Psalms 107

Pris Herren, for han er god, hans miskunnhet varer evindelig.

 Tacken HERREN, ty han är god,  ty hans nåd varar evinnerligen.

Så sie Herrens gjenløste, de som han har gjenløst av nødens hånd,

 Så säge HERRENS förlossade,  de som han har förlossat ur nöden,

og som han har samlet fra landene, fra øst og fra vest, fra nord og fra havet.

 de som han har församlat ifrån länderna,  från öster och från väster,  från norr och från havssidan.

De fór vill i ørkenen, i et uveisomt øde, de fant ikke en by å bo i.

 De irrade omkring i öknen på öde stigar,  de funno ingen stad där de kunde bo;

De var hungrige og tørste, deres sjel vansmektet i dem.

 de hungrade och törstade,  deras själ försmäktade i dem.

Da ropte de til Herren i sin nød; av deres trengsler utfridde han dem,

 Men de ropade till HERREN i sin nöd,  och han räddade dem ur deras trångmål.

og han førte dem på rett vei, så de gikk til en by de kunde bo i.

 Och han ledde dem på en rätt väg,  så att de kommo till en stad där de kunde bo.

De skal prise Herren for hans miskunnhet og for hans undergjerninger mot menneskenes barn;

 De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn,

for han mettet den vansmektende sjel og fylte den hungrige sjel med godt.

 att han mättade den försmäktande själen  och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

De satt i mørke og i dødsskygge, bundet i elendighet og jern,

 De sutto i mörker och dödsskugga,  fångna i elände och järnbojor,

fordi de hadde vært gjenstridige mot Guds ord og foraktet den Høiestes råd.

 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord  och hade föraktat den Högstes råd.

Derfor bøide han deres hjerter ved lidelse; de snublet, og det var ikke nogen hjelper.

 Han kuvade deras hjärtan med olycka;  de kommo på fall och hade ingen hjälpare.

Da ropte de til Herren i sin nød; av deres trengsler frelste han dem.

 Men de ropade till HERREN i sin nöd,  och han frälste dem ur deras trångmål;

Han førte dem ut av mørke og dødsskygge og rev sønder deres bånd.

 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan,  och deras bojor slet han sönder.

De skal prise Herren for hans miskunnhet og for hans undergjerninger mot menneskenes barn;

 De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn,

for han brøt sønder porter av kobber og hugg sønder bommer av jern.

 att han krossade kopparportarna  och bröt sönder järnbommarna.

De var dårer og blev plaget for sin syndige vei og for sine misgjerninger;

 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse,  och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;

deres sjel vemmedes ved all mat, og de kom nær til dødens porter.

 deras själ vämjdes vid all mat,  och de voro nära dödens portar.

Da ropte de til Herren i sin nød; av deres trengsler frelste han dem.

 Men de ropade till HERREN i sin nöd,  och han frälste dem ur deras trångmål.

Han sendte sitt ord og helbredet dem og reddet dem fra deres graver.

 Han sände sitt ord och botade dem  och räddade dem från graven.

De skal prise Herren for hans miskunnhet og for hans undergjerninger mot menneskenes barn;

 De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn;

og ofre takkoffere og fortelle om hans gjerninger med jubel.

 de må offra lovets offer  och förtälja hans verk med jubel.

De som fór ut på havet i skib, som drev handel på store vann,

 De foro på havet med skepp  och drevo sin handel på stora vatten;

de så Herrens gjerninger og hans underverker på dypet.

 där fingo de se HERRENS gärningar  och hans under på havsdjupet.

Han bød og lot det komme en stormvind, og den reiste dets bølger.

 Med sitt ord uppväckte han stormvinden,  så att den hävde upp dess böljor.

De fór op imot himmelen, de fór ned i avgrunnene, deres sjel blev motløs i ulykken.

 De foro upp mot himmelen, ned i djupen;  deras själ upplöstes av ångest.

De tumlet og vaklet som en drukken mann, og all deres visdom blev til intet.

 De raglade och stapplade såsom druckna,  och all deras vishet blev till intet.

Da ropte de til Herren i sin nød, og av deres trengsler førte han dem ut.

 Men de ropade till HERREN i sin nöd,  och han förde dem ut ur deras trångmål.

Han lot stormen bli til stille, og bølgene omkring dem tidde.

 Han förbytte stormen i lugn,  så att böljorna omkring dem tystnade.

Og de gledet sig over at de la sig; og han førte dem til den havn de ønsket.

 Och de blevo glada att det vart stilla,  och han förde dem till den hamn dit de ville.

De skal prise Herren for hans miskunnhet og for hans undergjerninger mot menneskenes barn

 De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn;

og ophøie ham i folkets forsamling og love ham der hvor de gamle sitter.

 de må upphöja honom i folkets församling  och lova honom där de äldste sitta.

Han gjorde elver til en ørken og vannkilder til et tørstig land,

 Han gjorde strömmar till öken,  källsprång till torr mark,

et fruktbart land til et saltland for deres ondskaps skyld som bodde der.

 bördigt land till salthed,  för dess inbyggares ondskas skull.

Han gjorde en ørken til en vannrik sjø og et tørt land til vannkilder.

 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö  och torrt land till källsprång.

Og han lot de hungrige bo der, og de grunnla en by til å bo i.

 Och han lät de hungrande bo där,  och de byggde en stad där de kunde bo.

Og de tilsådde akrer og plantet vingårder, og de vant den frukt de bar.

 De besådde åkrar och planterade vingårdar,  som gåvo dem sin frukt i avkastning.

Og han velsignet dem, og de blev meget tallrike, og av fe gav han dem ikke lite.

 Han välsignade dem, och de förökades storligen,  och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.

Så minket de igjen og blev nedbøiet ved trengsel, ulykke og sorg.

 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda,  i det olycka och bedrövelse tryckte dem,

Han som utøser forakt over fyrster og lar dem fare vill i et uveisomt øde,

 men han som utgjuter förakt över furstar  och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,

han ophøiet den fattige av elendighet og gjorde slektene som hjorden.

 han upphöjde då den fattige ur eländet  och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.

De opriktige ser det og gleder sig, og all ondskap lukker sin munn.

 De redliga se det och glädja sig,  och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.

Den som er vis, han akte på dette og merke på Herrens nådegjerninger!

 Den som är vis, han akte härpå  och besinne HERRENS nådegärningar.