Habakkuk 1

Dette er det utsagn som profeten Habakuk skuet.

Detta är den utsaga som uppenbarades för profeten Habackuk.

Hvor lenge, Herre, skal jeg ennu rope uten at du hører! Jeg klager for dig over vold - og du frelser ikke.

 Huru länge, HERRE, skall jag ropa,      utan att du hör  klaga inför dig över våld,      utan att du frälsar?

Hvorfor lar du mig skue urett, og hvorledes kan du selv se på slik elendighet? Ødeleggelse og vold har jeg for mine øine; det yppes kiv og opstår tretter.

 Varför låter du mig se sådan ondska?      Huru kan du själv skåda på sådan orättrådighet,  på det fördärv och det våld jag har inför mina ögon?  Så uppstår ju kiv, och så upphäva sig trätor.

Derfor er loven maktesløs, og retten kommer aldri frem; for ugudelige omringer den rettferdige, derfor kommer retten frem forvendt.

 Därigenom bliver lagen vanmäktig,  och rätten kommer aldrig fram.  Ty den ogudaktige snärjer den rättfärdige;  så framstår rätten förvrängd.

Se eder omkring blandt folkene, se og bli forferdet, ja forferdet! For en gjerning gjør jeg i eders dager - I skulde ikke tro den når den blev fortalt.

 Sen efter bland hedningarna och skåden;      häpnen, ja, stån där med häpnad  Ty en gärning utför han i edra dagar,  som I icke skolen tro, när den förtäljes.Apg. 13,41.

For se, jeg lar kaldeerne reise sig, det ville og voldsomme folk, som farer frem så vide som jorden når, for å ta i eie boliger som ikke hører det til.

 Ty se, jag skall uppväcka kaldéerna  det bistra och oförvägna folket,  som drager ut så vitt som jorden når  och inkräktar boningar som icke äro deras.

Fryktelig og forferdelig er det; fra sig selv henter det sin rett og sin høihet.

 Det folket är förskräckligt och fruktansvärt;  rätt och myndighet tager det sig självt.

Dets hester er raskere enn leoparder og skarpere til å springe enn ulver om aftenen; dets ryttere sprenger frem, dets ryttere kommer langt borte fra, de flyver som en ørn når den styrter sig over sitt rov.

 Dess hästar äro snabbare än pantrar  och vildare än vargar om aftonen;  dess ryttare jaga fram i fyrsprång.  Ja, fjärran ifrån komma dess ryttare,  de flyga åstad såsom örnen,      när han störtar sig över sitt rovJer. 4,13. 5,6. Sef. 3,3. Matt. 24,28.

Alle kommer de for å gjøre voldsverk, de stirrer stridslystne fremad, og de samler fanger som sand.

 Alla hasta de till våld,  av sin stridslust drivas de framåt;  och fångar hopa de såsom sand.

De spotter konger, og fyrster er til latter for dem; de ler av hver festning, de dynger jord op mot den og tar den.

 Konungar äro dem ett åtlöje,  och furstar räkna de för lekverk;  åt alla slags fästen le de,  de kasta upp jordvallar och intaga dem.

Så stryker de avsted som en vind og farer frem og drar skyld over sig; deres kraft er deres gud.

 Så fara de åstad såsom vinden,  alltjämt framåt till att åsamka sig skuld;  ty deras egen kraft är deras gud.

Er du ikke fra fordums tid Herren min Gud, min Hellige? Vi skal ikke dø. Herre! Til å fullbyrde dom har du satt dem. Du vår klippe! Til å straffe har du gitt dem fullmakt.

 Är du då icke till av ålder?  Jo, HERRE, min Gud, min Helige, vi skola ej dö!  HERRE, till en dom är det du har satt dem,  och till en tuktan har du berett dem, du vår klippa.5 Mos. 32,4.

Du som er ren av øine, så du ikke kan se på ondt og ikke er i stand til å skue på elendighet! Hvorfor ser du på troløse, hvorfor tier du når den ugudelige tilintetgjør den som er rettferdigere enn han?

 Du vilkens ögon äro för rena för att se på det onda,  du som icke lider att skåda på orättrådighet,  huru kan du ändå skåda på dessa trolösa människor  och tiga stilla, när den ogudaktige fördärvar  den som har rätt mot honom?Job 21,7. Ps. 5,5 f. Jer. 12,1 f.

Du har jo gjort med menneskene som med havets fisker, som med krypet, som ingen herre har!

 Så vållar du att människorna bliva lika fiskar i havet,  lika kräldjur, som icke hava någon herre.

Dem alle drar de op med krok, samler dem i sin not og sanker dem i sitt garn; derfor gleder de sig og jubler.

 Ja, denne drager dem allasammans upp med sin krok,      han fångar dem i sitt nät      och församlar dem i sitt garn;  däröver är han glad och fröjdar sig.

Derfor ofrer de til sin not og brenner røkelse for sitt garn; for de gir dem deres fete lodd og deres kraftige mat.

 Fördenskull frambär han offer åt sitt nät      och tänder offereld åt sitt garn;  genom dem bliver ju hans andel så fet  och hans mat så kräslig.

Men skal de derfor fremdeles få tømme sin not og uavlatelig slå folkeslag ihjel uten skånsel?

 Men skall han därför framgent få tömma sitt nät  och beständigt dräpa folken      utan någon förskoning