II Samuel 1

Depois da morte de Saul, tendo Davi voltado da derrota dos amalequitas e estando há dois dias em Ziclague,

Efter Sauls död, när David hade kommit tillbaka från segern över Amalek, och när David sedan i två dagar hade uppehållit sig i Siklag,1 Sam. 30,17 f., 26.

ao terceiro dia veio um homem do arraial de Saul, com as vestes rasgadas e a cabeça coberta de terra; e, chegando ele a Davi, prostrou-se em terra e lhe fez reverência.

då hände sig på tredje dagen att en man kom från Sauls läger, med sönderrivna kläder och med jord på sitt huvud. Och när han kom in till David, föll han ned till jorden och bugade sig.Jos.7,6. 1 Sam. 4,12.

Perguntou-lhe Davi: Donde vens? Ele lhe respondeu: Escapei do arraial de Israel.

David frågade honom: »Varifrån kommer du?» Han svarade honom: »Jag kommer såsom flykting ifrån Israels läger.»

Davi ainda lhe indagou: Como foi lá isso? Dize-mo. Ao que ele lhe respondeu: O povo fugiu da batalha, e muitos do povo caíram, e morreram; também Saul e Jônatas, seu filho, foram mortos.

Då sade David till honom: »Huru har det gått? Säg mig det.» Han svarade: »Folket har flytt ur striden, många av folket hava också fallit och dött; Saul och hans son Jonatan äro ock döda.»

Perguntou Davi ao mancebo que lhe trazia as novas: Como sabes que Saul e Jônatas, seu filho, são mortos?

David frågade den unge mannen som berättade detta för honom: »Huru vet du att Saul och hans son Jonatan äro döda?»

Então disse o mancebo que lhe dava a notícia: Achava-me por acaso no monte Gilboa, e eis que Saul se encostava sobre a sua lança; os carros e os cavaleiros apertavam com ele.

Den unge mannen som hade framfört underrättelsen till honom svarade: »Jag kom av en händelse upp på berget Gilboa, och där fick jag se Saul stödja sig mot sitt spjut, under det att vagnar och ryttare ansatte honom.1 Sam. 31,1 f.

Nisso, olhando ele para trás, viu-me e me chamou; e eu disse: Eis-me aqui.

När han då vände sig om och fick se mig, ropade han på mig, och jag svarade: 'Här är jag.'

Ao que ele me perguntou: Quem és tu? E eu lhe respondi: Sou amalequita.

Då frågade han mig vem jag var, och jag svarade honom att jag var en amalekit.

Então ele me disse: Chega-te a mim, e mata-me, porque uma vertigem se apoderou de mim, e toda a minha vida está ainda em mim.

Sedan sade han till mig: 'Träd fram hit till mig och giv mig dödsstöten, ty jag är gripen av dödens vanmakt, om ock livet ännu alltjämt är kvar i mig.'

Cheguei-me, pois, a ele, e o matei, porque bem sabia eu que ele não viveria depois de ter caído; e tomei a coroa que ele tinha na cabeça, e o bracelete que trazia no braço, e os trouxe aqui a meu senhor.

Då trädde jag fram till honom och dödade honom, ty jag visste ju att han icke skulle kunna överleva sitt fall. Och jag tog diademet som satt på hans huvud, och ett armband som satt på hans arm, och jag bar nu detta hit till min herre.»

Então pegou Davi nas suas vestes e as rasgou; e assim fizeram também todos os homens que estavam com ele;

Då fattade David i sina kläder och rev sönder dem; så gjorde ock alla de män som voro där med honom.

e prantearam, e choraram, e jejuaram até a tarde por Saul, e por Jônatas, seu filho, e pelo povo do Senhor, e pela casa de Israel, porque tinham caída à espada.

Och de höllo dödsklagan och gräto och fastade ända till aftonen för Sauls och hans son Jonatans skull, och för HERRENS folks och för Israels hus' skull, därför att de hade fallit för svärd.

Perguntou então Davi ao mancebo que lhe trouxera a nova: Donde és tu? Respondeu ele: Sou filho de um peregrino amalequita.

