John 11

Og det var en syk mann, Lasarus fra Betania, den by som Maria og hennes søster Marta bodde i.
Och en man vid namn Lasarus låg sjuk; han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde.
Det var Maria som salvet Herren med salve og tørket hans føtter med sitt hår; det var hennes bror Lasarus som var syk.
Det var den Maria som smorde Herren med smörjelse och torkade hans fötter med sitt hår. Och nu låg hennes broder Lasarus sjuk.
Søstrene sendte da bud til ham og lot si: Herre! se, han som du elsker, er syk.
Då sände systrarna bud till Jesus och läto säga: »Herre, se, han som du har så kär ligger sjuk.»
Da Jesus hørte det, sa han: Denne sykdom er ikke til døden, men til Guds ære, forat Guds Sønn skal bli æret ved den.
När Jesus hörde detta, sade han: »Den sjukdomen är icke till döds, utan till Guds förhärligande, så att Guds Son genom den bliver förhärligad.»
Men Jesus elsket Marta og hennes søster og Lasarus.
Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kära.
Da han nu hørte at han var syk, blev han ennu to dager på det sted hvor han var;
När han nu hörde att denne låg sjuk, stannade han först två dagar där han var;
da først sa han til disiplene: La oss dra til Judea igjen!
men därefter sade han till lärjungarna: »Låt oss gå tillbaka till Judeen.»
Disiplene sa til ham: Rabbi! nu nettop søkte jødene å stene dig, og du går atter dit?
Lärjungarna sade till honom: »Rabbi, nyligen ville judarna stena dig, och åter går du dit?»
Jesus svarte: Er det ikke tolv timer i en dag? Den som vandrer om dagen, støter sig ikke, fordi han ser denne verdens lys;
Jesus svarade: »Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om dagen, han stöter sig icke, ty han ser då denna världens ljus.
men den som vandrer om natten, han støter sig, fordi lyset ikke er i ham.
Men den som vandrar om natten, han stöter sig, ty han har då intet som lyser honom.»
Dette talte han; og derefter sier han til dem: Lasarus, vår venn, er sovnet inn; men jeg går for å vekke ham.
Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem: »Lasarus, vår vän, har somnat in; men jag går för att väcka upp honom ur sömnen.»
Disiplene sa da til ham: Herre! er han sovnet inn, da blir han frisk igjen.
Då sade hans lärjungar till honom: »Herre, sover han, så bliver han frisk igen.»
Jesus hadde talt om hans død; men de tenkte at han talte om almindelig søvn.
Men Jesus hade talat om hans död; de åter menade att han talade om vanlig sömn.
Da sa Jesus rent ut til dem: Lasarus er død,
Då sade Jesus öppet till dem: »Lasarus är död.
og for eders skyld er jeg glad over at jeg ikke var der, forat I skal tro; men la oss gå til ham!
Och för eder skull, för att I skolen tro, gläder jag mig över att jag icke var där. Men låt oss nu gå till honom.»
Tomas, det er tvilling, sa da til sine meddisipler: La oss gå med, forat vi kan dø sammen med ham!
Då sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra lärjungarna: »Låt oss gå med, för att vi må dö med honom.»
Da nu Jesus kom, fant han at han allerede hadde ligget fire dager i graven.
När så Jesus kom dit, fann han att den döde redan hade legat fyra dagar i graven.
Men Betania lå nær ved Jerusalem, omkring femten stadier derfra,
Nu låg Betania nära Jerusalem, vid pass femton stadier därifrån,
og mange av jødene var kommet til Marta og Maria for å trøste dem i sorgen over deres bror.
och många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras broder.
Da nu Marta fikk høre at Jesus kom, gikk hun ham i møte; men Maria satt hjemme i huset.
Då nu Maria fick höra att Jesus kom, gick hon honom till mötes; men Maria satt kvar hemma.
Marta sa da til Jesus: Herre! hadde du vært her, da var min bror ikke død;
Och Marta sade till Jesus: »Herre, hade du varit här, så vore min broder icke död.
men også nu vet jeg at alt det du beder Gud om, vil Gud gi dig.
Men jag vet ändå att allt vad du beder Gud om, det skall Gud giva dig.»
Jesus sier til henne: Din bror skal opstå.
Jesus sade till henne: »Din broder skall stå upp igen.»
Marta sier til ham: Jeg vet at han skal opstå i opstandelsen på den ytterste dag.
Marta svarade honom: »Jag vet att han skall stå upp, vid uppståndelsen på den yttersta dagen.»
Jesus sa til henne: Jeg er opstandelsen og livet; den som tror på mig, om han enn dør, skal han dog leve,
Jesus svarade till henne: »Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör;
og hver den som lever og tror på mig, skal aldri i evighet dø. Tror du dette?
och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?»
Hun sier til ham: Ja, Herre! jeg tror at du er Messias, Guds Sønn, han som skal komme til verden.
Hon svarade honom: »Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen.»
Og da hun hadde sagt dette, gikk hun bort og kalte i stillhet på sin søster Maria og sa: Mesteren er her og kaller på dig.
När hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade på Maria, sin syster, och sade hemligen till henne: »Mästaren är här och kallar dig till sig.»
Da hun hørte det, stod hun hastig op og gikk til ham;
När hon hörde detta, stod hon strax upp och gick åstad till honom.
men Jesus var ennu ikke kommet inn i byen, han var på det sted hvor Marta hadde møtt ham.
Men Jesus hade ännu icke kommit in i byn, utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom.
Da nu de jøder som var hos henne i huset og trøstet henne, så at Maria stod hastig op og gikk ut, fulgte de med henne; de tenkte at hun gikk bort til graven for å gråte der.
