Job 27

Og Job blev ved å fremføre sin visdomstale og sa:

Åter hov Job upp sin röst och kvad:

Så sant Gud lever, som har tatt min rett fra mig, den Allmektige, som har voldt mig bitter sorg

 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt,  den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:

- for ennu er hele mitt livspust i mig og den Allmektiges ånde i min nese - :

 aldrig, så länge ännu min ande är i mig  och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,

Mine leber taler ikke urett, og min tunge taler ikke svik.

 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är,  och min tunga bära fram oärligt tal.

Det være langt fra mig å gi eder rett! Inntil jeg opgir ånden, lar jeg ikke min brødefrihet tas fra mig.

 Bort det, att jag skulle giva eder rätt!  Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.

Jeg holder fast på min rettferdighet og slipper den ikke; mitt hjerte laster mig ikke for nogen av mine dager.

 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke,  mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.

La min fiende stå der som en ugudelig, og min motstander som en urettferdig!

 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där  och min motståndare såsom orättfärdig.

For hvad håp har den gudløse, når Gud avskjærer hans liv, når han tar hans sjel fra ham?

 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres,  när hans själ ryckes bort av Gud?

Hører vel Gud hans skrik når trengsel kommer over ham?

 Månne Gud skall höra hans rop,  när nöden kommer över honom?

Eller kan han glede sig i den Allmektige, kan han påkalle Gud til enhver tid?

 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige,  kan han åkalla Gud alltid?

Jeg vil lære eder om Guds hånd; jeg vil ikke dølge hvad den Allmektige har i sinne.

 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga;  huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.

I har jo alle selv sett det; hvorfor fører I da så tom en tale?

 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det;  huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?

Dette er det ugudelige menneskes lodd hos Gud og den arv som voldsmennene får av den Allmektige:

 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud,  vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:

Får han mange barn, så er de hjemfalt til sverdet; hans ætlinger får ikke brød å mette sig med.

 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets;  hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.

De av dem som slipper unda, legges i graven ved pest, og enkene holder ikke sørgefest over dem.

 De som slippa undan läggas i graven genom pest,  och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.

Når han dynger op sølv som støv og samler sig klær som lere,

 Om han ock hopar silver såsom stoft  och lägger kläder på hög såsom lera,

så blir det de rettferdige som klær sig med det han har samlet, og sølvet skal de skyldfrie dele.

 så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög,  och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.

Som møllet har han bygget sitt hus og som den hytte en markvokter lager sig.

 Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen,  det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.

Rik legger han sig, og intet er tatt bort; han slår sine øine op, og det er der ikke.

 Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort;  men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.

Som en vannflom innhenter redsler ham, om natten fører en storm ham bort.

 Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt,  om natten rövas han bort av stormen.

Østenvinden løfter ham op, så han farer avsted, og den blåser ham bort fra hans sted.

 Östanvinden griper honom, så att han far sin kos,  den rycker honom undan från hans plats.

Gud skyter sine piler mot ham og sparer ham ikke; for hans hånd flyr han i hast.

 Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom;  för hans hand måste han flykta med hast.

Folk klapper i hendene og håner ham og piper ham bort fra hans sted.

 Då slår man ihop händerna, honom till hån;  man visslar åt honom på platsen där han var.