Job 38

Depois disso o Senhor respondeu a Jó dum redemoinho, dizendo:
Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:
Quem é este que escurece o conselho com palavras sem conhecimento?
 Vem är du som stämplar vishet såsom mörker,  i det att du talar så utan insikt?
Agora cinge os teus lombos, como homem; porque te perguntarei, e tu me responderás.
 Omgjorda nu såsom ej man dina länder;  jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
Onde estavas tu, quando eu lançava os fundamentos da terra? Faze-mo saber, se tens entendimento.
 Var var du, när jag lade jordens grund?  Säg det, om du har ett så stort förstånd.
Quem lhe fixou as medidas, se é que o sabes? Ou quem a mediu com o cordel?
 Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det?  Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?
Sobre que foram firmadas as suas bases, ou quem lhe assentou a pedra de esquina,
 Var fingo hennes pelare sina fästen,  och vem var det som lade hennes hörnsten,
quando juntas cantavam as estrelas da manhã, e todos os filhos de Deus bradavam de júbilo?
 medan morgonstjärnorna tillsammans jublade  och alla Guds söner höjde glädjerop?
Ou quem encerrou com portas o mar, quando este rompeu e saiu da madre;
 Och vem satte dörrar för havet,  när det föddes och kom ut ur moderlivet,
quando eu lhe pus nuvens por vestidura, e escuridão por faixas,
 när jag gav det moln till beklädnad  och lät töcken bliva dess linda,
e lhe tracei limites, pondo-lhe portas e ferrolhos,
 när jag åt det utstakade min gräns  och satte bom och dörrar därför,
e lhe disse: Até aqui virás, porém não mais adiante; e aqui se quebrarão as tuas ondas orgulhosas?
 och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare,  här skola dina stolta böljor lägga sig»?
Desde que começaram os teus dias, deste tu ordem à madrugada, ou mostraste à alva o seu lugar,
 Har du i din tid bjudit dagen att gry  eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,
para que agarrasse nas extremidades da terra, e os ímpios fossem sacudidos dela?
 där den skulle fatta jorden i dess flikar,  så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?
A terra se transforma como o barro sob o selo; e todas as coisas se assinalam como as cores dum vestido.
 Då ändrar den form såsom leran under signetet,  och tingen stå fram såsom klädda i skrud;
E dos ímpios é retirada a sua luz, e o braço altivo se quebranta.
 då berövas de ogudaktiga sitt ljus,  och den arm som lyftes för högt brytes sönder.
Acaso tu entraste até os mananciais do mar, ou passeaste pelos recessos do abismo?
 Har du stigit ned till havets källor  och vandrat omkring på djupets botten?
Ou foram-te descobertas as portas da morte, ou viste as portas da sombra da morte?
 Hava dödens portar avslöjat sig för dig,  ja, såg du dödsskuggans portar?
Compreendeste a largura da terra? Faze-mo saber, se sabes tudo isso.
 Har du överskådat jordens vidder?  Om du känner allt detta, så låt höra.
Onde está o caminho para a morada da luz? E, quanto às trevas, onde está o seu lugar,
 Vet du vägen dit varest ljuset bor,  eller platsen där mörkret har sin boning,
para que às tragas aos seus limites, e para que saibas as veredas para a sua casa?
 så att du kan hämta dem ut till deras gräns  och finna stigarna som leda till deras hus?
De certo tu o sabes, porque já então eras nascido, e porque é grande o número dos teus dias!
 Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född,  så stort är ju dina dagars antal!
Acaso entraste nos tesouros da neve, e viste os tesouros da saraiva,
 Har du varit framme vid snöns förrådshus?  Och haglets förrådshus, du såg väl dem
que eu tenho reservado para o tempo da angústia, para o dia da peleja e da guerra?
 -- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid,  till stridens och drabbningens dag?
Onde está o caminho para o lugar em que se reparte a luz, e se espalha o vento oriental sobre a terra?
 Vet du vägen dit varest ljuset delar sig,  dit där stormen sprider sig ut över jorden?
Quem abriu canais para o aguaceiro, e um caminho para o relâmpago do trovão;
 Vem har åt regnflödet öppnat en ränna  och banat en väg för tordönets stråle,
para fazer cair chuva numa terra, onde não há ninguém, e no deserto, em que não há gente;
 till att sända regn över länder där ingen bor,  över öknar, där ingen människa finnes,
para fartar a terra deserta e assolada, e para fazer crescer a tenra relva?
 till att mätta ödsliga ödemarker  och giva växt åt gräsets brodd?
A chuva porventura tem pai? Ou quem gerou as gotas do orvalho?
 Säg om regnet har någon fader,  och vem han är, som födde daggens droppar?
Do ventre de quem saiu o gelo? E quem gerou a geada do céu?
 Ur vilken moders liv är det isen gick fram,  och vem är hon som födde himmelens rimfrost?
Como pedra as águas se endurecem, e a superfície do abismo se congela.
 Se, vattnet tätnar och bliver likt sten,  så ytan sluter sig samman över djupet.
Podes atar as cadeias das Plêiades, ou soltar os atilhos do Oriom?
 Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe?  Och förmår du att lossa Orions band?
Ou fazer sair as constelações a seu tempo, e guiar a ursa com seus filhos?
 Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram,  och som leder Björninnan med hennes ungar?
Sabes tu as ordenanças dos céus, ou podes estabelecer o seu domínio sobre a terra?
 Ja, förstår du himmelens lagar,  och ordnar du dess välde över jorden?
Ou podes levantar a tua voz até as nuvens, para que a abundância das águas te cubra?
 Kan du upphöja din röst till molnen  och förmå vattenflöden att övertäcka dig?
Ou ordenarás aos raios de modo que saiam? Eles te dirão: Eis-nos aqui?
 Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå,  så att de svara dig: »Ja vi äro redo»?
Quem pôs sabedoria nas densas nuvens, ou quem deu entendimento ao meteoro?
 Vem har lagt vishet i de mörka molnen,  och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?
Quem numerará as nuvens pela sabedoria? Ou os odres do céu, quem os esvaziará,
 Vem håller med sin vishet räkning på skyarna?  Och himmelens läglar, vem häller ut dem,
quando se funde o pó em massa, e se pegam os torrões uns aos outros?
 medan mullen smälter såsom malm  och jordkokorna klibbas tillhopa?
Podes caçar presa para a leoa, ou satisfazer a fome dos filhos dos leões,
quando se agacham nos covis, e estão à espreita nas covas?
Quem prepara ao corvo o seu alimento, quando os seus pintainhos clamam a Deus e andam vagueando, por não terem o que comer?