Job 26

Da tok Job til orde og sa:

Därefter tog Job till orda och sade:

Hvor du har hjulpet den avmektige, støttet den kraftløse arm!

 Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige,  huru har du ej stärkt den maktlöses arm!

Hvor du har gitt den uvise råd, og hvilket overmål av visdom du har lagt for dagen!

 Vilka råd har du ej givit den ovise,  och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!

Hvem har du fremført dine ord for, og hvis ånd har talt gjennem dig?

 Vem gav dig kraft att tala sådana ord,  och vems ande var det som kom till orda ur dig?

Dødsrikets skygger skjelver, vannenes dyp og de som bor i dem.

 Dödsrikets skuggor gripas av ångest,  djupets vatten och de som bo däri.

Dødsriket ligger åpent for ham og avgrunnen uten dekke.

 Dödsriket ligger blottat för honom,  och avgrunden har intet täckelse.

Han breder Norden ut over det øde rum, han henger jorden på intet.

 Han spänner ut nordanrymden över det tomma  och hänger upp jorden på intet.

Han binder vannene sammen i sine skyer, og skyene brister ikke under dem.

 Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte,  och skyarna brista icke under bördan.

Han lukker for sin trone, breder sine skyer over den.

 Han gömmer sin tron för vår åsyn,  han omhöljer den med sina skyar.

En grense har han dradd i en ring over vannene, der hvor lyset grenser til mørket.

 En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen,  där varest ljus ändas i mörker.

Himmelens støtter skjelver, og de forferdes for hans trusel.

 Himmelens pelare skälva,  de gripas av förfäran vid hans näpst.

Ved sin kraft oprører han havet, og ved sin forstand knuser han Rahab.

 Med sin kraft förskräckte han havet,  och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.

Ved hans ånde blir himmelen klar; hans hånd gjennemborer den lettfarende drage.

 Blott han andades, blev himmelen klar;  hans hand genomborrade den snabba ormen.

Se, dette er bare utkantene av hans verk; hvor svak er lyden av det ord vi hører! Men hans veldes torden - hvem forstår den?

 Se, detta är allenast utkanterna av hans verk;  en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom.  Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?