Job 9

Da tok Job til orde og sa:

Därefter tog Job till orda och sade:

Ja visst, jeg vet at det er så; hvorledes skulde en mann kunne ha rett mot Gud?

 Ja, förvisso vet jag att så är;  huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

Om han hadde lyst til å gå i rette med Gud, kunde han ikke svare ham ett til tusen.

 Vill han gå till rätta med henne,  så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

Vis som han er av hjerte og veldig i styrke - hvem trosset ham og kom vel fra det,

 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft,  vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

han som flytter fjell før de vet av det, som velter dem i sin vrede,

 honom som oförtänkt flyttar bort berg  och omstörtar dem i sin vrede;

som ryster jorden, så den viker fra sitt sted, og dens støtter bever,

 honom som kommer jorden att vackla från sin plats,  och dess pelare bäva därvid;

som byder solen, så den ikke går op, og som setter segl for stjernene,

 honom som befaller solen, så går hon icke upp,  och som sätter stjärnorna under försegling;

som alene utspenner himmelen og skrider frem over havets høider,

 honom som helt allena spänner ut himmelen  och skrider fram över havets toppar;

som har skapt Bjørnen, Orion og Syvstjernen og Sydens stjernekammere,

 honom som har gjort Karlavagnen och Orion,  Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

som gjør store, uransakelige ting og under uten tall?

 honom som gör stora och outrannsakliga ting  och under, flera än någon kan räkna?

Han går forbi mig, og jeg ser ham ikke; han farer forbi, og jeg merker ham ikke.

 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det,  han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

Han griper sitt rov - hvem vil hindre ham, hvem vil si til ham: Hvad gjør du?

 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom?  Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

Gud holder ikke sin vrede tilbake; under ham måtte Rahabs hjelpere bøie sig.

 Gud, han ryggar icke sin vrede;  för honom har Rahabs följe måst böja sig;

Hvorledes skulde da jeg kunne svare ham og velge mine ord imot ham,

 huru skulle jag då våga svara honom,  välja ut ord till att tala med honom?

jeg som ikke kunde svare om jeg enn hadde rett, men måtte be min dommer om nåde!

 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara;  jag finge anropa min motpart om misskund.

Om jeg ropte, og han svarte mig, kunde jeg ikke tro at han hørte min røst,

 Och om han än svarade mig på mitt rop,  så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

han som vilde knuse mig i storm og uten årsak ramme mig med sår på sår,

 Ty med storm hemsöker han mig  och slår mig med sår på sår, utan sak.

som ikke vilde tillate mig å dra ånde, men vilde mette mig med lidelser.

 Han unnar mig icke att hämta andan;  nej, med bedrövelser mättar han mig.

Gjelder det styrke, så sier han: Se, her er jeg! Gjelder det rett: Hvem vil stevne mig?

 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!»,  gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

Hadde jeg enn rett, skulde dog min egen munn dømme mig skyldig; var jeg enn uskyldig, vilde han dog si at jeg hadde urett.

 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig;  vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

Skyldløs er jeg; jeg bryr mig ikke om å leve - jeg forakter mitt liv.

 Men ostrafflig är jag!  Jag aktar ej mitt liv,  jag frågar icke efter, om jag får leva.

Det kommer ut på ett; derfor sier jeg: Skyldløs eller ugudelig - han gjør dem begge til intet.

 Det må gå som det vill, nu vare det sagt:  han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

Når svepen brått rammer med død, spotter han de uskyldiges lidelse.

 Om en landsplåga kommer med plötslig död,  så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

Jorden er gitt i den ugudeliges hånd; han tilhyller dens dommeres åsyn. Er det ikke han som gjør det, hvem er det da?

 Jorden är given i de ogudaktigas hand,  och täckelse sätter han för dess domares ögon.  Är det ej han som gör det, vem är det då?

Mine dager har vært hastigere enn en løper; de er bortflyktet uten å ha sett noget godt;

 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare,  de fly bort utan att hava sett någon lycka;

de har faret avsted som båter av rør, som en ørn som slår ned på sitt bytte.

 de ila åstad såsom en farkost av rör,  såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

Om jeg sier: Jeg vil glemme min sorg, jeg vil la min mørke mine fare og se glad ut,

 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer,  att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

da gruer jeg for alle mine plager; jeg vet jo at du ikke frikjenner mig.

 Så måste jag dock bäva för alla mina kval;  jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

Jeg skal jo være ugudelig - hvorfor gjør jeg mig da forgjeves møie?

 Nej, såsom skyldig måste jag stå där;  varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

Om jeg tvettet mig med sne og renset mine hender med lut,

 Om jag än tvår mig i snö  och renar mina händer i lutsalt,

da skulde du dyppe mig i en grøft, så mine klær vemmedes ved mig.

 så skall du dock sänka mig ned i pölen,  så att mina kläder måste vämjas vid mig.

For han er ikke en mann som jeg, så jeg kunde svare ham, så vi kunde gå sammen for retten;

 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom,  ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

det er ikke nogen voldgiftsmann mellem oss, som kunde legge sin hånd på oss begge.

 ingen skiljeman finnes mellan oss,  ingen som har myndighet över oss båda.

Når han bare tok sitt ris bort fra mig, og hans redsler ikke skremte mig!

 Må han blott vända av från mig sitt ris,  och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

Da skulde jeg tale uten å reddes for ham; for slik er jeg ikke, det vet jeg med mig selv.

 då skall jag tala utan att rädas för honom,  ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.