Job 10

Tendo tédio à minha vida; darei livre curso à minha queixa, falarei na amargura da minha alma:
 Min själ är led vid livet.  Jag vill giva fritt lopp åt min klagan,  jag vill tala i min själs bedrövelse.
Direi a Deus: Não me condenes; faze-me saber por que contendes comigo.
 Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig;  låt mig veta varför du söker sak mot mig.
Tens prazer em oprimir, em desprezar a obra das tuas mãos e favorecer o desígnio dos ímpios?
 Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk,  medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?
Tens tu olhos de carne? Ou vês tu como vê o homem?
 Har du då ögon som en varelse av kött,  eller ser du såsom människor se?
São os teus dias como os dias do homem? Ou são os teus anos como os anos de um homem,
 Är din ålder som en människas ålder,  eller äro dina år såsom en mans tider,
para te informares da minha iniquidade, e averiguares o meu pecado,
 eftersom du letar efter missgärning hos mig  och söker att hos mig finna synd,
ainda que tu sabes que eu não sou ímpio, e que não há ninguém que possa livrar-me da tua mão?
 du som dock vet att jag icke är skyldig,  och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?
As tuas mãos me fizeram e me deram forma; e te voltas agora para me consumir?
 Dina händer hava danat och gjort mig,  helt och i allo; och nu fördärvar du mig!
Lembra-te, pois, de que do barro me formaste; e queres fazer-me tornar ao pó?
 Tänk på huru du formade mig såsom lera;  och nu låter du mig åter varda till stoft!
Não me vazaste como leite, e não me coalhaste como queijo?
 Ja, du utgöt mig såsom mjölk,  och såsom ostämne lät du mig stelna.
De pele e carne me vestiste, e de ossos e nervos me teceste.
 Med hud och kött beklädde du mig,  av ben och senor vävde du mig samman.
Vida e misericórdia me tens concedido, e a tua providência me tem conservado o espírito.
 Liv och nåd beskärde du mig,  och genom din vård bevarades min ande.
Contudo ocultaste estas coisas no teu coração; bem sei que isso foi o teu desígnio.
 Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken,  jag vet att du hade detta i sinnet:
Se eu pecar, tu me observas, e da minha iniquidade não me absolverás.
 om jag syndade, skulle du vakta på mig  och icke lämna min missgärning ostraffad.
Se for ímpio, ai de mim! Se for justo, não poderei levantar a minha cabeça, estando farto de ignomínia, e de contemplar a minha miséria.
 Ve mig, om jag befunnes vara skyldig!  Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud,  jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.
Se a minha cabeça se exaltar, tu me caças como a um leão feroz; e de novo fazes maravilhas contra mim.
 Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig  och alltjämt bevisa din undermakt på mig.
Tu renovas contra mim as tuas testemunhas, e multiplicas contra mim a tua ira; reveses e combate estão comigo.
 Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram  och alltmer låta mig känna din förtörnelse;  med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.
Por que, pois, me tiraste da madre? Ah! Se então tivera expirado, e olhos nenhuns me vissem!
 Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet?  Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,
Então fora como se nunca houvera sido; e da madre teria sido levado para a sepultura.
 hava blivit såsom hade jag aldrig varit till;  från moderlivet skulle jag hava förts till graven.
Não são poucos os meus dias? Cessa, pois, e deixa-me, para que por um pouco eu tome alento;
 Kort är ju min tid; må han då låta mig vara,  lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,
antes que me vá para o lugar de que não voltarei, para a terra da escuridão e das densas trevas,
 innan jag går hädan, för att aldrig komma åter,  bort till mörkrets och dödsskuggans land,
terra escuríssima, como a própria escuridão, terra da sombra trevosa e do caos, e onde a própria luz é como a escuridão.
 till det land vars dunkel är såsom djupa vatten,  dit där dödsskugga och förvirring råder,  ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.