Psalms 120

En sang ved festreisene. Til Herren ropte jeg i min nød, og han svarte mig.

En vallfartssång.  Jag ropar till HERREN i min nöd,  och han svarar mig.

Herre, fri min sjel fra en løgnaktig lebe, fra en falsk tunge!

 HERRE, rädda min själ      från lögnaktiga läppar,      från en falsk tunga.

Hvad vil han gi dig, og hvad mere vil han gi dig, du falske tunge?

 Varmed bliver du lönad,      både nu och allt framgent,      du falska tunga?

Voldsmannens skarpe piler og glør av gyvelbusken.

 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar      och med glödande ginstkol.

Ve mig, at jeg lever som fremmed iblandt Mesek, at jeg bor ved Kedars telt!

 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land  och bo ibland Kedars hyddor!

Lenge nok har min sjel bodd hos dem som hater fred.

 Länge nog har min själ måst bo      ibland dem som hata friden.

Jeg er bare fred, men når jeg taler, er de ferdige til krig.

 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord,      äro de redo till strid.