Job 21

Então Jó respondeu:

Därefter tog Job till orda och sade:

Ouvi atentamente as minhas palavras; seja isto a vossa consolação.

 Hören åtminstone på mina ord;  låten det vara den tröst som I given mig.

Sofrei-me, e eu falarei; e, havendo eu falado, zombai.

 Haven fördrag med mig, så att jag får tala;  sedan jag har talat, må du bespotta.

É porventura do homem que eu me queixo? Mas, ainda que assim fosse, não teria motivo de me impacientar?

 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga?  Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?

Olhai para mim, e pasmai, e ponde a mão sobre a boca.

 Akten på mig, så skolen I häpna  och nödgas lägga handen på munnen.

Quando me lembro disto, me perturbo, e a minha carne estremece de horror.

 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv,  och förfäran griper mitt kött.

Por que razão vivem os ímpios, envelhecem, e ainda se robustecem em poder?

 Varför få de ogudaktiga leva,  ja, med åldern växa till i rikedom?

Os seus filhos se estabelecem à vista deles, e os seus descendentes perante os seus olhos.

 De se sina barn leva kvar hos sig,  och sin avkomma hava de inför sina ögon.

As suas casas estão em paz, sem temor, e a vara de Deus não está sobre eles.

 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse;  Gud låter sitt ris icke komma vid dem.

O seu touro gera, e não falha; pare a sua vaca, e não aborta.

 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves;  lätt kalva deras kor, och icke i otid.

Eles fazem sair os seus pequeninos, como a um rebanho, e suas crianças andam saltando.

 Sina barn släppa de ut såsom en hjord,  deras piltar hoppa lustigt omkring.

Levantam a voz, ao som do tamboril e da harpa, e regozijam-se ao som da flauta.

 De stämma upp med pukor och harpor,  och glädja sig vid pipors ljud.

Na prosperidade passam os seus dias, e num momento descem à cova.

 De förnöta sina dagar i lust,  och ned till dödsriket fara de i frid.

Eles dizem a Deus: retira-te de nós, pois não desejamos ter conhecimento dos teus caminhos.

 Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss,  dina vägar vilja vi icke veta av.

Que é o Todo-Poderoso, para que nós o sirvamos? E que nos aproveitará, se lhe fizermos orações?

 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom?  och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»

Vede, porém, que eles não têm na mão a prosperidade; esteja longe de mim o conselho dos ímpios!

 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka,  och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!

Quantas vezes sucede que se apague a lâmpada dos ímpios? Que lhes sobrevenha a sua destruição? Que Deus na sua ira lhes reparta dores?

 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa,  huru ofta händer det att ofärd kommer över dem,  och att han tillskiftar dem lotter i vrede?

Que eles sejam como a palha diante do vento, e como a pragana, que o redemoinho arrebata?

 De borde ju bliva såsom halm för vinden,  lika agnar som stormen rycker bort.

Deus, dizeis vós, reserva a iniquidade do pai para seus filhos, mas é a ele mesmo que Deus deveria punir, para que o conheça.

 »Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.»  Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.

Vejam os seus próprios olhos a sua ruina, e beba ele do furor do Todo-Poderoso.

 Med egna ögon borde han se sitt fall,  och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.

Pois, que lhe importa a sua casa depois de morto, quando lhe for cortado o número dos seus meses?

 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta,  när hans månaders antal har nått sin ände?

Acaso se ensinará ciência a Deus, a ele que julga os excelsos?

 »Skall man då lära Gud förstånd,  honom som dömer över de högsta?»

Um morre em plena prosperidade, inteiramente sossegado e tranquilo;

 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid,  där han sitter i allsköns frid och ro;

com os seus baldes cheios de leite, e a medula dos seus ossos umedecida.

 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk,  och märgen i hans ben har bevarat sin saft.

Outro, ao contrário, morre em amargura de alma, não havendo provado do bem.

 Den andre måste dö med bedrövad själ,  och aldrig fick han njuta av någon lycka.

Juntamente jazem no pó, e os vermes os cobrem.

 Tillsammans ligga de så i stoftet,  och förruttnelsens maskar övertäcka dem.

Eis que conheço os vossos pensamentos, e os maus intentos com que me fazeis injustiça.

 Se, jag känner väl edra tankar  och de funder med vilka I viljen nedslå mig.

Pois dizeis: Onde está a casa do príncipe, e onde a tenda em que morava o ímpio?

 I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus,  av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»

Porventura não perguntastes aos viandantes? E não aceitais o seu testemunho,

 Haven I då ej frågat dem som vida foro,  och akten I ej på deras vittnesbörd:

de que o mau é preservado no dia da destruição, e poupado no dia do furor?

 att den onde bliver sparad på ofärdens dag  och bärgad undan på vredens dag?

Quem acusará diante dele o seu caminho? E quem lhe dará o pago do que fez?

 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg?  Vem vedergäller honom, vad han än må göra?

Ele é levado para a sepultura, e vigiam-lhe o túmulo.

 Och när han har blivit bortförd till graven,  så vakar man sedan där vid kullen.

Os torrões do vale lhe são doces, e o seguirão todos os homens, como ele o fez aos inumeráveis que o precederam.

 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor.  I hans spår drager hela världen fram;  före honom har och otaliga gått.

Como, pois, me ofereceis consolações vãs, quando nas vossas respostas só resta falsidade?

 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst?  Av edra svar står allenast trolösheten kvar.