Isaiah 47

 Stig ned och sätt dig i stoftet,      du jungfru dotter Babel,  sätt dig på jorden utan tron,      du kaldéernas dotter;  ty man skall icke mer kalla dig      »den bortklemade och yppiga».

«اِنْزِلِي وَاجْلِسِي عَلَى التُّرَابِ أَيَّتُهَا الْعَذْرَاءُ ابْنَةَ بَابِلَ. اجْلِسِي عَلَى الأَرْضِ بِلاَ كُرْسِيٍّ يَا ابْنَةَ الْكَلْدَانِيِّينَ، لأَنَّكِ لاَ تَعُودِينَ تُدْعَيْنَ نَاعِمَةً وَمُتَرَفِّهَةً.

 Tag till kvarnen och mal mjöl,      lägg av din slöja,  lyft upp släpet, blotta benet,      vada genom strömmarna.

خُذِي الرَّحَى وَاطْحَنِي دَقِيقًا. اكْشِفِي نِقَابَكِ. شَمِّرِي الذَّيْلَ. اكْشِفِي السَّاقَ. اعْبُرِي الأَنْهَارَ.

 Din blygd skall varda blottad,      och din skam skall ses.  Hämnd skall jag utkräva      och ej skona någon människa.

تَنْكَشِفُ عَوْرَتُكِ وَتُرَى مَعَارِيكِ. آخُذُ نَقْمَةً وَلاَ أُصَالِحُ أَحَدًا».

 Vår förlossares namn är HERREN Sebaot,      Israels Helige!

فَادِينَا رَبُّ الْجُنُودِ اسْمُهُ. قُدُّوسُ إِسْرَائِيلَ.

 Sitt tyst och drag dig undan i mörkret,      du kaldéernas dotter;  ty du skall icke mer bliva kallad      »konungarikenas drottning».

«اجْلِسِي صَامِتَةً وَادْخُلِي فِي الظَّلاَمِ يَا ابْنَةَ الْكَلْدَانِيِّينَ، لأَنَّكِ لاَ تَعُودِينَ تُدْعَيْنَ سَيِّدَةَ الْمَمَالِكِ.

 Jag förtörnades på mitt folk,      jag ohelgade min arvedel      och gav dem i din hand.  Och du visade dem intet förbarmande;      på gamla män      lät du ditt ok tynga hårt.

«غَضِبْتُ عَلَى شَعْبِي. دَنَّسْتُ مِيرَاثِي وَدَفَعْتُهُمْ إِلَى يَدِكِ. لَمْ تَصْنَعِي لَهُمْ رَحْمَةً. عَلَى الشَّيْخِ ثَقَّلْتِ نِيرَكِ جِدًّا.

 Du tänkte: »Jag skall evinnerligen      förbliva en drottning»  därför ville du ej akta på      och tänkte ej på änden.

وَقُلْتِ: إِلَى الأَبَدِ أَكُونُ سَيِّدَةً! حَتَّى لَمْ تَضَعِي هذِهِ فِي قَلْبِكِ. لَمْ تَذْكُرِي آخِرَتَهَا.

 Så hör nu detta, du som lever i vällust,      du som tronar så trygg,  du som säger i ditt hjärta:      »Jag och ingen annan;  aldrig skall jag sitta såsom änka,      aldrig veta av, vad barnlöshet är.»

فَالآنَ اسْمَعِي هذَا أَيَّتُهَا الْمُتَنَعِّمَةُ الْجَالِسَةُ بِالطُّمَأْنِينَةِ، الْقَائِلَةُ فِي قَلْبِهَا: أَنَا وَلَيْسَ غَيْرِي. لاَ أَقْعُدُ أَرْمَلَةً وَلاَ أَعْرِفُ الثَّكَلَ.

 Se, båda dessa olyckor skola komma över dig med hast,      på en och samma dag:  både barnlöshet och änkestånd skola komma över dig      i fullaste mått,  trots myckenheten av dina trolldomskonster,      trots dina besvärjelsers starka kraft.

