Psalms 56

Til sangmesteren; efter "Den målløse due på de fjerne steder"; av David; en gyllen sang da filistrene grep ham i Gat.

För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.

Vær mig nådig, Gud! for mennesker vil opsluke mig; hele dagen trenger de mig med krig.

 Var mig nådig, o Gud,      ty människor stå mig efter livet;  beständigt tränga mig stridsmän.

Mine fiender søker å opsluke mig hele dagen; for mange er de som strider mot mig i overmot.

 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet;  ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

På den dag jeg frykter, setter jeg min lit til dig.

 Men när fruktan kommer över mig,  sätter jag min förtröstan på dig.

Ved Gud priser jeg hans ord; til Gud setter jeg min lit, jeg frykter ikke; hvad skulde kjød kunne gjøre mig?

 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord,  på Gud förtröstar jag och skall icke frukta;  vad kan det som är kött göra mig?

Hele dagen forvender de mine ord; alle deres tanker er mig imot til det onde.

 Beständigt förbittra de livet för mig,  alla deras tankar gå ut på att skada mig.

De slår sig sammen, de lurer, de tar vare på mine trin, fordi de står mig efter livet.

 De rota sig samman, de lägga försåt,  de vakta på mina steg,      ty de stå efter mitt liv.

Skulde de undslippe tross sin ondskap? Støt folkeslag ned i vrede, Gud!

 Skulle de räddas med all sin ondska?  Nej, slå ned folken,      Gud, i din vrede.

Hvor ofte jeg har flyktet, det har du tellet; mine tårer er gjemt i din flaske; står de ikke i din bok?

 Du har räknat min flykts dagar.  Samla mina tårar i din lägel;      de stå ju i din bok.

Da skal mine fiender vende tilbake, på den dag jeg roper; dette vet jeg at Gud er med mig.

 Så måste då mina fiender vika tillbaka      på den dag då jag ropar;  det vet jag, att Gud står mig bi.

Ved Gud priser jeg ordet; ved Herren priser jeg ordet.

 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord;  med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

Til Gud setter jeg min lit, jeg frykter ikke; hvad skulde et menneske kunne gjøre mig?

 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta;  vad kunna människor göra mig?

På mig, Gud, hviler løfter til dig; jeg vil betale dig med takksigelser. For du har fridd min sjel fra døden, ja mine føtter fra fall, så jeg kan vandre for Guds åsyn i de levendes lys.

 Jag har löften att infria till dig, o Gud;  jag vill betala dig lovoffer. [ (Psalms 56:14)  Ty du har räddat min själ från döden,  ja, mina fötter ifrån fall,  så att jag kan vandra inför Gud      i de levandes ljus. ]