Job 17

O meu espírito está quebrantado, os meus dias se extinguem, a sepultura me está preparada!

 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut,  bland gravar får jag min lott.

Deveras estou cercado de zombadores, e os meus olhos contemplam a sua provocação!

 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri,  och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!

Dá-me, peço-te, um penhor, e sê o meu fiador para contigo; quem mais há que me dê a mão?

 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv;  vilken annan vill giva mig sitt handslag?

Porque aos seus corações encobriste o entendimento, pelo que não os exaltarás.

 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd,  därför skall du icke låta dem triumfera.

Quem entrega os seus amigos como presa, os olhos de seus filhos desfalecerão.

 Den som förråder sina vänner till plundring,  på hans barn skola ögonen försmäkta.

Mas a mim me pôs por motejo dos povos; tornei-me como aquele em cujo rosto se cospe.

 Jag är satt till ett ordspråk bland folken;  en man som man spottar i ansiktet är jag.

De mágoa se escureceram os meus olhos, e todos os meus membros são como a sombra.

 Därför är mitt öga skumt av grämelse,  och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.

Os retos pasmam disso, e o inocente se levanta contra o ímpio.

 De redliga häpna över sådant,  och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.

Contudo o justo prossegue no seu caminho e o que tem mãos puras vai crescendo em força.

 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg,  och den som har rena händer bemannar sig dess mer.

Mas tornai vós todos, e vinde, e sábio nenhum acharei entre vós.

 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt,  jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.

Os meus dias passaram, frustraram-se os meus propósitos, as aspirações do meu coração.

 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer,  vad som var mitt hjärtas begär.

Convertem-me a noite em dia, e a luz, dizem, está perto das trevas.

 Men natten vill man göra till dag,  ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.

Se eu esperar, a sepultura é minha casa; nas trevas estendi a minha cama.

 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning,  i mörkret skall jag bädda mitt läger;

Eu disse à cova: Tu és meu pai; e aos vermes: Vós sois minha mãe e minha irmã.

 till graven måste jag säga: »Du är min fader»,  till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».

E onde está então a minha esperança? Sim, a minha esperança, quem a poderá ver?

 Vad bliver då av mitt hopp,  ja, mitt hopp, vem får skåda det?

Descerão comigo até as trancas da sepultura. Descansaremos juntos no pó.

 Till dödsrikets bommar far det ned,  då jag nu själv går till vila i stoftet.