فَيَأْتِي عَلَيْكِ هذَانِ الاثْنَانِ بَغْتَةً فِي يَوْمٍ وَاحِدٍ: الثَّكَلُ وَالتَّرَمُّلُ. بِالتَّمَامِ قَدْ أَتَيَا عَلَيْكِ مَعَ كَثْرَةِ سُحُورِكِ، مَعَ وُفُورِ رُقَاكِ جِدًّا.

 Du kände dig trygg i din ondska, du tänkte:      »Ingen ser mig.»  Din vishet och din kunskap var det,      som förförde dig,  så att du så sade i ditt hjärta:      »Jag och ingen annan.»

وَأَنْتِ اطْمَأْنَنْتِ فِي شَرِّكِ. قُلْتِ: لَيْسَ مَنْ يَرَانِي. حِكْمَتُكِ وَمَعْرِفَتُكِ هُمَا أَفْتَنَاكِ، فَقُلْتِ فِي قَلْبِكِ: أَنَا وَلَيْسَ غَيْرِي.

 Därför skall en olycka komma över dig,      som du ej förmår besvärja bort,  och ett fördärv skall falla över dig,      som du icke skall kunna avvända;  ja, plötsligt skall ödeläggelse komma över dig,      när du minst anar det.

فَيَأْتِي عَلَيْكِ شَرٌّ لاَ تَعْرِفِينَ فَجْرَهُ، وَتَقَعُ عَلَيْكِ مُصِيبَةٌ لاَ تَقْدِرِينَ أَنْ تَصُدِّيهَا، وَتَأْتِي عَلَيْكِ بَغْتَةً تَهْلُكَةٌ لاَ تَعْرِفِينَ بِهَا.

 Träd fram med de besvärjelser och många trolldomskonster      som du har mödat dig med från din ungdom;  se till, om du så kan skaffa hjälp,      om du så kan skrämma bort faran.

«قِفِي فِي رُقَاكِ وَفِي كَثْرَةِ سُحُورِكِ الَّتِي فِيهَا تَعِبْتِ مُنْذُ صِبَاكِ، رُبَّمَا يُمْكِنُكِ أَنْ تَنْفَعِي، رُبَّمَا تُرْعِبِينَ.

 Du har arbetat dig trött med dina många rådslag.      Må de nu träda fram,  må de frälsa dig, dessa som avmäta himmelen      och spana i stjärnorna  och var nymånad kungöra, varifrån ditt öde      skall komma över dig.

قَدْ ضَعُفْتِ مِنْ كَثْرَةِ مَشُورَاتِكِ. لِيَقِفْ قَاسِمُو السَّمَاءِ الرَّاصِدُونَ النُّجُومَ، الْمُعَرِّفُونَ عِنْدَ رُؤُوسِ الشُّهُورِ، وَيُخَلِّصُوكِ مِمَّا يَأْتِي عَلَيْكِ.

 Men se, de äro att likna vid strå      som brännes upp i eld,  de kunna icke rädda sitt liv      ur lågornas våld.  Detta är ju ingen koleld att värma sig framför,      ingen brasa att sitta vid.

هَا إِنَّهُمْ قَدْ صَارُوا كَالْقَشِّ. أَحْرَقَتْهُمُ النَّارُ. لاَ يُنَجُّونَ أَنْفُسَهُمْ مِنْ يَدِ اللَّهِيبِ. لَيْسَ هُوَ جَمْرًا لِلاسْتِدْفَاءِ وَلاَ نَارًا لِلْجُلُوسِ تُجَاهَهَا.

 Ja, så går det för dig med dem som du mödade dig för.  Och dina handelsvänner från ungdomstiden draga bort,      var och en åt sitt håll      och ingen finnes, som frälsar dig.

هكَذَا صَارَ لَكِ الَّذِينَ تَعِبْتِ فِيهِمْ. تُجَّارُكِ مُنْذُ صِبَاكِ قَدْ شَرَدُوا كُلُّ وَاحِدٍ عَلَى وَجْهِهِ، وَلَيْسَ مَنْ يُخَلِّصُكِ.