Psalms 130

En sang ved festreisene. Av det dype kaller jeg på dig, Herre!

En vallfartssång.  Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Herre, hør min røst, la dine ører akte på mine inderlige bønners røst!

 Herre, hör min röst,  låt dina öron akta på      mina böners ljud.

Dersom du, Herre, vil gjemme på misgjerninger, Herre, hvem kan da bli stående?

 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar,      Herre, vem kan då bestå?

For hos dig er forlatelsen, forat du må fryktes.

 Dock, hos dig är ju förlåtelse,      på det att man må frukta dig.

Jeg bier efter Herren, min sjel bier, og jeg venter på hans ord.

 Jag väntar efter HERREN,      min själ väntar,      och jag hoppas på hans ord.

Min sjel venter på Herren mere enn vektere på morgenen, vektere på morgenen.

 Min själ väntar efter Herren      mer än väktarna efter morgonen,      ja, mer än väktarna efter morgonen.

Vent på Herren, Israel! For hos Herren er miskunnheten, og megen forløsning er hos ham,

 Hoppas på HERREN, Israel;      ty hos HERREN är nåd,  och mycken förlossning är hos honom.

og han skal forløse Israel fra alle dets misgjerninger.

 Och han skall förlossa Israel      från alla dess missgärningar.