Genesis 49

Og Jakob kalte sine sønner til sig og sa: samle eder, så vil jeg forkynne eder hvad som skal hende eder i de siste dager.

Och Jakob kallade sina söner till sig och sade: Församlen eder, på det att jag må förkunna eder vad som skall hända eder i kommande dagar:

Kom sammen og hør, I Jakobs sønner, hør på Israel, eders far!

 Kommen tillhopa och hören, I Jakobs söner;  hören på eder fader Israel.

Ruben, min førstefødte er du, min kraft og min styrkes første frukt, høiest i ære og størst i makt.

 Ruben, min förstfödde är du,  min kraft och min styrkas förstling,  främst i myndighet och främst i makt.

Du bruser over som vannet, du skal intet fortrin ha; for du steg op på din fars leie; da vanhelliget du det - i min seng steg han op!

 Du sjuder över såsom vatten,  du skall icke bliva den främste,  ty du besteg din faders läger;  då gjorde du vad skändligt var.  Ja, min bädd besteg han!

Simeon og Levi er brødre, voldsvåben er deres sverd.

 Simeon och Levi äro bröder;  deras vapen äro våldets verktyg.

Møt ikke i deres hemmelige råd, min sjel, ta ikke del i deres sammenkomster, min ære! For i sin vrede slo de menn ihjel, og i sin selvrådighet skamskar de okser.

 Min själ inlåte sig ej i deras råd,  min ära tage ingen del i deras samkväm;  ty i sin vrede dräpte de män,  och i sitt överdåd stympade de oxar.

Forbannet være deres vrede, for den var vill, og deres grumhet, for den var hård! Jeg vil kaste dem omkring i Jakob og sprede dem i Israel.

 Förbannad vare deras vrede, som är så våldsam,  och deras grymhet, som är så hård!  Jag skall förströ dem i Jakob,  jag skall förskingra dem i Israel.

Juda - dig skal dine brødre prise, din hånd skal være på dine fienders nakke, for dig skal din fars sønner bøie sig.

 Dig, Juda, dig skola dina bröder prisa;  din hand skall vara på dina fienders nacke,  för dig skola din faders söner buga sig.

En ung løve er Juda; fra rov er du steget op, min sønn! Han legger sig ned, han hviler som en løve, som en løvinne; hvem våger å vekke ham?

 Ett ungt lejon är Juda;  från rivet byte har du dragit ditupp, min son.  Han har lagt sig ned, han vilar såsom ett lejon,  såsom en lejoninna -- vem vågar oroa honom?

Ikke skal kongespir vike fra Juda, ikke herskerstav fra hans føtter, inntil fredsfyrsten kommer, og folkene blir ham lydige.

 Spiran skall icke vika ifrån Juda,  icke härskarstaven ifrån hans fötter,  till dess han kommer till Silo  och folken bliva honom hörsamma.

Han binder til vintreet sitt unge asen og til den edle ranke sin aseninnes fole; han tvetter i vin sitt klædebon og i druers blod sin kjortel.

 Han binder vid vinträdet sin åsna,  vid ädla rankan sin åsninnas fåle.  Han tvår sina kläder i vin,  sin mantel i druvors blod.

Dunkle er hans øine av vin, og hvite hans tenner av melk.

 Hans ögon äro dunkla av vin  och hans tänder vita av mjölk.

Sebulon - ved havets strand skal han bo, ved stranden hvor skibene lander; hans side er vendt mot Sidon.

 Sebulon skall bo vid havets strand,  vid stranden, där skeppen ligga;  sin sida skall han vända mot Sidon.

Issakar er et sterktbygget asen, som hviler mellem sine hegn.

 Isaskar är en stark åsna,  som ligger i ro i sin inhägnad.

Og han så at hvilen var god, og at landet var fagert; da bøide han sin rygg under byrden og blev en ufri træl.

 Och han såg att viloplatsen var god,  och att landet var ljuvligt;  då böjde han sin rygg under bördor  och blev en arbetspliktig tjänare.

Dan skal dømme sitt folk, han som de andre Israels stammer.

 Dan skall skaffa rätt åt sitt folk,  han såväl som någon av Israels stammar.

Dan skal være en slange på veien, en huggorm på stien, som biter hesten i hælene, så rytteren faller bakover.