Och David frågade den unge mannen som hade framfört underrättelsen till honom: »Varifrån är du?» Han svarade: »Jag är son till en amalekit som lever här såsom främling.»

Davi ainda lhe perguntou: Como não temeste estender a mão para matares o ungido do Senhor?

David sade till honom: »Kände du då ingen fruktan för att uträcka din hand till att förgöra HERRENS smorde?»1 Sam. 24,7. 26,11. Ps. 105,15.

Então Davi, chamando um dos mancebos, disse-lhe: chega-te, e lança-te sobre ele. E o mancebo o feriu, de sorte que morreu.

Och David kallade på en av sina män och sade: »Kom hit och stöt ned honom.» Och han slog honom till döds.

Pois Davi lhe dissera: O teu sangue seja sobre a tua cabeça, porque a tua própria boca testificou contra ti, dizendo: Eu matei o ungido do Senhor.

Och David sade till honom: »Ditt blod komme över ditt huvud, ty din egen mun har vittnat mot dig, i det att du sade: 'Jag har dödat HERRENS smorde.'»

Lamentou Davi a Saul e a Jônatas, seu filho, com esta lamentação,

Och David sjöng följande klagosång över Saul och hans son Jonatan,

mandando que fosse ensinada aos filhos de Judá; eis que está escrita no livro de Jasar:

och han befallde att man skulle lära Juda barn »Bågsången»; den är upptecknad i »Den redliges bok»:Jos. 10,13.

Tua glória, ó Israel, foi morta sobre os teus altos! Como caíram os valorosos!

 »Din härlighet, Israel,      ligger slagen på dina höjder.  Huru hava icke hjältarna fallit!1 Mack. 9 21.

Não o noticieis em Gate, nem o publiqueis nas ruas de Asquelom; para que não se alegrem as filhas dos filisteus, para que não exultem as filhas dos incircuncisos.

 Förkunnen det icke i Gat,  bebåden det ej på Askelons gator,  för att filistéernas döttrar icke må glädja sig,  de oomskurnas döttrar ej fröjda sig.Mik. 1,10.

Vós, montes de Gilboa, nem orvalho, nem chuva caia sobre, vós, ó campos de morte; pois ali desprezivelmente foi arrojado o escudo dos valorosos, o escudo de Saul, ungido com óleo.

 I Gilboa berg,      på eder må ej falla      dagg eller regn,  ej ses offergärdsskördar.  Ty hjältarnas sköld      blev där till smälek,  Sauls sköld,      ej sedan smord med olja.

Do sangue dos feridos, da gordura dos valorosos, nunca recuou o arco de Jônatas, nem voltou vazia a espada de Saul.

 Från slagnas blod,      från hjältars hull  vek Jonatans båge      icke tillbaka,  vände Sauls svärd      ej omättat åter.1 Sam. 14,6 f., 47 f.

Saul e Jônatas, tão queridos e amáveis na sua vida, também na sua morte não se separaram; eram mais ligeiros do que as águias, mais fortes do que os leões.

 Saul och Jonatan,      så kära och ljuvliga      för varandra i livet,  de blevo ej heller      skilda i döden,  de två, som voro snabbare än örnar,      starka mer än lejon.

Vós, filhas de Israel, chorai por Saul, que vos vestia deliciosamente de escarlata, que vos punha sobre os vestidos adornos de ouro.

 Israels döttrar,      gråten över Saul,  över honom som klädde eder      i scharlakan och praktskrud  och prydde edra kläder      med gyllene smycken.

Como caíram os valorosos no meio da peleja!

 Huru hava icke hjältarna      fallit i striden!  Jonatan ligger slagen      på dina höjder.

Angustiado estou por ti, meu irmão Jônatas; muito querido me eras! Maravilhoso me era o teu amor, ultrapassando o amor de mulheres.

 Jag sörjer över dig,      du min broder Jonatan;      mycket ljuvlig var du mig.  Dyrbar var mig din kärlek,      mer än kvinnokärlek.1 Sam. 18,3. 19,1.

Como caíram os valorosos, e pereceram as armas de guerra!

 Huru hava icke hjältarna fallit,  de båda stridssvärden förgåtts!»