Psalms 2

¿POR qué se amotinan las gentes, Y los pueblos piensan vanidad?
 Varför larma hedningarna  och tänka folken fåfänglighet?
Estarán los reyes de la tierra, Y príncipes consultarán unidos Contra JEHOVÁ, y contra su ungido, diciendo:
 Jordens konungar resa sig upp,  och furstarna rådslå med varandra,  mot HERREN och hans smorde:
Rompamos sus coyundas, Y echemos de nosotros sus cuerdas.
 »Låt oss slita sönder deras bojor  och kasta deras band ifrån oss.»
El que mora en los cielos se reirá; El Señor se burlará de ellos.
 Han som bor i himmelen ler,  HERREN bespottar dem.
Entonces hablará á ellos en su furor, Y turbarálos con su ira.
 Då talar han till dem i sin vrede,  och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:
Yo empero he puesto mi rey Sobre Sión, monte de mi santidad.
 »Jag själv har insatt min konung  på Sion, mitt heliga berg.»
Yo publicaré el decreto: JEHOVÁ me ha dicho: Mi hijo eres tú; Yo te engendré hoy.
 Jag vill förtälja om vad beslutet är;  HERREN sade till mig:  »Du är min son,  jag har i dag fött dig.
Pídeme, y te daré por heredad las gentes, Y por posesión tuya los términos de la tierra.
 Begär av mig,  så skall jag giva dig hedningarna till arvedel  och jordens ändar till egendom.
Quebrantarlos has con vara de hierro: Como vaso de alfarero los desmenuzarás.
 Du skall sönderslå dem med järnspira,  såsom lerkärl skall du krossa dem.»
Y ahora, reyes, entended: Admitid corrección, jueces de la tierra.
 Så kommen nu till förstånd, I konungar;  låten varna eder, I domare på jorden.
Servid á JEHOVÁ con temor, Y alegraos con temblor.
 Tjänen HERREN med fruktan,  och fröjden eder med bävan.
Besad al Hijo, porque no se enoje, y perezcáis en el camino, Cuando se encendiere un poco su furor. Bienaventurados todos los que en él confían.
 Hyllen sonen, så att han icke vredgas  och I förgåns på eder väg;  ty snart kunde hans vrede upptändas.  Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.