Psalms 44

Al Músico principal: de los hijos de Coré: Masquil. OH Dios, con nuestros oídos hemos oído, nuestros padres nos han contado, La obra que hiciste en sus días, en los tiempos antiguos.

För sångmästaren; av Koras söner; en sång.

Tú con tu mano echaste las gentes, y los plantaste á ellos; Afligiste los pueblos, y los arrojaste.

 Gud, med våra öron hava vi hört,      våra fäder hava förtäljt därom för oss:  om den gärning du gjorde i deras dagar,  i forntidens dagar.

Porque no se apoderaron de la tierra por su espada, Ni su brazo los libró; Sino tu diestra, y tu brazo, y la luz de tu rostro, Porque te complaciste en ellos.

 Det var du som med din hand  utrotade hedningarna, men planterade dem;  du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

Tú, oh Dios, eres mi rey: Manda saludes á Jacob.

 Ty icke med sitt svärd intogo de landet,  och deras egen arm gav dem icke seger,  utan din högra hand och din arm  och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

Por medio de ti sacudiremos á nuestros enemigos: En tu nombre atropellaremos á nuestros adversarios.

 Du, densamme, är min konung, o Gud;  så tillsäg nu Jakob seger.

Porque no confiaré en mi arco, Ni mi espada me salvará.

 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner  och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

Pues tú nos has guardado de nuestros enemigos, Y has avergonzado á los que nos aborrecían.

 Ty icke på min båge förlitar jag mig,  och mitt svärd kan icke giva mig seger;

En Dios nos gloriaremos todo tiempo, Y para siempre loaremos tu nombre. (Selah.)

 nej, du giver oss seger över våra ovänner,  och dem som hata oss låter du komma på skam.

Empero nos has desechado, y nos has hecho avergonzar; Y no sales en nuestros ejércitos.

 Gud lova vi alltid,  och ditt namn prisa vi evinnerligen.  Sela.

Nos hiciste retroceder del enemigo, Y saqueáronnos para sí los que nos aborrecían.

 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd,  och du drager icke ut med våra härar.

Pusístenos como á ovejas para comida, Y esparcístenos entre las gentes.

 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen,  och de som hata oss taga sig byte.

Has vendido tu pueblo de balde, Y no pujaste en sus precios.

 Du låter oss bliva uppätna såsom får,  och bland hedningarna han du förstrött oss.

Pusístenos por vergüenza á nuestros vecinos, Por escarnio y por burla á los que nos rodean.

 Du säljer ditt folk för ett ringa pris,  stor är icke den vinst du har gjort därpå.

Pusístenos por proverbio entre las gentes, Por movimiento de cabeza en los pueblos.

 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar,  till spott och hån för dem som bo omkring oss.

Cada día mi vergüenza está delante de mí, Y cúbreme la confusión de mi rostro,

 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna,  du låter folken skaka huvudet åt oss.

Por la voz del que me vitupera y deshonra, Por razón del enemigo y del que se venga.

 Hela dagen är min smälek inför mig,  och blygsel höljer mitt ansikte,

Todo esto nos ha venido, y no nos hemos olvidado de ti; Y no hemos faltado á tu pacto.

 när jag hör smädarens och lastarens tal,  när jag ser fienden och den hämndgirige.

No se ha vuelto atrás nuestro corazón, Ni tampoco se han apartado nuestros pasos de tus caminos.

 Allt detta har kommit över oss,  och vi hava dock icke förgätit dig,  ej heller svikit ditt förbund.

Cuando nos quebrantaste en el lugar de los dragones, Y nos cubriste con sombra de muerte,

 Våra hjärtan avföllo icke,  och våra steg veko ej av ifrån din väg,

Si nos hubiésemos olvidado del nombre de nuestro Dios, Ó alzado nuestras manos á dios ajeno,

 så att du därför har krossat oss i schakalers land  och övertäckt oss med dödsskugga.

¿No demandaría Dios esto? Porque él conoce los secretos del corazón.

 Om vi hade förgätit vår Guds namn  och uträckt våra händer till en främmande gud,

Empero por tu causa nos matan cada día; Somos tenidos como ovejas para el matadero.

 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det,  han som känner hjärtats lönnligheter?

Despierta; ¿por qué duermes, Señor? Despierta, no te alejes para siempre.

 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen  och bliva aktade såsom slaktfår.

¿Por qué escondes tu rostro, Y te olvidas de nuestra aflicción, y de la opresión nuestra?

 Vakna upp; varför sover du, Herre?  Vakna, förkasta oss icke för alltid.

Porque nuestra alma está agobiada hasta el polvo: Nuestro vientre está pegado con la tierra.

 Varför döljer du ditt ansikte  och förgäter vårt lidande och trångmål?

Levántate para ayudarnos, Y redímenos por tu misericordia.

 Se, vår själ är nedböjd i stoftet,  vår kropp ligger nedtryckt till jorden. [ (Psalms 44:27)  Stå upp till vår hjälp,  och förlossa oss för din nåds skull. ]