Song of Solomon 3

POR las noches busqué en mi lecho al que ama mi alma: Busquélo, y no lo hallé.
 Där jag låg på mitt läger om natten,  sökte jag honom som min själ har kär;  jag sökte honom, men fann honom icke.
Levantaréme ahora, y rodearé por la ciudad; Por las calles y por las plazas Buscaré al que ama mi alma: Busquélo, y no lo hallé.
 »Jag vill stå upp och gå omkring i staden,  på gatorna och på torgen;  jag vill söka honom som min själ har kär.»  Jag sökte honom, men fann honom icke.
Halláronme los guardas que rondan la ciudad, Y díjeles: ¿Habéis visto al que ama mi alma?
 Väktarna mötte mig,      där de gingo omkring i staden.  »Haven I sett honom som min själ har kär?»
Pasando de ellos un poco, Hallé luego al que mi alma ama: Trabé de él, y no lo dejé, Hasta que lo metí en casa de mi madre, Y en la cámara de la que me engendró.
 Knappt hade jag kommit förbi dem,  så fann jag honom som min själ har kär.  Jag tog honom fatt, och jag släppte honom icke,  förrän jag hade fört honom in i min moders hus,      in i min fostrarinnas kammare.               ----
Yo os conjuro, oh doncellas de Jerusalem, Por las gamas y por las ciervas del campo, Que no despertéis ni hagáis velar al amor, Hasta que quiera.
 Jag besvär eder,      I Jerusalems döttrar,  vid gaseller och hindar på marken:  Oroen icke kärleken, stören den icke,      förrän den själv så vill.               ----
¿Quién es ésta que sube del desierto como columnita de humo, Sahumada de mirra y de incienso, Y de todos polvos aromáticos?
 Vem är hon som kommer hitupp från öknen      såsom i stoder av rök,  kringdoftad av myrra och rökelse      och alla slags köpmannakryddor?
He aquí es la litera de Salomón: Sesenta valientes la rodean, De los fuertes de Israel.
 Se, det är Salomos bärstol!  Sextio hjältar omgiva den,      utvalda bland Israels hjältar.
Todos ellos tienen espadas, diestros en la guerra; Cada uno su espada sobre su muslo, Por los temores de la noche.
 Alla bära de svärd      och äro väl förfarna i strid.  Var och en har sitt svärd vid sin länd,      till värn mot nattens faror.
El rey Salomón se hizo una carroza De madera del Líbano.
 En praktbår är det som konung Salomo      har låtit göra åt sig      av virke från Libanon.
Sus columnas hizo de plata, Su respaldo de oro, su cielo de grana, Su interior enlosado de amor, Por las doncellas de Jerusalem.
 Dess sidostöd äro gjorda av silver,      ryggstödet av guld,      sätet belagt med purpurrött tyg.  Innantill är den prydd i kärlek      av Jerusalems döttrar.
Salid, oh doncellas de Sión, y ved al rey Salomón Con la corona con que le coronó su madre el día de su desposorio, Y el día del gozo de su corazón.
 I Sions döttrar,      gån ut och skåden      konung Salomo med lust,  skåden kransen som hans moder har krönt honom med      på hans bröllopsdag,      på hans hjärtefröjds dag.         Brudgummen beskriver bruden v.  1--7.  --         Brudgummen vill hämta bruden från bergen         v.  8.  -- Brudgummen talar till bruden v.          9--11.  -- Brudgummen talar v.  12--15,          bruden svarar v.  16, brudgummen svarar          åter 5:1a.  -- Lyckönskan till brud och                      brudgum 5:1b.