Job 3

Depois disso abriu Jó a sua boca, e amaldiçoou o seu dia.

Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;

E Jó falou, dizendo:

Job tog till orda och sade:

Pereça o dia em que nasci, e a noite que se disse: Foi concebido um homem!

 Må den dag utplånas, på vilken jag föddes,  och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»

Converta-se aquele dia em trevas; e Deus, lá de cima, não tenha cuidado dele, nem resplandeça sobre ele a luz.

 Må den dagen vändas i mörker,  må Gud i höjden ej fråga efter den  och intet dagsljus lysa däröver.

Reclamem-no para si as trevas e a sombra da morte; habitem sobre ele nuvens; espante-o tudo o que escurece o dia.

 Mörkret och dödsskuggan börde den åter,  molnen lägre sig över den;  förskräcke den allt som kan förmörka en dag.

Quanto àquela noite, dela se apodere a escuridão; e não se regozije ela entre os dias do ano; e não entre no número dos meses.

 Den natten må gripas av tjockaste mörker;  ej må den få fröjda sig bland årets dagar,  intet rum må den finna inom månadernas krets.

Ah! Seja estéril aquela noite; que nela não entre voz de regozijo.

 Ja, ofruktsam blive den natten,  aldrig höje sig jubel under den.

Amaldiçoem-na aqueles que amaldiçoam os dias, que são peritos em suscitar o leviatã.

 Må den förbannas av dem som besvärja dagar,  av dem som förmå mana upp Leviatan.

As estrelas da alva se lhe escureçam; espere ela em vão a luz, e não veja as pálpebras da manhã;

 Må dess grynings stjärnor förmörkas,  efter ljus må den bida, utan att det kommer,  morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;

porquanto não fechou as portas do ventre de minha mãe, nem escondeu dos meus olhos a aflição.

 eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv,  ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.

Por que não morri ao nascer? Por que não expirei ao vir à luz?

 Varför fick jag ej dö strax i modersskötet,  förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?

Por que me receberam os joelhos? E por que os seios, para que eu mamasse?

 Varför funnos knän mig till mötes,  och varför bröst, där jag fick di?

Pois agora eu estaria deitado e quieto; teria dormido e estaria em repouso,

 Hade så icke skett, låge jag nu i ro,  jag finge då sova, jag njöte då min vila,

com os reis e conselheiros da terra, que reedificavam ruínas para si,

 vid sidan av konungar och rådsherrar i landet,  män som byggde sig palatslika gravar,

ou com os príncipes que tinham ouro, que enchiam as suas casas de prata;

 ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld  och hade sina hus uppfyllda av silver;

ou, como aborto oculto, eu não teria existido, como as crianças que nunca viram a luz.

 eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster,  lik ett barn som aldrig fick se ljuset.

Ali os ímpios cessam de perturbar; e ali repousam os cansados.

 Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa,  där få de uttröttade komma till vila;

Ali os presos descansam juntos, e não ouvem a voz do exator.

 där hava alla fångar fått ro,  de höra där ingen pådrivares röst.

O pequeno e o grande ali estão e o servo está livre de seu senhor.

 Små och stora äro där varandra lika,  trälen har där blivit fri ifrån sin herre.

Por que se concede luz ao aflito, e vida aos amargurados de alma;

 Varför skulle den olycklige skåda ljuset?  Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,

que anelam pela morte sem que ela venha, e cavam em procura dela mais do que de tesouros escondidos;

 åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer,  och spana därefter mer än efter någon skatt,

que muito se regozijam e exultam, quando acham a sepultura?

 åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel --  och fröjda sig, allenast de funne sin grav;

Sim, por que se concede luz ao homem cujo caminho está escondido, e a quem Deus cercou de todos os lados?

 varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker,  åt en man så kringstängd av Gud?

Pois em lugar de meu pão vem o meu suspiro, e os meus gemidos se derramam como água.

 Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd,  och såsom vatten strömma mina klagorop.

Porque aquilo que temo me sobrevém, e o que receio me acontece.

 ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu,  och vad jag fruktade för, det kommer över mig.

Não tenho repouso, nem sossego, nem descanso; mas vem a perturbação.

 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila;  ångest kommer över mig.