Lamentations 5

Kom i hu, Herre, det som har hendt oss, sku og se hvor vi blir hånet!

 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss  skåda ned och se till vår smälek.

Vår arv er gått over til fremmede, våre hus til utlendinger.

 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo,  våra hus i utlänningars.5 Mos. 28,30 f.

Vi er blitt farløse, har ingen far; våre mødre er som enker.

 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader;  våra mödrar äro såsom änkor.

Vi må kjøpe det vann vi drikker, vår ved må vi betale.

 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar;  vår egen ved måste vi betala.

Våre forfølgere er på nakken av oss; vi er trette, vi får ingen hvile.

 Våra förföljare äro oss på halsen;  huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

Til Egypten har vi overgitt oss, og til Assyria, for å bli mettet med brød.

 Vi hava måst giva oss under Egypten,  under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

Våre fedre har syndet, de er ikke mere; vi bærer deres misgjerninger.

 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer,  vi måste bära deras missgärningar.2 Mos. 20,5. Jer. 31,29. Hes. 18,2.

Træler hersker over oss; ingen river oss ut av deres hånd.

 Trälar få råda över oss;  ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

Med fare for vårt liv henter vi vårt brød, truet av ørkenens sverd.

 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd,  bärga det undan öknens svärd.

Vår hud brenner som en ovn av hungerens luer.

 Vår hud är glödande såsom en ugn,  för brännande hungers skull.

Kvinner har de krenket i Sion, jomfruer i Judas byer.

 Kvinnorna kränkte man i Sion,  jungfrurna i Juda städer.

Fyrster har de hengt, de gamles åsyn har de ikke hedret.

 Furstarna blevo upphängda av deras händer,  för de äldste visade de ingen försyn.5 Mos. 28,50.

Unge menn bar kvernen, og gutter segnet under vedbøren.

 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar,  och gossarna dignade under vedbördor.

De gamle sitter ikke mere i porten, de unge menn ikke mere ved sin strengelek.

 De gamla sitta icke mer i porten,  de unga hava upphört med sitt strängaspel.

Med vårt hjertes glede er det forbi, vår dans er omskiftet til sorg.

 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd  i sorgelåt är vår dans förvandlad.Job 30,31.

Kronen er falt av vårt hode; ve oss, vi har syndet.

 Kronan har fallit ifrån vårt huvud;  ve oss, att vi syndade så!Job 19,9. Jer. 13,18. Hes. 21,26.

Derfor er vårt hjerte sykt, derfor er våre øine blitt dimme,

 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka,  därför äro våra ögon förmörkade,

for Sions bergs skyld, som er øde; rever løper om på det.

 för Sions bergs skull, som nu ligger öde,  så att rävarna ströva omkring därpå.

Du, Herre, troner til evig tid, din trone blir fra slekt til slekt.

 Du, HERRE, tronar evinnerligen;  din tron består från släkte till släkte.Ps. 9,8. 29,10. 102,13. 145,13.

Hvorfor skulde du glemme oss evig, forlate oss for så lang en tid?

 Varför vill du för alltid förgäta oss,  förkasta oss för beständigt?

Herre, før oss atter til dig, så vi kan komme tilbake! Forny våre dager, så de blir som i fordums tid!

 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter;  förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.Jer. 31,18.

For skulde du rent ha forkastet oss? Skulde du være så storlig vred på oss?

 Eller har du alldeles förkastat oss?  Förtörnas du på oss så övermåttan?