Då nu de judar, som voro inne i huset hos Maria för att trösta henne, sågo att hon så hastigt stod upp och gick ut, följde de henne, i tanke att hon gick till graven för att gråta där.
Da nu Maria kom dit hvor Jesus var, og så ham, falt hun ned for hans føtter og sa til ham: Herre! hadde du vært her, da var min bror ikke død.
När så Maria kom till det ställe där Jesus var och fick se honom, föll hon ned för hans fötter och sade till honom: »Herre, hade du varit där, så vore min broder icke död.»
Da nu Jesus så henne gråte, og så de jøder gråte som var kommet med henne, blev han oprørt i sin ånd og rystet og sa:
Då nu Jesus såg henne gråta och såg jämväl att de judar, som hade kommit med henne, gräto, upptändes han i sin ande och blev upprörd
Hvor har I lagt ham? De sa til ham: Herre, kom og se!
och frågade: »Var haven I lagt honom?» De svarade honom: »Herre, kom och se.» Och Jesus grät.
Jesus gråt.
Då sade judarna: »Se huru kär han hade honom!»
Jødene sa da: Se hvor han elsket ham!
Men somliga av dem sade:
Men nogen av dem sa: kunde ikke han som har åpnet den blindes øine, også ha gjort at denne ikke var død?
»Kunde icke han, som öppnade den blindes ögon, ock hava så gjort att denne icke hade dött?»
Jesus blev da atter oprørt i sin sjel, og kom til graven; det var en hule, og det lå en sten over den.
Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången.
Jesus sier: Ta stenen bort! Marta, den dødes søster, sier til ham: Herre! han stinker allerede, for han har ligget fire dager.
Jesus sade: »Tagen bort stenen.» Då sade den dödes syster Marta till honom: »Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra dygn.»
Jesus sier til henne: Sa jeg dig ikke at dersom du tror, skal du se Guds herlighet?
Jesus svarade henne: »Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?»
De tok da stenen bort. Men Jesus løftet sine øine mot himmelen og sa: Fader! jeg takker dig fordi du har hørt mig.
Då togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.
Jeg visste jo at du alltid hører mig, men for folkets skyld som står omkring, sa jeg det, forat de skal tro at du har utsendt mig.
Jag visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de skola tro att det är du som har sänt mig.»
Og da han hadde sagt dette, ropte han med høi røst: Lasarus, kom ut!
När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: »Lasarus, kom ut.»
Da kom den døde ut, bundet med liksvøp på føtter og hender, og om hans ansikt var bundet en svededuk. Jesus sier til dem: Løs ham og la ham gå!
Och han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem: »Lösen honom, och låten honom gå.»
Mange av jødene, som var kommet til Maria og hadde sett det han gjorde, trodde da på ham;
Många judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde då på honom.
men nogen av dem gikk avsted til fariseerne og sa dem hvad Jesus hadde gjort.
Men några av dem gingo bort till fariséerna och omtalade för dem vad Jesus hade gjort.
Yppersteprestene og fariseerne kalte da rådet sammen til møte og sa: Hvad skal vi gjøre? for dette menneske gjør mange tegn.
Då sammankallade översteprästerna och fariséerna en rådsförsamling och sade: »Vad skola vi taga oss till? Denne man gör ju många tecken.
Lar vi ham holde ved således, da vil alle tro på ham, og romerne vil komme og ta både vårt sted og vårt folk.
Om vi skola låta honom så fortfara, skola alla tro på honom, och romarna komma då att taga ifrån oss både land och folk.»
Men en av dem, Kaifas, som var yppersteprest det år, sa til dem:
Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst för det året, sade till dem: »I förstån intet,
I forstår ingenting, heller ikke tenker I på at det er til gagn for eder at ett menneske dør for folket og ikke hele folket går til grunne.
och I besinnen icke huru mycket bättre det är för eder att en man dör för folket, än att hela folket förgås.»
Dette sa han ikke av sig selv, men da han var yppersteprest det år, spådde han at Jesus skulde dø for folket,
Detta sade han icke av sig själv, utan genom profetisk ingivelse, eftersom han var överstepräst för det året; ty Jesus skulle dö för folket.
og ikke for folket alene, men for også å samle til ett de Guds barn som er spredt omkring.
Ja, icke allenast »för folket»; han skulle dö också för att samla och förena Guds förskingrade barn.
Fra den dag av la de råd op om å slå ham ihjel.
Från den dagen var deras beslut fattat att döda honom.
Jesus gikk derfor ikke lenger åpenlyst omkring blandt jødene, men drog derfra til landet nær ved ørkenen, til en by som heter Efraim, og han blev der med sine disipler.
Så vandrade då Jesus icke längre öppet bland judarna, utan drog sig undan till en stad som hette Efraim, på landsbygden, i närheten av öknen; där stannade han kvar med sina lärjungar.
Men jødenes påske var nær, og mange drog før påsken fra landet op til Jerusalem for å rense sig.
Men judarnas påsk var nära, och många begåvo sig då, före påsken, från landsbygden upp till Jerusalem för att helga sig.
De lette da efter Jesus, og talte sig imellem mens de stod i templet: Hvad tror I? kommer han slett ikke til høitiden?
Och de sökte efter Jesus och sade till varandra, där de stodo i helgedom: »Vad menen I? Skall han då alls icke komma till högtiden?»
Men yppersteprestene og fariseerne hadde påbudt at om nogen fikk vite hvor han var, skulde han melde det, så de kunde gripe ham.
Och översteprästerna och fariséerna hade utfärdat påbud om att den som finge veta var han fanns skulle giva det till känna, för att de måtte kunna gripa honom.