 Den vise har sitt hjärta åt höger,  men dåren har sitt hjärta åt vänster.
Yolda yürürken bile akılsızın aklı kıttır, Akılsız olduğunu herkese gösterir.
 Ja, varhelst dåren går kommer hans förstånd till korta,  och till alla säger han ifrån, att han är en dåre.
Yöneticinin öfkesi sana karşı alevlenirse, Yerinden ayrılma; Çünkü serinkanlılık büyük yanlışları bastırır.
 Om hos en furste vrede uppstår mot dig, så  håll dig dock stilla,  ty saktmod gör stora synder ogjorda.
Güneşin altında gördüğüm bir haksızlık var, Yöneticiden kaynaklanan bir yanlışı andırıyor:
 Ett elände gives, som jag har sett under solen,  ett fel som beror av den som har makten:
Zenginler düşük makamlarda otururken, Aptallar yüksek makamlara atanıyor.
 att dårskap sättes på höga platser,  medan förnämliga män få sitta i förnedring.
Köleleri at sırtında, Önderleri yerde köleler gibi yürürken gördüm.
 Jag har sett trälar färdas till häst  och hövdingar få gå till fots såsom trälar.
[] Çukur kazan içine kendi düşer, Duvarda gedik açanı yılan sokar.
 Den som gräver en grop, han faller själv däri,  och den som bryter ned en mur, honom stinger ormen.
Taş çıkaran taştan incinir, Odun yaran tehlikeye girer.
 Den som vältrar bort stenar bliver skadad av dem,  den som hugger ved kommer i fara därvid.
Balta körse, ağzı bilenmemişse, Daha çok güç gerektirir; Ama bilgelik başarı doğurur.
 Om man icke slipar eggen,  när ett järn har blivit slött,  så måste man anstränga krafterna dess mer;  och vishet är att göra allt på bästa sätt.
Yılan büyü yapılmadan önce sokarsa, Büyücünün yararı olmaz.
 Om ormen får stinga, innan han har blivit tjusad,  så har besvärjaren intet gagn av sin konst.
Bilgenin ağzından çıkan sözler benimsenir, Oysa akılsız kendi ağzıyla yıkımına yol açar.
 Med sin muns ord förvärvar den vise ynnest,  men dårens läppar fördärva honom själv.
Sözünün başı aptallık, Sonu zırdeliliktir.
 Begynnelsen på hans muns ord är dårskap,  och änden på hans tal är uselt oförnuft.
Akılsız konuştukça konuşur. Kimse ne olacağını bilmez. Kim ona kendisinden sonra ne olacağını bildirebilir?
 Och dåren är rik på ord;  dock vet ingen människa vad som skall ske;  vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske?
Akılsızın emeği kendini öylesine yıpratır ki, Kente bile nasıl gideceğini bilemez.
 Dårens möda bliver honom tung,  ty icke ens till staden hittar han fram.
Kralın bir çocuksa, Önderlerin sabah şölen veriyorsa, vay sana, ey ülke!
 Ve dig, du land vars konung är ett barn,  och vars furstar hålla måltid redan på morgonen!
Kralın soyluysa, Önderlerin sarhoşluk için değil Güçlenmek için vaktinde yemek yiyorsa, ne mutlu sana, ey ülke!
 Väl dig, du land vars konung är en ädling,  och vars furstar hålla måltid i tillbörlig tid,  med måttlighet, och icke för att överlasta sig!
Tembellikten dam çöker, Miskinlikten çatı akar.
 Genom lättja förfalla husets bjälkar,  och genom försumlighet dryper det in i huset.
Şölen eğlenmek için yapılır, Şarap yaşama sevinç katar, Paraysa her ihtiyacı karşılar.
 Till sin förlustelse håller man gästabud,  och vinet gör livet glatt;  men penningen är det som förlänar alltsammans.
İçinden bile krala sövme, Yatak odanda zengine lanet etme, Çünkü gökte uçan kuşlar haber taşır, Kanatlı varlıklar söylediğini aktarır.
 Uttala ej ens i din tanke förbannelser över en konung,  och ej ens i din sovkammare förbannelser över en rik man;  ty himmelens fåglar böra fram ditt tal,  och de bevingade förkunna vad du har sagt.