Song of Solomon 6

Hvor er din elskede gått hen, du fagreste blandt kvinner, hvor har din elskede tatt veien, så vi kan lete efter ham sammen med dig?

 »Min vän har gått ned till sin lustgård,      till sina välluktrika blomstersängar,  för att låta sin hjord beta i lustgårdarna      och för att plocka liljor.

Min elskede er gått ned til sin have, til de velluktende blomstersenger, for å vokte sin hjord i havene og for å sanke liljer.

 Jag är min väns,      och min vän är min,      där han för sin hjord i bet ibland liljor.                  Höga Visan, 6 Kapitlet         Brudgummen beskriver bruden v.  3--6.  --         Brudgummen jämför sin brud med andra v.         7--8.  -- Brudgummen talar om bruden och                   sig själv v.  9--11.

Jeg tilhører min elskede, og min elskede tilhører mig, han som vokter sin hjord blandt liljene.

 Du är skön såsom Tirsa, min älskade,      ljuvlig såsom Jerusalem,      överväldigande såsom en härskara.

Du er fager som Tirsa, min venninne, skjønn som Jerusalem, fryktelig som hærskarer med sine banner.

 Vänd bort ifrån mig dina ögon,      ty de hava underkuvat mig.  Ditt hår är likt en hjord av getter      som strömma nedför Gilead.

Vend dine øine bort fra mig for de forferder mig! Ditt hår er som en hjord av gjeter som leirer sig nedover Gilead.

 Dina tänder likna en hjord av tackor,      nyss uppkomna ur badet,  allasammans med tvillingar,      ofruktsam är ingen ibland dem.

Dine tenner er som en hjord av får som stiger op av badet; alle har de tvillinger, og intet blandt dem er uten lam.

 Lik ett brustet granatäpple är din kind,      där den skymtar genom din slöja.               ----

Som et stykke granateple er din tinning bak ditt slør.

 Sextio äro drottningarna,  och åttio bihustrurna,  och tärnorna en otalig skara.

Seksti dronninger har jeg og åtti medhustruer og unge piker uten tall.

 Men en enda är hon,      min duva, min fromma,  hon, sin moders endaste,      hon, sin fostrarinnas utkorade.  När jungfrur se henne, prisa de henne säll,  drottningar och bihustrur höja hennes lov.               ----

Men én er min due, min rene, hun, sin mors eneste, hennes utkårede som fødte henne; jomfruer så henne og priste henne lykkelig, dronninger og medhustruer så henne og hyldet henne.

 Vem är hon som där blickar fram lik en morgonrodnad,      skön såsom månen,  strålande såsom solen,      överväldigande såsom en härskara?

Hvem er hun som stråler frem som morgenrøden, fager som månen, ren som solen, fryktelig som hærskarer med sine banner?

 Till valnötslunden gick jag ned,  för att glädja mig åt grönskan i dalen,  för att se om vinträden hade slagit ut,  om granatträden hade fått blommor.

Jeg gikk ned i nøttehaven for å se på dalens grønnende spirer, for å se om vintreet hadde satt skudd, om granatepletrærne stod i blomst.

 Oförtänkt satte mig då min kärlek  upp på mitt furstefolks vagnar.                  Höga Visan, 7 Kapitlet         Den dansande bruden beskrives 6:12--7:5.         -- Brudgummen talar om sin kärlek och om            bruden v.  6--9a, bruden svarar v.            9b--10.  -- Bruden talar v.  11--13.

Før jeg visste av det, førte min sjel mig op på mitt gjæve folks vogner.

 »Vänd om, vänd om,  du brud från Sulem,  vänd om, vänd om, så att vi få se på dig.»  »Vad finnen I att se hos bruden från Sulem,      där hon rör sig såsom i vapendans?»

Vend om, vend om, Sulammit! Vend om, vend om, så vi får se på dig! - Hvad vil I se på Sulammit? - En dans som i Mahana'im!