Psalms 49

Ouvi isto, vós todos os povos; inclinai os ouvidos, todos os habitantes do mundo,

För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.

quer humildes quer grandes, tanto ricos como pobres.

 Hören detta, alla folk,  lyssnen härtill, I alla som leven i världen,

A minha boca falará a sabedoria, e a meditação do meu coração será de entendimento.

 både låga och höga,  rika såväl som fattiga.

Inclinarei os meus ouvidos a uma parábola; decifrarei o meu enigma ao som da harpa.

 Hin mun skall tala visdom,  och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.

Por que temeria eu nos dias da adversidade, ao cercar-me a iniquidade dos meus perseguidores,

 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal,  jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.

dos que confiam nos seus bens e se gloriam na multidão das suas riquezas?

 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar,  när mina förföljares ondska omgiver mig?

Nenhum deles de modo algum pode remir a seu irmão, nem por ele dar um resgate a Deus,

 De förlita sig på sina ägodelar  och berömma sig av sin stora rikedom.

(pois a redenção da sua vida é caríssima, de sorte que os seus recursos não dariam;)

 Men sin broder kan ingen förlossa  eller giva Gud lösepenning för honom.

para que continuasse a viver para sempre, e não visse a cova.

 För dyr är lösen för hans själ  och kan icke betalas till evig tid,

Sim, ele verá que até os sábios morrem, que perecem igualmente o néscio e o estúpido, e deixam a outros os seus bens.

 så att han skulle få leva för alltid  och undgå att se graven.

O pensamento íntimo deles é que as suas casas são perpétuas e as suas habitações de geração em geração; dão às suas terras os seus próprios nomes.

 Nej, man skall se att visa män dö,  att dårar och oförnuftiga förgås likasom de;  de måste lämna sina ägodelar åt andra.

Mas o homem, embora esteja em honra, não permanece; antes é como os animais que perecem.

 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen,  deras boningar från släkte till släkte;  de uppkalla jordagods efter sina namn.

Este é o destino dos que confiam em si mesmos; o fim dos que se satisfazem com as suas próprias palavras.

 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd,  hon är lik fänaden, som förgöres.

Como ovelhas são postos na cova; a morte os pastoreia; ao romper do dia os retos terão domínio sobre eles; e a sua formosura se consumirá na sepultura, que lhes será por habitação.

 Den vägen gå de, dårar som de äro,  och de följas av andra som finna behag i deras tal.  Sela.

Mas Deus remirá a minha alma do poder do sepulcro, pois me receberá.

 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket,      där döden bliver deras herde.  Så få de redliga makt över dem,      när morgonen gryr,  medan deras skepnader förtäras av dödsriket      och ej få annan boning.

Não temas quando alguém se enriquece, quando a glória da sua casa aumenta.

 Men min själ skall Gud förlossa      ifrån dödsrikets våld,  ty han skall upptaga mig.  Sela.

Pois, quando morrer, nada levará consigo; a sua glória não descerá após ele.

 Frukta icke, när en man bliver rik,  när hans hus växer till i härlighet.

Ainda que ele, enquanto vivo, se considera feliz e os homens o louvam quando faz o bem a si mesmo,

 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig,  och hans härlighet följer honom icke ditned.

ele irá ter com a geração de seus pais; eles nunca mais verão a luz

 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv,  ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,  så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte,  till dem som aldrig mer se ljuset.

Mas o homem, embora esteja em honra, não permanece; antes é como os animais que perecem.

 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd,  hon är lik fänaden, som förgöres.