II Samuel 22

David kvad denne sang for Herren den dag da Herren hadde utfridd ham av alle hans fienders hånd og av Sauls hånd.

Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.Ps. 18,1 f.

Og han sa: Herren er min klippe og min festning og min redder,

Han sade:  HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,5 Mos. 32,4

min klippefaste Gud, som jeg setter min lit til, mitt skjold og min frelses horn, min borg og min tilflukt, min frelser; fra vold frelser du mig.

 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt,  min sköld och min frälsnings horn,    mitt värn och min tillflykt,  min frälsare, du som frälsar mig från våldet!Ps. 3,4. 144,2. Luk. 1,69. Hebr. 2,13.

Jeg påkaller den Høilovede, Herren, og blir frelst fra mine fiender.

 HERREN, den högtlovade, åkallar jag,  och från mina fiender bliver jag frälst.Ps. 146,2.

Dødens bølger omspente mig, fordervelsens strømmer forferdet mig.

 Ty dödens bränningar omvärvde mig,  fördärvets strömmar förskräckte mig,Ps. 55,5.

Dødsrikets rep omgav mig, dødens snarer overfalt mig.

 dödsrikets band omslöto mig,  dödens snaror föllo över mig.Ps. 116,3.

I min trengsel påkalte jeg Herren, og jeg ropte til min Gud; han hørte fra sitt tempel min røst, og mitt skrik kom for hans ører.

 Men jag åkallade HERREN i min nöd,  ja, jag gick med min åkallan till min Gud.  Och han hörde från sin himmelska boning min röst,  och mitt rop kom till hans öron.Ps. 3,5. Jon. 2,3 f.

Da rystet og bevet jorden, himmelens grunnvoller skalv, og de rystet; for hans vrede var optendt.

 Då skalv jorden och bävade,  himmelens grundvalar darrade;  de skakades, ty hans vrede var upptänd.Ps. 68,9.

Det steg røk op av hans nese, og fortærende ild fra hans munn; glør brente ut av ham.

 Rök steg upp från hans näsa  och förtärande eld från hans mun,  eldsglöd ljungade från honom.2 Mos. 19,18. 24.17. 5 Mos. 4,24. 32,22.

Og han bøide himmelen og steg ned, og det var mørke under hans føtter.

 Och han sänkte himmelen och for ned  och töcken var under hans fötter.

Og han fór på kjeruber og fløi, og han lot sig se på vindens vinger.

 Han for på keruben och flög,  han sågs komma på vindens vingarPS. 99,1. 104,3. Hes. 9,3.

Og han gjorde mørke til skjul rundt omkring sig, vannmasser, tykke skyer.

 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom:  vattenhopar, tjocka moln.Ps. 97,2. Jes. 45,15. 50,3

Frem av glansen foran ham brente gloende kull.

 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.

Herren tordnet fra himmelen, den Høieste lot sin røst høre.

 HERREN dundrade från himmelen  den Högste lät höra sin röst.Ps. 29,3.

Og han utsendte piler og spredte dem omkring - lyn og forvirret dem.

 Han sköt pilar och förskingrade dem,  ljungeld och förvirrade dem.1 Sam. 7,10. Ps. 148,8.

Da kom havets strømmer til syne; jordens grunnvoller blev avdekket ved Herrens trusel, for hans neses åndepust.

 Havets bäddar kommo i dagen,  jordens grundvalar blottades,  för HERRENS näpst,  för hans vredes stormvind.

Han rakte sin hånd ut fra det høie, han grep mig; han drog mig op av store vann.

 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig,  han drog mig upp ur de stora vattnen.Ps. 32,6. 69,2 f. 144,7.

Han fridde mig ut fra min sterke fiende, fra mine avindsmenn; for de var mig for mektige.

 Han räddade mig från min starke fiende,  från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.1 Sam. 23,1 f.

De overfalt mig på min motgangs dag; men Herren blev min støtte.

 De överföllo mig på min olyckas dag,  men HERREN blev mitt stöd.

Og han førte mig ut i fritt rum; han frelste mig, for han hadde behag i mig.

 Han förde mig ut på rymlig plats  han räddade mig, ty han hade behag till mig.

Herren gjengjeldte mig efter min rettferdighet, han betalte mig efter mine henders renhet.

 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet;  efter mina händers renhet vedergäller han mig.Job 22,30. Ps. 17,1.

For jeg tok vare på Herrens veier og vek ikke i ondskap fra min Gud;

 Ty jag höll mig på HERRENS vägar  och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;

for alle hans lover hadde jeg for øie, og fra hans bud vek jeg ikke,

 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen,  och från hans stadgar vek jag icke av.

og jeg var ulastelig for ham og voktet mig vel for min synd.

 Så var jag ostrafflig för honom  och tog mig till vara för missgärning.1 Kon. 14,8. 15,5.

Og Herren gjengjeldte mig efter min rettferdighet, efter min renhet for hans øine.

 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet,  efter min renhet inför hans ögon.1 Sam. 26,23 f.

