Lamentations 5

ACUÉRDATE, oh JEHOVÁ, de lo que nos ha sucedido: Ve y mira nuestro oprobio.

 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss  skåda ned och se till vår smälek.

Nuestra heredad se ha vuelto á extraños, Nuestras casas á forasteros.

 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo,  våra hus i utlänningars.5 Mos. 28,30 f.

Huérfanos somos sin padre, Nuestras madres como viudas.

 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader;  våra mödrar äro såsom änkor.

Nuestra agua bebemos por dinero; Nuestra leña por precio compramos.

 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar;  vår egen ved måste vi betala.

Persecución padecemos sobre nuestra cerviz: Nos cansamos, y no hay para nosotros reposo.

 Våra förföljare äro oss på halsen;  huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

Al Egipcio y al Asirio dimos la mano, para saciarnos de pan.

 Vi hava måst giva oss under Egypten,  under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

Nuestros padres pecaron, y son muertos; Y nosotros llevamos sus castigos.

 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer,  vi måste bära deras missgärningar.2 Mos. 20,5. Jer. 31,29. Hes. 18,2.

Siervos se enseñorearon de nosotros; No hubo quien de su mano nos librase.

 Trälar få råda över oss;  ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

Con peligro de nuestras vidas traíamos nuestro pan Delante del cuchillo del desierto.

 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd,  bärga det undan öknens svärd.

Nuestra piel se ennegreció como un horno Á causa del ardor del hambre.

 Vår hud är glödande såsom en ugn,  för brännande hungers skull.

Violaron á las mujeres en Sión, Á las vírgenes en las ciudades de Judá.

 Kvinnorna kränkte man i Sion,  jungfrurna i Juda städer.

Á los príncipes colgaron por su mano; No respetaron el rostro de los viejos.

 Furstarna blevo upphängda av deras händer,  för de äldste visade de ingen försyn.5 Mos. 28,50.

Llevaron los mozos á moler, Y los muchachos desfallecieron en la leña.

 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar,  och gossarna dignade under vedbördor.

Los ancianos cesaron de la puerta, Los mancebos de sus canciones.

 De gamla sitta icke mer i porten,  de unga hava upphört med sitt strängaspel.

Cesó el gozo de nuestro corazón; Nuestro corro se tornó en luto.

 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd  i sorgelåt är vår dans förvandlad.Job 30,31.

Cayó la corona de nuestra cabeza: ¡Ay ahora de nosotros! porque pecamos.

 Kronan har fallit ifrån vårt huvud;  ve oss, att vi syndade så!Job 19,9. Jer. 13,18. Hes. 21,26.

Por esto fué entristecido nuestro corazón, Por esto se entenebrecieron nuestro ojos:

 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka,  därför äro våra ögon förmörkade,

Por el monte de Sión que está asolado; Zorras andan en él.

 för Sions bergs skull, som nu ligger öde,  så att rävarna ströva omkring därpå.

Mas tú, JEHOVÁ, permanecerás para siempre: Tu trono de generación en generación.

 Du, HERRE, tronar evinnerligen;  din tron består från släkte till släkte.Ps. 9,8. 29,10. 102,13. 145,13.

¿Por qué te olvidarás para siempre de nosotros, Y nos dejarás por largos días?

 Varför vill du för alltid förgäta oss,  förkasta oss för beständigt?

Vuélvenos, oh JEHOVÁ, á ti, y nos volveremos: Renueva nuestros días como al principio.

 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter;  förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.Jer. 31,18.

Porque repeliendo nos has desechado; Te has airado contra nosotros en gran manera.

 Eller har du alldeles förkastat oss?  Förtörnas du på oss så övermåttan?