Psalms 2

Hvorfor larmer hedningene og grunder folkene på det som fåfengt er?

 Varför larma hedningarna  och tänka folken fåfänglighet?

Jordens konger reiser sig, og fyrstene rådslår sammen mot Herren og mot hans salvede:

 Jordens konungar resa sig upp,  och furstarna rådslå med varandra,  mot HERREN och hans smorde:

La oss sprenge deres bånd og kaste deres rep av oss!

 »Låt oss slita sönder deras bojor  och kasta deras band ifrån oss.»

Han som troner i himmelen, ler, Herren spotter dem.

 Han som bor i himmelen ler,  HERREN bespottar dem.

Så taler han til dem i sin vrede, og i sin harme forferder han dem:

 Då talar han till dem i sin vrede,  och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

Og jeg har dog innsatt min konge på Sion, mitt hellige berg!

 »Jag själv har insatt min konung  på Sion, mitt heliga berg.»

Jeg vil kunngjøre hvad fastsatt er: Herren sa til mig: Du er min sønn, jeg har født dig idag.

 Jag vill förtälja om vad beslutet är;  HERREN sade till mig:  »Du är min son,  jag har i dag fött dig.

Begjær av mig! Så vil jeg gi dig hedningene til arv og jordens ender til eie.

 Begär av mig,  så skall jag giva dig hedningarna till arvedel  och jordens ändar till egendom.

Du skal knuse dem med jernstav; som en pottemakers kar skal du sønderslå dem.

 Du skall sönderslå dem med järnspira,  såsom lerkärl skall du krossa dem.»

Og nu, I konger, gå viselig frem! La eder advare, I dommere på jorden!

 Så kommen nu till förstånd, I konungar;  låten varna eder, I domare på jorden.

Tjen Herren med frykt og juble med beven!

 Tjänen HERREN med fruktan,  och fröjden eder med bävan.

Kyss Sønnen, forat han ikke skal bli vred, og I gå til grunne på veien! For snart kunde hans vrede optendes. Salige er alle de som tar sin tilflukt til ham.

 Hyllen sonen, så att han icke vredgas  och I förgåns på eder väg;  ty snart kunde hans vrede upptändas.  Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.