 Dan skall vara en orm på vägen,  en huggorm på stigen,  en som biter hästen i foten,  så att ryttaren faller baklänges av.

Efter din frelse bier jeg, Herre!

 HERRE, jag bidar efter din frälsning!

Gad - en fiendeflokk hugger inn på ham, men han hugger dem i hælene.

 Gad skall trängas av skaror,  men själv skall han tränga dem på hälarna.

Fra Aser kommer fedmen, hans mat, og lekre retter som for konger har han å gi.

 Från Aser kommer fetma, honom till mat;  konungsliga läckerheter har han att giva.

Naftali er en lekende hind; liflig er ordet han taler.

 Naftali är en snabb hind;  han har sköna ord att giva.

Et ungt frukttre er Josef, et ungt frukttre ved kilden; grenene skyter ut over muren.

 Ett ungt fruktträd är Josef,  ett ungt fruktträd vid källan;  dess grenar nå upp över muren.

Og de egger ham og skyter på ham, de forfølger ham - de pileskyttere.

 Bågskyttar oroa honom,  de skjuta på honom och ansätta honom;

Men fast står han der med sin bue, og hans hender og armer er raske - ved Jakobs Veldiges hender, fra ham, fra hyrden, Israels klippe,

 dock förbliver hans båge fast,  och hans händer och armar spänstiga,  genom dens händer, som är den Starke i Jakob,  genom honom som är herden, Israels klippa,

fra din fars Gud, og han hjelpe dig, fra den Allmektige, og han velsigne dig med velsignelser fra himmelen der oppe, med velsignelser fra dypet der nede, med brysters og morslivs velsignelser!

 genom din faders Gud -- han skall hjälpa dig.  genom den Allsmäktige -- han skall välsigna dig  med välsignelser från himmelen därovan,  välsignelser från djupet som utbreder sig därnere,  välsignelser från bröst och sköte.

Din fars velsignelser stiger høit op over mine forfedres velsignelser, de når op til de evige høiders grense; de skal komme over Josefs hode, over hans isse, han som er høvding blandt sine brødre.

 Din faders välsignelser nå högt,  högre än mina förfäders välsignelser,  de nå upp till de eviga höjdernas härlighet.  De skola komma över Josefs huvud,  över dens hjässa, som är en furste bland sina bröder.

Benjamin er en glupende ulv; om morgenen eter han op rov, og om aftenen deler han ut hærfang.

 Benjamin är en glupande ulv;  om morgonen förtär han rov,  och om aftonen utskiftar han byte.»

Alle disse er Israels stammer, tolv i tallet, og således var det deres far talte til dem; han velsignet dem, hver av dem velsignet han med den velsignelse som tilkom ham.

Alla dessa äro Israels stammar, tolv till antalet, och detta är vad deras fader talade till dem, när han välsignade dem; åt var och en av dem gav han sin särskilda välsignelse.

Og han bød dem og sa til dem: Jeg samles nu til mitt folk; begrav mig hos mine fedre i hulen på hetitten Efrons mark,

Och han bjöd dem och sade till dem: »Jag skall nu samlas till mitt folk; begraven mig bredvid mina fäder, i grottan på hetiten Efrons åker,

i hulen på Makpela-marken, østenfor Mamre i Kana'ans land, den mark som Abraham kjøpte av hetitten Efron til eiendoms-gravsted.

i den grotta som ligger på åkern i Makpela, gent emot Mamre, i Kanaans land, den åker som Abraham köpte till egen grav av hetiten Efron,

Der begravde de Abraham og Sara, hans hustru, der begravde de Isak og Rebekka, hans hustru, og der begravde jeg Lea,

där de hava begravit Abraham och hans hustru Sara, där de ock hava begravit Isak och hans hustru Rebecka, och där jag själv har begravit Lea,

på den mark og i den hule der som blev kjøpt av Hets barn.

på den åkern som jämte grottan där köptes av Hets barn.»

Da Jakob var ferdig med de pålegg han vilde gi sine sønner, trakk han føttene op i sengen; og han opgav sin ånd og blev samlet til sine fedre.

När Jakob hade givit sina söner denna befallning, drog han sina fötter upp i sängen; och han gav upp andan och blev samlad till sina fäder.