Psalms 137

Junto aos rios de Babilônia, ali nos assentamos e nos pusemos a chorar, recordando-nos de Sião.

 Vid Babels floder,      där sutto vi och gräto,  när vi tänkte på Sion.

Nos salgueiros que há no meio dela penduramos as nossas harpas,

 I pilträden som där voro      hängde vi upp våra harpor.

pois ali aqueles que nos levaram cativos nos pediam canções; e os que nos atormentavam, que os alegrássemos, dizendo: Cantai-nos um dos cânticos de Sião.

 Ty de som höllo oss fångna      bådo oss där att sjunga,  och våra plågare      bådo oss vara glada:  »Sjungen för oss      en av Sions sånger.»

Mas como entoaremos o cântico do Senhor em terra estrangeira?

 Huru skulle vi kunna sjunga      HERRENS sång      i främmande land?

Se eu me esquecer de ti, ó Jerusalém, esqueça-se a minha destra da sua destreza.

 Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem,      så förgäte min högra hand sin tjänst.

Apegue-se-me a língua ao céu da boca, se não me lembrar de ti, se eu não preferir Jerusalém à minha maior alegria.

 Min tunga låde vid min gom,      om jag upphör att tänka på dig,  om jag icke låter Jerusalem      vara min allra högsta glädje.

Lembra-te, Senhor, contra os edomitas, do dia de Jerusalém, porque eles diziam: Arrasai-a, arrasai-a até os seus alicerces.

 Tänk, HERRE, på Jerusalems dag,      och straffa Edoms barn,  dem som ropade: »Riven ned, riven ned det      ända till grunden.»

Ah! Filha de Babilônia, devastadora; feliz aquele que te retribuir consoante nos fizeste a nós;

 Dotter Babel, du ödeläggelsens stad,  säll är den som får vedergälla dig  allt vad du har gjort oss.

feliz aquele que pegar em teus pequeninos e der com eles nas pedra.

 Säll är den som får gripa dina späda barn  och krossa dem mot klippan.