Ecclesiastes 11

Send ditt brød bort over vannet; for i tidens løp skal du finne det igjen.

 Sänd ditt bröd över vattnet,  ty i tidens längd får du det tillbaka.

Del ut til syv, ja til åtte; for du vet ikke hvad ulykke som kan hende på jorden.

 Dela vad du har i sju delar, ja, i åtta,  ty du vet icke vilken olycka som kan gå över landet.

Når skyene blir fulle av regn, tømmer de det ut over jorden, og når et tre faller, enten det er mot syd eller mot nord, så blir treet liggende på det sted hvor det falt.

 Om molnen äro fulla av regn,  så tömma de ut det på jorden;  och om ett träd faller omkull,  det må falla mot söder eller mot norr,  så ligger det på den plats där det har fallit.

Den som stadig akter på vinden, kommer ikke til å så, og den som stadig ser på skyene, kommer ikke til å høste.

 En vindspejare får aldrig så,  och en molnspanare får aldrig skörda.

Like så lite som du vet hvad vei vinden farer, eller hvorledes benene dannes i den fruktsommelige kvinnes liv, like så lite vet du hvad Gud vil gjøre, han som gjør det alt sammen.

 Lika litet som du vet vart vinden far,  eller huru benen bildas i den havandes liv,  lika litet förstår du Guds verk,  hans som verkar alltsammans.

Så din sæd om morgenen, og la ikke din hånd hvile når det lider mot aftenen; for du vet ikke hvad som vil lykkes, det ene eller det andre, eller om begge deler er gode.

 Så ut om morgonen din säd,  och underlåt det ej heller om aftonen,  ty du vet icke vilketdera som är gagneligast,  eller om det ena jämte det andra är bäst.

Lyset er liflig, og det er godt for øinene å få se solen.

 Och ljuset är ljuvligt,  och det är gott för ögonen att få se solen.

For om et menneske lever mange år, skal han glede sig i dem alle og komme mørkets dager i hu; for de blir mange. Alt som skal komme, er tomhet.

 Ja, om en människa får leva än så många år,  så må hon vara glad under dem alla,  men betänka, att eftersom mörkrets dagar bliva så många,  är ändå allt som händer fåfänglighet.                 Predikaren, 12 Kapitlet              Ungdom och ålderdom.  Slutord.

Gled dig, du unge, i din ungdom og la ditt hjerte være vel til mote i din ungdoms dager og vandre på ditt hjertes veier og efter det dine øine ser! Men vit at for alt dette vil Gud føre dig frem for dommen.

 Gläd dig, du yngling, din ungdom,  och låt ditt hjärta unna dig fröjd i din ungdomstid;  ja, vandra de vägar ditt hjärta lyster  och så, som det behagar dina ögon.  Men vet att Gud för allt detta  skall draga dig till doms.

La gremmelse vike fra ditt hjerte og hold alt ondt borte fra ditt legeme! For ungdom og morgenrøde er tomhet.

 Ja, låt grämelse vika ur ditt hjärta,  och håll plåga borta från din kropp.  Ty ungdom och blomstring är fåfänglighet.