Isaiah 56

 Så säger HERREN:  Akten på vad rätt är      och öven rättfärdighet,  ty min frälsning kommer snart,  och snart bliver min rättfärdighet uppenbarad.

هكَذَا قَالَ الرَّبُّ: «احْفَظُوا الْحَقَّ وَأَجْرُوا الْعَدْلَ. لأَنَّهُ قَرِيبٌ مَجِيءُ خَلاَصِي وَاسْتِعْلاَنُ بِرِّي.

 Säll är den människa, som gör detta,  den människoson, som står fast därvid,  den som håller sabbaten, så att han icke ohelgar den,  och den som avhåller sin hand      från att göra något ont.

طُوبَى لِلإِنْسَانِ الَّذِي يَعْمَلُ هذَا، وَلابْنِ الإِنْسَانِ الَّذِي يَتَمَسَّكُ بِهِ، الْحَافِظِ السَّبْتَ لِئَلاَّ يُنَجِّسَهُ، وَالْحَافِظِ يَدَهُ مِنْ كُلِّ عَمَلِ شَرّ».

 Främlingen, som har slutit sig till HERREN,  må icke säga så:  »Säkert skall HERREN avskilja mig från sitt folk.»  Ej heller må den snöpte säga:  »Se, jag är ett förtorkat träd.»

فَلاَ يَتَكَلَّمِ ابْنُ الْغَرِيبِ الَّذِي اقْتَرَنَ بِالرَّبِّ قَائِلاً: «إِفْرَازًا أَفْرَزَنِي الرَّبُّ مِنْ شَعْبِهِ». وَلاَ يَقُلِ الْخَصِيُّ: «هَا أَنَا شَجَرَةٌ يَابِسَةٌ».

 Ty så säger HERREN:  De snöpta, som hålla mina sabbater  och utvälja det mig behagar  och stå fast vid mitt förbund,

لأَنَّهُ هكَذَا قَالَ الرَّبُّ لِلْخِصْيَانِ الَّذِينَ يَحْفَظُونَ سُبُوتِي، وَيَخْتَارُونَ مَا يَسُرُّنِي، وَيَتَمَسَّكُونَ بِعَهْدِي:

 åt dem skall jag i mitt hus och inom mina murar  giva en åminnelse och ett namn,  en välsignelse, som är förmer än söner och döttrar;  jag skall giva dem ett evigt namn,  som icke skall varda utrotat.

«إِنِّي أُعْطِيهِمْ فِي بَيْتِي وَفِي أَسْوَارِي نُصُبًا وَاسْمًا أَفْضَلَ مِنَ الْبَنِينَ وَالْبَنَاتِ. أُعْطِيهِمُِ اسْمًا أَبَدِيًّا لاَ يَنْقَطِعُ.

 Och främlingarna, som hava slutit sig till HERREN  för att tjäna honom och för att älska HERRENS namn  och så vara hans tjänare,  alla som hålla sabbaten, så att de icke ohelga den,  och som stå fast vid mitt förbund,

وَأَبْنَاءُ الْغَرِيبِ الَّذِينَ يَقْتَرِنُونَ بِالرَّبِّ لِيَخْدِمُوهُ وَلِيُحِبُّوا اسْمَ الرَّبِّ لِيَكُونُوا لَهُ عَبِيدًا، كُلُّ الَّذِينَ يَحْفَظُونَ السَّبْتَ لِئَلاَّ يُنَجِّسُوهُ، وَيَتَمَسَّكُونَ بِعَهْدِي،

 dem skall jag låta komma till mitt heliga berg  och giva dem glädje i mitt bönehus,  och deras brännoffer och slaktoffer  skola vara mig välbehagliga på mitt altare;  ty mitt hus skall kallas  ett bönehus för alla folk.

آتِي بِهِمْ إِلَى جَبَلِ قُدْسِي، وَأُفَرِّحُهُمْ فِي بَيْتِ صَلاَتِي، وَتَكُونُ مُحْرَقَاتُهُمْ وَذَبَائِحُهُمْ مَقْبُولَةً عَلَى مَذْبَحِي، لأَنَّ بَيْتِي بَيْتَ الصَّلاَةِ يُدْعَى لِكُلِّ الشُّعُوبِ».

 Så säger Herren, HERREN,  han som församlar de fördrivna av Israel:  Jag skall församla ännu flera till honom,  utöver dem som redan äro församlade till honom.

يَقُولُ السَّيِّدُ الرَّبُّ جَامِعُ مَنْفِيِّي إِسْرَائِيلَ: «أَجْمَعُ بَعْدُ إِلَيْهِ، إِلَى مَجْمُوعِيهِ».

 I alla djur på marken,      kommen och äten,      ja, I alla skogens djur.

يَا جَمِيعَ وُحُوشِ الْبَرِّ تَعَالَيْ لِلأَكْلِ. يَا جَمِيعَ الْوُحُوشِ الَّتِي فِي الْوَعْرِ.

 Väktarna här äro allasammans blinda,      de hava intet förstånd;  de äro allasammans stumma hundar,      som icke kunna skälla;  de ligga och drömma      och vilja gärna slumra.

مُرَاقِبُوهُ عُمْيٌ كُلُّهُمْ. لاَ يَعْرِفُونَ. كُلُّهُمْ كِلاَبٌ بُكْمٌ لاَ تَقْدِرُ أَنْ تَنْبَحَ. حَالِمُونَ مُضْطَجِعُونَ، مُحِبُّو النَّوْمِ.

 Men de hundarna äro ock glupska      och kunna ej bliva mätta.  Ja, sådana människor äro herdar,      dessa som intet kunna förstå!  De vilja allasammans vandra sin egen väg;      var och en söker sin egen vinning,      alla, så många de äro.

وَالْكِلاَبُ شَرِهَةٌ لاَ تَعْرِفُ الشَّبَعَ. وَهُمْ رُعَاةٌ لاَ يَعْرِفُونَ الْفَهْمَ. الْتَفَتُوا جَمِيعًا إِلَى طُرُقِهِمْ، كُلُّ وَاحِدٍ إِلَى الرِّبْحِ عَنْ أَقْصَى.

 »Kommen, jag skall hämta vin,      och så skola vi dricka oss druckna av starka drycker.  Och morgondagen skall bliva denna dag lik,      en övermåttan härlig dag!»

«هَلُمُّوا آخُذُ خَمْرًا وَلْنَشْتَفَّ مُسْكِرًا، وَيَكُونُ الْغَدُ كَهذَا الْيَوْمِ عَظِيمًا بَلْ أَزْيَدَ جِدًّا».