Mot den fromme viser du dig from, mot den rettvise stridsmann viser du dig rettvis,

 Mot den fromme bevisar du dig from,  mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.

mot den rene viser du dig ren, mot den forvendte viser du dig vrang.

 Mot den rene bevisar du dig ren,  men mot den vrånge bevisar du dig avog.3 Mos. 26,23 f. Ords. 3,34. Hes. 7,27.

Elendige folk frelser du, men dine øine er mot de overmodige; dem fornedrer du.

 och du frälsar ett betryckt folk,  men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.Dan. 4,34. Luk. 1,51 f.

For du er mitt lys, Herre, og Herren opklarer mitt mørke.

 Ja, du, HERRE, är min lampa;  ty HERREN gör mitt mörker ljust.Ps. 112,4.

For ved dig stormer jeg løs på fiendeskarer, ved min Gud springer jeg over murer.

 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror,  med min Gud stormar jag murar.Ps. 60,14. Fil. 4,13.

Gud, hans vei er fullkommen; Herrens ord er rent, han er et skjold for alle dem som setter sin lit til ham.

 Guds väg är ostrafflig,  HERRENS tal är luttrat.  En sköld är han för alla    som taga sin tillflykt till honom.Ps. 12,7. Ords. 30,5.

For hvem er Gud foruten Herren, og hvem er en klippe foruten vår Gud?

 Ty vem är Gud förutom HERREN,  och vem är en klippa förutom vår Gud?5 Mos. 4,35. 32,39. 1 Sam. 2,2. Jes. 43,11. 44,6, 8.

Gud, han er mitt sterke vern og leder den ulastelige på hans vei.

 Gud, du som var mitt starka värn  och ledde den ostrafflige på hans väg,

Han gir ham føtter likesom hindene og stiller mig på mine høider.

 du som gjorde hans fötter såsom hindens  och ställde mig på mina höjder,Hab. 3,19.

Han oplærer mine hender til krig, så mine armer spenner kobberbuen.

 du som lärde mina händer att strida  och mina armar att spänna kopparbågen!Ps. 144,1.

Og du gir mig din frelse til skjold, og din mildhet gjør mig stor.

 Du gav mig din frälsnings sköld  och din bönhörelse gjorde mig stor,

Du gjør rummet vidt for mine skritt under mig, og mine ankler vakler ikke.

 du skaffade rum för mina steg, där jag gick,  och mina fötter vacklade icke.Ps. 17,5. 31,9.

Jeg vil forfølge mine fiender og ødelegge dem, og jeg vender ikke tilbake før jeg har gjort ende på dem.

 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem;  jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.

Jeg gjør ende på dem og knuser dem, så de ikke kan reise sig; de faller under mine føtter.

 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem,    så att de icke mer reste sig;  de föllo under mina fötter.

Og du omgjorder mig med kraft til krig, du bøier mine motstandere under mig.

 Du omgjordade mig med kraft till striden,  du böjde mina motståndare under mig.

Og mine fiender lar du vende mig ryggen, mine avindsmenn utrydder jeg.

 Mina fiender drev du på flykten för mig,  dem som hatade mig förgjorde jag.

De ser sig om, men der er ingen frelser - efter Herren, men han svarer dem ikke.

 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste;  efter HERREN, men han svarade dem icke.Joh. 9,31.

Og jeg knuser dem som jordens støv; jeg sønderknuser dem, tramper dem ned som søle på gatene.

 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden,  jag krossade och förtrampade dem    såsom orenlighet på gatan.

Og du redder mig fra mitt folks kamper, du bevarer mig til å være hode for hedninger; folkeferd som jeg ikke kjenner, tjener mig.

 Du räddade mig ur mitt folks strider,  du bevarade mig till ett huvud över hedningar;  folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.

Fremmede kryper for mig; bare de hører om mig, blir de mig lydige.

 Främlingar visade mig underdånighet;  vid blotta ryktet hörsammade de mig.5 Mos 33,29.

Fremmede visner bort og går bevende ut av sine borger.

 Ja, främlingarnas mod vissnade bort;  de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.

Herren lever, og priset er min klippe, og ophøiet er min frelses klippefaste Gud,

 HERREN lever!  Lovad vare min klippa,  upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!

den Gud som gir mig hevn og legger folkeferd under mig,

 Gud, som har givit mig hämnd  och lagt folken under mig;

og som fører mig ut fra mine fiender; over mine motstandere ophøier du mig, fra voldsmannen redder du mig.

 du som har fört mig ut från mina fiender  och upphöjt mig över mina motståndare,  räddat mig från våldets man!

Derfor vil jeg prise dig, Herre, blandt hedningene og lovsynge ditt navn.

 Fördenskull vill jag tacka dig,  HERRE, bland hedningarna,  och lovsjunga ditt namn.Rom. 15,9.

Han gjør frelsen stor for sin konge, og han gjør miskunnhet mot sin salvede, mot David og mot hans ætt til evig tid.

 Ty du giver din konung stor seger  och gör nåd mot din smorde,  mot David och hans säd till evig tid.2 Sam. 7,8 f.