Job 4

Então respondeu Elifaz, o temanita, e disse:

Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

Se alguém intentar falar-te, enfadarte-ás? Mas quem poderá conter as palavras?

 Misstycker du, om man dristar tala till dig?  Vem kan hålla tillbaka sina ord?

Eis que tens ensinado a muitos, e tens fortalecido as mãos fracas.

 Se, många har du visat till rätta,  och maktlösa händer har du stärkt;

As tuas palavras têm sustentado aos que cambaleavam, e os joelhos desfalecentes tens fortalecido.

 dina ord hava upprättat den som stapplade,  och åt vacklande knän har du givit kraft.

Mas agora que se trata de ti, te enfadas; e, tocando-te a ti, te desanimas.

 Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig,  när det är dig det drabbar, förskräckes du.

Porventura não está a tua confiança no teu temor de Deus, e a tua esperança na integridade dos teus caminhos?

 Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt  och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?

Lembra-te agora disto: qual o inocente que jamais pereceu? E onde foram os retos destruídos?

 Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås?  och var skedde det att de redliga måste gå under?

Conforme tenho visto, os que lavram iniquidade e semeiam o mal segam o mesmo.

 Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv  och de som utså olycka, de skörda och sådant;

Pelo sopro de Deus perecem, e pela rajada da sua ira são consumidos.

 för Guds andedräkt förgås de  och för en fnysning av hans näsa försvinna de.

Cessa o rugido do leão, e a voz do leão feroz; os dentes dos leõezinhos se quebram.

 Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna,  och unglejonens tänder brytas ut;

Perece o leão velho por falta de presa, e os filhotes da leoa andam dispersos.

 Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov,  och lejoninnans ungar bliva förströdda.

Ora, uma palavra se me disse em segredo, e os meus ouvidos perceberam um sussurro dela.

 Men till mig smög sakta ett ord,  mitt öra förnam det likasom en viskning,

Entre pensamentos nascidos de visões noturnas, quando cai sobre os homens o sono profundo,

 När tankarna svävade om vid nattens syner  och sömnen föll tung på människorna,

sobrevieram-me o espanto e o tremor, que fizeram estremecer todos os meus ossos.

 då kom en förskräckelse och bävan över mig,  med rysning fyllde den alla ben i min kropp.

Então um espírito passou por diante de mim; arrepiaram-se os cabelos do meu corpo.

 En vindpust for fram över mitt ansikte,  därvid reste sig håren på min kropp.

Parou ele, mas não pude discernir a sua aparencia; um vulto estava diante dos meus olhos; houve silêncio, então ouvi uma voz que dizia:

 Och något trädde inför mina ögon,  en skepnad vars form jag icke skönjde;  och jag hörde en susning och en röst:

Pode o homem mortal ser justo diante de Deus? Pode o varão ser puro diante do seu Criador?

 »Kan då en människa hava rätt mot Gud  eller en man vara ren inför sin skapare?

Eis que Deus não confia nos seus servos, e até a seus anjos atribui loucura;

 Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig,  jämväl sina änglar måste han tillvita fel;

quanto mais aos que habitam em casas de lodo, cujo fundamento está no pó, e que são esmagados pela traça!

 huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler,  dem som hava sin grundval i stoftet!  De krossas sönder så lätt som mal;

Entre a manhã e a tarde são destruidos; perecem para sempre sem que disso se faça caso.

 när morgon har bytts till afton, ligga de slagna;  innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.

Se dentro deles é arrancada a corda da sua tenda, porventura não morrem, e isso sem atingir a sabedoria?

 Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem,  oförtänkt måste de dö.»