Psalms 132

Cántico gradual. ACUÉRDATE, oh JEHOVÁ, de David, Y de toda su aflicción;
En vallfartssång.  Tänk, HERRE, David till godo,  på allt vad han fick lida,
Que juró él á JEHOVÁ, Prometió al Fuerte de Jacob:
 han som svor HERREN en ed  och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
No entraré en la morada de mi casa, Ni subiré sobre el lecho de mi estrado;
 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor,  ej heller bestiga mitt viloläger,
No daré sueño á mis ojos, Ni á mis párpados adormecimiento.
 jag skall icke unna mina ögon sömn  eller mina ögonlock slummer,
Hasta que halle lugar para JEHOVÁ, Moradas para el Fuerte de Jacob.
 förrän jag har funnit en plats åt HERREN,  en boning åt den Starke i Jakob.»
He aquí, en Ephrata oímos de ella: Hallamósla en los campos del bosque.
 Ja, vi hörde därom i Efrata,  vi förnummo det i skogsbygden.
Entraremos en sus tiendas; Encorvarnos hemos al estrado de sus pies.
 Låtom oss gå in i hans boning,  tillbedja vid hans fotapall.
Levántate, oh JEHOVÁ, á tu reposo; Tú y el arca de tu fortaleza.
 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad,  du och din makts ark.
Tus sacerdotes se vistan de justicia, Y regocíjense tus santos.
 Dina präster vare klädda i rättfärdighet,  och dina fromma juble.
Por amor de David tu siervo No vuelvas de tu ungido el rostro.
 För din tjänare Davids skull  må du icke visa tillbaka din smorde.
En verdad juró JEHOVÁ á David, No se apartará de ellos: Del fruto de tu vientre pondré sobre tu trono.
 HERREN har svurit David  en osviklig ed, som han icke skall rygga:  »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
Si tus hijos guardaren mi alianza, Y mi testimonio que yo les enseñaré, Sus hijos también se sentarán sobre tu trono para siempre.
 Om dina barn hålla mitt förbund  och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem,  så skola ock deras barn till evig tid  få sitta på din tron.
Porque JEHOVÁ ha elegido á Sión; Deseóla por habitación para sí.
 Ty HERREN har utvalt Sion,  där vill han hava sin boning.
Éste es mi reposo para siempre: Aquí habitaré, porque la he deseado.
 Detta är min vilostad till evig tid;  här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
Á su mantenimiento daré bendición: Sus pobres saciaré de pan.
 Dess förråd skall jag rikligen välsigna,  åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
Asimismo vestiré á sus sacerdotes de salud, Y sus santos darán voces de júbilo.
 Dess präster skall jag kläda i frälsning,  och dess fromma skola jubla högt.
Allí haré reverdecer el cuerno de David: He prevenido lámpara á mi ungido.
 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David;  där har jag rett till en lampa åt min smorde.
Á sus enemigos vestiré de confusión: Mas sobre él florecerá su corona.
 Hans fiender skall jag kläda i skam,  men på honom skall hans krona glänsa.»