Proverbs 14

Kvinners visdom bygger sitt hus, men dårskap river det ned med sine hender.

 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt,  men oförnuft river ned det med egna händer.Ords. 12,4. 19,14. 31,10 f.

Den som vandrer i opriktighet, frykter Herren; men den som går krokveier, forakter ham.

 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet,  men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.

I dårens munn er et ris for hans overmot, men de vises leber er deres vern.

 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod,  men de visa bevaras genom sina läppar.

Hvor det ingen okser er, der er krybben tom; men rikelig vinning kommer ved oksens kraft.

 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom,  men riklig vinning får man genom oxars kraft.

Trofast vidne lyver ikke, men den som taler løgn, er et falskt vidne.

 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke,  men ett falskt vittne främjar lögn.Ords. 6,19. 12,17. 14,25.

Spotteren søker visdom, men finner den ikke; men for den forstandige er kunnskap lett å vinne.

 Bespottaren söker vishet och finner ingen,  men för den förståndige är kunskap lätt.

Når du går fra en dåre, har du ikke funnet forstand på hans leber.

 Gå bort ifrån den man som är dåraktig;  aldrig fann du på hans läppar något förstånd.

Den klokes visdom er at han forstår sin vei, men dårers dårskap er at de bedrar sig selv.

 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg,  men det är dårars oförnuft, att de öva svek.Ef. 5,15.

Dårer spottes av sitt eget skyldoffer, men blandt de opriktige råder Guds velbehag.

De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.3 Mos. 6,1 f. Ords. 21,27.

Hjertet kjenner sin egen bitre smerte, og i dets glede blander ingen fremmed sig.

Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.

De ugudeliges hus skal ødelegges, men de opriktiges telt skal blomstre.

 De ogudaktigas hus förödes,  men de rättsinnigas hydda blomstrar.Ords. 10,33. 11,28. 12,7, 21.

Mangen vei tykkes en mann rett, men enden på det er dødens veier.

 Mången håller sin väg för den i rätta,  men på sistone leder den dock till döden.Ords. 16,25.

Endog under latter har hjertet smerte, og enden på gleden er sorg.

 Mitt under löjet kan hjärtat sörja,  och slutet på glädjen bliver bedrövelse.Pred. 7,4.

Av sin ferd skal den frafalne mettes, og en god mann holder sig borte fra ham.

 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad,  och den gode bliver upphöjd över honom.Ords. 1,31.

Den enfoldige tror hvert ord, men den kloke akter på sine skritt.

 Den fåkunnige tror vart ord,  men den kloke aktar på sina steg.

Den vise frykter og holder sig fra det onde, men dåren er overmodig og trygg.

 Den vise tager sig till vara och flyr det onda,  men dåren är övermodig och sorglös.Job 1,1. Ords. 28,14.

Den bråsinte gjør dårskap, og en svikefull mann blir hatet.

 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är,  och en ränkfull man bliver hatad.Ords. 12,16. 16,32. Jak. 1,20.

De enfoldige har fått dårskap i arv, men de kloke krones med kunnskap.

 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel,  men de kloka bliva krönta med kunskap.

De onde må bøie sig for de gode, og de ugudelige ved den rettferdiges porter.

 De onda måste falla ned inför de goda,  och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.Upp. 3,9.

Endog av sin venn blir den fattige hatet; men de som elsker en rik, er mange.

 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad,  men den rike har många vänner.Ords. 19,4, 7.

Den som forakter sin næste, synder; men salig er den som ynkes over arminger.

 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd,  men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.Ords. 11,12.

Skal ikke de fare vill som tenker ut det som ondt er? Men miskunnhet og trofasthet times dem som optenker godt.

 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse,  men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.Ps. 7,15 f. 2 Tim. 1,16 f.

Ethvert møiefullt arbeid gir vinning, men tomt snakk fører bare til tap.

 Av all möda kommer någon vinning,  men tomt tal är ren förlust.Ords. 21,5.

De vises rikdom er deres krone, men dårenes dårskap er og blir dårskap.

 De visas rikedom är för dem en krona  men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.

Et sanndru vidne frelser liv, men den som taler løgn, er full av svik.

 Ett sannfärdigt vittne räddar liv,  men den som främjar lögn, han är full av svek.

Den som frykter Herren, har et sterkt vern, og for hans barn skal Herren være en tilflukt.

 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste,  och hans barn få där en tillflykt.

Å frykte Herren er en livsens kilde, så en slipper fra dødens snarer.

 I HERRENS fruktan är en livets källa  genom dem undviker man dödens snarorOrds. 13,14.

Meget folk er kongens ære, men mangel på folk er fyrstens fall.

 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet,  men brist på folk är en furstes olycka.

Den langmodige har stor forstand, men den bråsinte viser stor dårskap.

 Den som är tålmodig visar gott förstånd,  men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.

Et saktmodig hjerte er legemets liv, men hissighet er råttenhet i benene.

 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv,  men bittert sinne är röta i benen.Pred. 10,4.

Den som trykker en arming, håner hans skaper, men den som har medynk med den fattige, ærer skaperen.

 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare,  men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.Ords. 17,5. 22,2.

Når ulykken rammer den ugudelige, kastes han over ende; men den rettferdige er frimodig i døden.

 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall,  men den rättfärdige är frimodig in i döden.

I den forstandiges hjerte holder visdommen sig stille, men i dårers indre gir den sig til kjenne.

 I den förståndiges hjärta bor visheten,  och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.

Rettferdighet ophøier et folk, men synden er folkenes vanære.

 Rättfärdighet upphöjer ett folk  men synd är folkens vanära.

En klok tjener vinner kongens yndest, men over en dårlig tjener kommer hans vrede.

 En förståndig tjänare behaga konungen väl,  men över en vanartig skall han vrede komma.