Song of Solomon 5

Venho ao meu jardim, minha irmã, noiva minha, para colher a minha mirra com o meu bálsamo, para comer o meu favo com o meu mel, e beber o meu vinho com o meu leite. Comei, amigos, bebei abundantemente, ó amados.

 »Ja, jag kommer till min lustgård,      du min syster, min brud;  jag hämtar min myrra och mina välluktande kryddor,  jag äter min honungskaka och min honung,  jag dricker mitt vin och min mjölk.»               ----  Äten, I kära, och dricken,  ja, berusen eder av kärlek.                  Höga Visan, 5 Kapitlet          Bruden talar v.  2a, anför brudgummens           ord v.  2b och sitt svar v.  3, talar         vidare v.  4--8.  Jerusalems döttrar tala          v.  9, bruden svarar och beskriver sin            brudgum för Jerusalems döttrar v.         10--16, Jerusalems döttrar fråga v.  17,                  bruden svarar 6:1--2.

Eu dormia, mas o meu coração velava. Eis a voz do meu amado! Está batendo: Abre-me, minha irmã, amada minha, pomba minha, minha imaculada; porque a minha cabeça está cheia de orvalho, os meus cabelos das gotas da noite.

 Jag låg och sov, dock vakade mitt hjärta.  Hör, då klappar min vän på dörren:  »Öppna för mig, du min syster,  min älskade, min duva, min fromma;  ty mitt huvud är fullt av dagg,  mina lockar av nattens droppar.»

Já despi a minha túnica; como a tornarei a vestir? Já lavei os meus pés; como os tornarei a sujar?

 »Jag har lagt av mina kläder;      skulle jag nu åter taga dem på mig?  Jag har tvagit mina fötter;      skulle jag nu orena dem?»

O meu amado meteu a sua mão pela fresta da porta, e o meu coração estremeceu por amor dele.

 Min vän räckte in sin hand genom luckan;  då rördes mitt hjärta över honom.

Eu me levantei para abrir ao meu amado; e as minhas mãos destilavam mirra, e os meus dedos gotejavam mirra sobre as aldravas da fechadura.

 Jag stod upp för att öppna för min vän,  och mina händer dröpo av myrra,  mina fingrar av flytande myrra,  som fuktade rigelns handtag.

Eu abri ao meu amado, mas ele já se tinha retirado e ido embora. A minha alma tinha desfalecido quando ele falara. Busquei-o, mas não o pude encontrar; chamei-o, porém ele não me respondeu.

 Så öppnade jag för min vän,  men min vän var borta och försvunnen.  Min själ blev utom sig vid tanken på hans ord.  Jag sökte honom, men fann honom icke;  jag ropade på honom, men han svarade mig icke.

Encontraram-me os guardas que rondavam pela cidade; espancaram-me, feriram-me; tiraram-me o manto os guardas dos muros.

 Väktarna mötte mig,      där de gingo omkring i staden,      de slogo mig, de sårade mig;  de ryckte av mig min mantel,      väktarna på murarna.

Conjuro-vos, ó filhas de Jerusalém, se encontrardes o meu amado, que lhe digais que estou enferma de amor.

 »Jag besvär eder,      I Jerusalems döttrar,  om I finnen min vän,      så sägen -- ja, vad skolen I säga honom?  Att jag är sjuk av kärlek!»

Que é o teu amado mais do que outro amado, ó tu, a mais formosa entre as mulheres? Que é o teu amado mais do que outro amado, para que assim nos conjures?

 »Vad är då din vän förmer än andra vänner,      du skönaste bland kvinnor?  Vad är din vän förmer än andra vänner,      eftersom du så besvär oss?»

O meu amado é cândido e rubicundo, o primeiro entre dez mil.

 »Min vän är strålande vit och röd,      härlig framför tio tusen.

A sua cabeça é como o ouro mais refinado, os seus cabelos são crespos, pretos como o corvo.

 Hans huvud är finaste guld,      hans lockar palmträdsvippor,      och svarta såsom korpen.

Os seus olhos são como pombas junto às correntes das águas, lavados em leite, postos em engaste.

 Hans ögon likna duvor      invid vattenbäckar,  duvor som bada sig i mjölk      och sitta invid bräddfull rand.

As suas faces são como um canteiro de bálsamo, os montões de ervas aromáticas; e os seus lábios são como lírios que gotejam mirra.

 Hans kinder liknar välluktrika blomstersängar,      skrin med doftande kryddor.  Hans läppar äro röda liljor;      de drypa av flytande myrra.

Os seus braços são como cilindros de ouro, guarnecidos de crisólitas; e o seu corpo é como obra de marfim, coberta de safiras.

 Hans händer äro tenar av guld,      besatta med krysoliter.  Hans midja är formad av elfenben,      övertäckt med safirer.

As suas pernas como colunas de mármore, colocadas sobre bases de ouro refinado; o seu semblante como o líbano, excelente como os cedros.

 Hans ben äro pelare av vitaste marmor,      som vila på fotstycken av finaste guld.  Att se honom är såsom att se Libanon;      ståtlig är han såsom en ceder.

O seu falar é muitíssimo suave; sim, ele é totalmente desejável. Tal é o meu amado, e tal o meu amigo, ó filhas de Jerusalém.

 Hans mun är idel sötma,      hela hans väsende är ljuvlighet.  Sådan är min vän, ja, sådan är min älskade,      I Jerusalems döttrar.» [ (Song of Solomon 5:17)  »Vart har han då gått, din vän,      du skönaste bland kvinnor?  Vart har din vän tagit vägen?      Låt oss hjälpa dig att söka honom.» ]