Psalms 71

Til dig, Herre, setter jeg min lit; la mig aldri i evighet bli til skamme!

 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt;  låt mig aldrig komma på skam.

Utfri mig og redd mig ved din rettferdighet! Bøi ditt øre til mig og frels mig!

 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet;  böj ditt öra till mig och fräls mig.

Vær mig en klippe til bolig, dit jeg alltid kan gå, du som har fastsatt frelse for mig! For du er min klippe og min festning.

 Var mig en klippa där jag får bo,      och dit jag alltid kan fly,      du som beskär mig frälsning.  Ty du är mitt bergfäste och min borg.

Min Gud, utfri mig av den ugudeliges hånd, av den urettferdiges og undertrykkerens vold!

 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld,  ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.

For du er mitt håp, Herre, Herre min tillit fra min ungdom av.

 Ty du är mitt hopp, o Herre,  HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.

Til dig har jeg støttet mig fra mors liv av; du er den som drog mig ut av min mors skjød; om dig vil jeg alltid synge min lovsang.

 Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet,  ja, du har förlöst mig ur min moders liv;  dig gäller ständigt mitt lov.

Som et under har jeg vært for mange, men du er min sterke tilflukt.

 Jag har blivit såsom ett vidunder för många;  men du är min starka tillflykt.

Min munn er full av din pris, hele dagen av din herlighet.

 Låt min mun vara full av ditt lov,  hela dagen av din ära.

Forkast mig ikke i alderdommens tid, forlat mig ikke når min kraft forgår!

 Förkasta mig icke i min ålderdoms tid,  övergiv mig ej, när min kraft försvinner.

For mine fiender har sagt om mig, de som tar vare på mitt liv, rådslår tilsammen

 Ty mina fiender säga så om mig,  och de som vakta på min själ      rådslå så med varandra:

og sier: Gud har forlatt ham; forfølg og grip ham, for det er ingen som redder!

 »Gud har övergivit honom;  förföljen och gripen honom,      ty det finnes ingen som räddar.»

Gud, vær ikke langt borte fra mig! Min Gud, skynd dig å hjelpe mig!

 Gud, var icke långt ifrån mig;  min Gud, skynda till min hjälp.

La dem som står mig efter livet, bli til skamme og gå til grunne! La dem som søker min ulykke, bli klædd i skam og spott!

 Må de komma på skam och förgås,      som stå emot min själ;  må de höljas med smälek och blygd,      som söka min ofärd.

Og jeg vil alltid håpe, og til all din pris vil jeg legge ny pris.

 Men jag skall alltid hoppas  och än mer föröka allt ditt lov.

Min munn skal fortelle om din rettferdighet, hele dagen om din frelse; for jeg vet ikke tall derpå.

 Min mun skall förtälja din rättfärdighet,  hela dagen din frälsning,  ty jag känner intet mått därpå.

Jeg vil fremføre Herrens, Israels Guds veldige gjerninger, jeg vil prise din rettferdighet, din alene.

 Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar;  jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.

Gud, du har lært mig det fra min ungdom av, og inntil nu kunngjør jeg dine undergjerninger.

 Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom;  och intill nu förkunnar jag dina under.

Forlat mig da heller ikke inntil alderdommen og de grå hår, Gud, inntil jeg får kunngjort din arm for efterslekten, din kraft for hver den som skal komme.

 Så övergiv mig ej heller, o Gud,  i min ålderdom, när jag varder grå,  till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte,  om din makt för alla dem som skola komma.

Og din rettferdighet, Gud, når til det høie; du som har gjort store ting, Gud, hvem er som du?

 Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud.  Du som har gjort så stora ting,      o Gud, vem är dig lik?

Du som har latt oss se mange trengsler og ulykker, du vil igjen gjøre oss levende og igjen dra oss op av jordens avgrunner.

 Du som har låtit oss pröva      så mycken nöd och olycka,  du skall åter göra oss levande      och föra oss upp igen      du jordens djup.

Du vil øke min storhet og vende om og trøste mig.

 Ja, låt mig växa till alltmer;      och trösta mig igen.

Så vil jeg også prise dig med harpespill, din trofasthet, min Gud! Jeg vil lovsynge dig til citar, du Israels Hellige!

 Så vill ock jag tacka dig      med psaltarspel      för din trofasthet, min Gud;  jag vill lovsjunga dig till harpa,      du Israels Helige.

Mine leber skal juble, for jeg vil lovsynge dig, og min sjel, som du har forløst.

 Mina läppar skola jubla,      ty jag vill lovsjunga dig;  ja, jubla skall min själ,      som du har förlossat.

Min tunge skal også hele dagen tale om din rettferdighet; for de er blitt til spott, de er blitt til skamme, de som søker min ulykke.

 Och min tunga skall hela dagen      tala om din rättfärdighet;  ty de som sökte min ofärd      hava kommit på skam och måst blygas.