I Corinthians 11

Bli mine efterfølgere, likesom jeg efterfølger Kristus!

Varen I mina efterföljare, såsom jag är Kristi.     Paulus' första brev till korintierna, 11 Kapitlet             Kvinnan må icke vid gudstjänsten            uppträda med ohöljt huvud.  Herrens         måltid må icke hållas på ovärdigt sätt.

Jeg roser eder for at I kommer mig i hu i alle ting og holder fast ved mine forskrifter, således som jeg gav eder dem.

Jag prisar eder för det att I i alla stycken haven mig i minne och hållen fast vid mina lärdomar, såsom de äro eder givna av mig.

Men jeg vil at I skal vite at Kristus er enhver manns hoved, og mannen er kvinnens hoved, og Gud er Kristi hoved.

Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus är envar mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud, och att Gud är Kristi huvud.

Hver mann som beder eller taler profetisk med noget på hodet, vanærer sitt hode;

Var och en man som har sitt huvud betäckt, när han beder eller profeterar, han vanärar sitt huvud.

men hver kvinne som beder eller taler profetisk med utildekket hode, vanærer sitt hode; for det er aldeles det samme som om hun var raket.

Men var kvinna som beder eller profeterar med ohöljt huvud, hon vanärar sitt huvud, ty det är då alldeles som om hon hade sitt hår avrakat.

For hvis en kvinne ikke tildekker sig, da la henne også klippe håret av; men er det usømmelig for en kvinne å klippe eller rake av sig håret, da la henne tildekke sig.

Om en kvinna icke vill hölja sig, så kan hon lika väl låta skära av sitt hår; men eftersom det är en skam för en kvinna att låta skära av sitt hår eller att låta raka av det, så må hon hölja sig.

For en mann skal ikke tildekke sitt hode, eftersom han er Guds billede og ære; men kvinnen er mannens ære.

En man är icke pliktig att hölja sitt huvud, eftersom han är Guds avbild och återspeglar hans härlighet, då kvinnan däremot återspeglar mannens härlighet.

For mannen er ikke av kvinnen, men kvinnen er av mannen;

Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.

mannen blev jo heller ikke skapt for kvinnens skyld, men kvinnen for mannens skyld.

Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull.

Derfor bør kvinnen ha et undergivenhets-tegn på sitt hode for englenes skyld.

Därför bör kvinnan på sitt huvud hava en »makt», för änglarnas skull.

Dog, i Herren er hverken kvinnen noget fremfor mannen eller mannen noget fremfor kvinnen;

Dock är det i Herren så, att varken kvinnan är till utan mannen, eller mannen utan kvinnan.

for likesom kvinnen er av mannen, så er også mannen ved kvinnen, og alt er av Gud.

Ty såsom kvinnan är av mannen, så är ock mannen genom kvinnan; men alltsammans är av Gud. --

Døm hos eder selv: passer det sig at en kvinne beder til Gud med utildekket hode?

Dömen själva: höves det en kvinnan att ohöljd bedja till Gud?

Lærer ikke endog selve naturen eder at dersom en mann lar håret vokse langt, er det ham til vanære,

Lär icke själva naturen eder att det länder en man till vanheder, om han har långt hår,

men dersom en kvinne lar håret vokse langt, er det henne til ære? for det lange hår er gitt henne til slør.

men att det länder en kvinna till ära, om hon har långt hår? Håret är ju henne givet såsom slöja.

Men dersom nogen vil være trettekjær, da har ikke vi en sådan skikk, heller ikke Guds menigheter.

Om nu likväl någon vill vara genstridig, så mån han veta att vi för vår del icke hava en sådan sedvänja, ej heller andra Guds församlingar.

Men idet jeg påbyder dette, roser jeg ikke at I kommer sammen, ikke til det bedre, men til det verre.

Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa är att I kommen tillsammans, icke till förbättring, utan till försämring.

For for det første, når I kommer sammen i menighets-samling, hører jeg at det er splid iblandt eder, og for en del tror jeg det;

Ty först och främst hör jag sägas att vid edra församlingsmöten söndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att så är.

for det må være partier iblandt eder, forat de ekte kan bli åpenbare iblandt eder.

Ty partier måste ju finnas bland eder, för att det skall bliva uppenbart vilka bland eder som hålla provet.

Når I altså kommer sammen, da blir det ikke Herrens nattverd I eter;

När I alltså kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens måltid hållas;

for idet I eter, tar hver på forhånd sin egen mat, og den ene er hungrig, og den annen er drukken.

ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat han har medfört, och så får den ene hungra, medan den andre får för mycket.

Har I da ikke hus til å ete og drikke i? eller forakter I Guds menighet og vanærer dem som intet har? Hvad skal jeg si til eder? skal jeg rose eder? I dette roser jeg eder ikke.

Haven I då icke edra hem, där I kunnen äta ock dricka? Eller är det så, att I förakten Guds församling och viljen komma dem att blygas, som intet hava? Vad skall jag då säga till eder? Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.

For jeg har mottatt fra Herren dette som jeg også har overgitt eder, at den Herre Jesus i den natt da han blev forrådt, tok et brød,

Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd

takket og brøt det og sa: Dette er mitt legeme, som er for eder; gjør dette til minne om mig!

och tackade Gud och bröt det och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»

Likeså også kalken efter aftensmåltidet, idet han sa: Denne kalk er den nye pakt i mitt blod; gjør dette, så ofte som I drikker den, til minne om mig!

Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse.»

For så ofte som I eter dette brød og drikker denne kalk, forkynner I Herrens død, inntil han kommer.

Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död, till dess att han kommer.

Derfor, hver som eter brødet eller drikker Herrens kalk uverdig, han blir skyldig i Herrens legeme og blod.

Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod.

Men hvert menneske prøve sig selv, og så ete han av brødet og drikke av kalken!

Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken.

for den som eter og drikker, han eter og drikker sig selv til dom dersom han ikke gjør forskjell på Herrens legeme.

Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig.

Derfor er det mange skrøpelige og syke iblandt eder, og mange sovner inn.

Därför finnas ock bland eder många som äro svaga och sjuka, och ganska många äro avsomnade.

Men dersom vi dømte oss selv, blev vi ikke dømt;

Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda.

men når vi dømmes, da refses vi av Herren, forat vi ikke skal fordømmes sammen med verden.

Men då vi nu bliva dömda, så är detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, för att vi icke skola bliva fördömda tillika med världen.

Derfor, mine brødre, når I kommer sammen for å ete, da del med hverandre;

Alltså, mina bröder, när I kommen tillsammans för att hålla måltid, så vänten på varandra.

og hvis nogen hungrer, da ete han hjemme, forat I ikke skal komme sammen til dom! Det annet skal jeg foreskrive når jeg kommer.

Om någon är hungrig, då må han äta hemma, så att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det övriga skall jag förordna, när jag kommer.