Job 3

DESPUÉS de esto abrió Job su boca, y maldijo su día.

Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;

Y exclamó Job, y dijo:

Job tog till orda och sade:

Perezca el día en que yo nací, Y la noche que se dijo: Varón es concebido.

 Må den dag utplånas, på vilken jag föddes,  och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»

Sea aquel día sombrío, Y Dios no cuide de él desde arriba, Ni claridad sobre él resplandezca.

 Må den dagen vändas i mörker,  må Gud i höjden ej fråga efter den  och intet dagsljus lysa däröver.

Aféenlo tinieblas y sombra de muerte; Repose sobre él nublado, Que lo haga horrible como caliginoso día.

 Mörkret och dödsskuggan börde den åter,  molnen lägre sig över den;  förskräcke den allt som kan förmörka en dag.

Ocupe la oscuridad aquella noche; No sea contada entre los días del año, Ni venga en él número de los meses.

 Den natten må gripas av tjockaste mörker;  ej må den få fröjda sig bland årets dagar,  intet rum må den finna inom månadernas krets.

¡Oh si fuere aquella noche solitaria, Que no viniera canción alguna en ella!

 Ja, ofruktsam blive den natten,  aldrig höje sig jubel under den.

Maldíganla los que maldicen al día, Los que se aprestan para levantar su llanto.

 Må den förbannas av dem som besvärja dagar,  av dem som förmå mana upp Leviatan.

Oscurézcanse las estrellas de su alba; Espere la luz, y no venga, Ni vea los párpados de la mañana:

 Må dess grynings stjärnor förmörkas,  efter ljus må den bida, utan att det kommer,  morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;

Por cuanto no cerró las puertas del vientre donde yo estaba, Ni escondió de mis ojos la miseria.

 eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv,  ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.

¿Por qué no morí yo desde la matriz, Ó fuí traspasado en saliendo del vientre?

 Varför fick jag ej dö strax i modersskötet,  förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?

¿Por qué me previnieron las rodillas? ¿Y para qué las tetas que mamase?

 Varför funnos knän mig till mötes,  och varför bröst, där jag fick di?

Pues que ahora yaciera yo, y reposara; Durmiera, y entonces tuviera reposo,

 Hade så icke skett, låge jag nu i ro,  jag finge då sova, jag njöte då min vila,

Con los reyes y con los consejeros de la tierra, Que edifican para sí los desiertos;

 vid sidan av konungar och rådsherrar i landet,  män som byggde sig palatslika gravar,

Ó con los príncipes que poseían el oro, Que henchían sus casas de plata.

 ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld  och hade sina hus uppfyllda av silver;

Ó ¿por qué no fuí escondido como aborto, Como los pequeñitos que nunca vieron luz?

 eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster,  lik ett barn som aldrig fick se ljuset.

Allí los impíos dejan el perturbar, Y allí descansan los de cansadas fuerzas.

 Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa,  där få de uttröttade komma till vila;

Allí asimismo reposan los cautivos; No oyen la voz del exactor.

 där hava alla fångar fått ro,  de höra där ingen pådrivares röst.

Allí están el chico y el grande; Y el siervo libre de su señor.

 Små och stora äro där varandra lika,  trälen har där blivit fri ifrån sin herre.

¿Por qué se da luz al trabajado, Y vida á los de ánimo en amargura,

 Varför skulle den olycklige skåda ljuset?  Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,

Que esperan la muerte, y ella no llega, Aunque la buscan más que tesoros;

 åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer,  och spana därefter mer än efter någon skatt,

Que se alegran sobremanera, Y se gozan, cuando hallan el sepulcro?

 åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel --  och fröjda sig, allenast de funne sin grav;

¿Por qué al hombre que no sabe por donde vaya, Y al cual Dios ha encerrado?

 varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker,  åt en man så kringstängd av Gud?

Pues antes que mi pan viene mi suspiro; Y mis gemidos corren como aguas.

 Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd,  och såsom vatten strömma mina klagorop.

Porque el temor que me espantaba me ha venido, Y hame acontecido lo que temía.

 ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu,  och vad jag fruktade för, det kommer över mig.

No he tenido paz, no me aseguré, ni me estuve reposado; Vínome no obstante turbación.

 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila;  ångest kommer över mig.