I Corinthians 10

For jeg vil ikke, brødre, at I skal være uvitende om at våre fedre var alle under skyen og gikk alle gjennem havet

Ty jag vill säga eder detta, mina bröder: Våra fäder voro alla under molnskyn och gingo alla genom havet;

og blev alle døpt til Moses i skyen og i havet,

alla blevo de i molnskyn och i havet döpta till Moses;

og de åt alle den samme åndelige mat

alla åto de samma andliga mat,

og drakk alle den samme åndelige drikk; for de drakk av den åndelige klippe som fulgte dem, og klippen var Kristus;

och alla drucko de samma andliga dryck -- de drucko nämligen ur en andlig klippa, som åtföljde dem, och den klippan var Kristus.

allikevel hadde Gud ikke behag i de fleste av dem; for de blev slått ned i ørkenen.

Men de flesta av dem hade Gud icke behag till; de blevo ju nedgjorda i öknen.

Men disse ting skjedde som forbilleder for oss, forat ikke vi skal ha lyst til det onde, likesom de hadde lyst til det.

Detta skedde oss till en varnagel, för att vi icke skulle hava begärelse till det onda, såsom de hade begärelse därtill.

Bli heller ikke avgudsdyrkere, likesom nogen av dem, som skrevet er: Folket satte sig ned for å ete og drikke og stod op for å leke!

Ej heller skolen I bliva avgudadyrkare, såsom somliga av dem blevo; så är ju skrivet: »Folket satte sig ned till att äta och dricka, och därpå stodo de upp till all leka.»

La oss heller ikke drive hor, likesom nogen av dem drev hor og falt på én dag tre og tyve tusen!

Låtom oss icke heller bedriva otukt, såsom somliga av dem gjorde, varför ock tjugutre tusen föllo på en enda dag.

La oss heller ikke friste Kristus, likesom nogen av dem fristet ham og blev ødelagt av slanger!

Låtom oss icke heller fresta Kristus, såsom somliga av dem gjorde, varför de ock blevo dödade av ormarna.

Knurr heller ikke, likesom nogen av dem knurret og blev ødelagt av ødeleggeren!

Knorren icke heller, såsom somliga av dem gjorde, varför de ock blevo dödade av »Fördärvaren».

Dette hendte dem som forbilleder, men det er skrevet til formaning for oss, til hvem de siste tider er kommet.

Men detta vederfors dem för att tjäna till en varnagel, och det blev upptecknat till lärdom för oss, som hava tidernas ände inpå oss.

Derfor, den som tykkes sig å stå, han se til at han ikke faller!

Därför, den som menar sig stå, han må se till, att han icke faller.

Eder har ingen fristelse møtt som mennesker ikke kan bære; og Gud er trofast, som ikke skal la eder fristes over evne, men gjøre både fristelsen og dens utgang, så I kan tåle den.

Inga andra frestelser hava mött eder än sådana som vanligen möta människor. Och Gud är trofast; han skall icke tillstädja att I bliven frestade över eder förmåga, utan när han låter frestelsen komma, skall han ock bereda en utväg därur, så att I kunnen härda ut i den.

Derfor, mine elskede, fly fra avgudsdyrkelsen!

Alltså, mina älskade, undflyn avgudadyrkan.

Jeg taler til eder som til forstandige; døm selv det jeg sier!

Jag säger detta till eder såsom till förståndiga människor; själva mån I döma om det som jag säger.

Velsignelsens kalk som vi velsigner, er den ikke samfund med Kristi blod? Brødet som vi bryter, er det ikke samfund med Kristi legeme?

Välsignelsens kalk, över vilken vi uttala välsignelsen, är icke den en delaktighet av Kristi blod? Brödet, som vi bryta, är icke det en delaktighet av Kristi kropp?

Fordi der er ett brød, er vi ett legeme, enda vi er mange; for vi har alle del i det ene brød.

Eftersom det är ett enda bröd, så äro vi, fastän många, en enda kropp, ty alla få vi vår del av detta ena bröd.

Se til Israel efter kjødet: Har ikke de som eter offerne, samfund med alteret?

Sen på det lekamliga Israel: äro icke de som äta av offren delaktiga i altaret?

Hvad mener jeg altså? at det er noget avguds-offer til? eller at det er nogen avgud til?

Vad vill jag då säga härmed? Månne att avgudaofferskött är någonting, eller att en avgud är någonting?

Nei, men at det de ofrer, det ofrer de til onde ånder og ikke til Gud; men jeg vil ikke at I skal komme i samfund med de onde ånder.

Nej, det vill jag säga, att vad hedningarna offra, det offra de åt onda andar och icke åt Gud; och jag vill icke att I skolen hava någon gemenskap med de onda andarna.

I kan ikke drikke Herrens kalk og onde ånders kalk; I kan ikke ha del I Herrens bord og i onde ånders bord.

I kunnen icke dricka Herrens kalk och tillika onda andars kalk; I kunnen icke hava del i Herrens bord och tillika i onda andars bord.

Eller tør vi egge Herren til nidkjærhet? vi er vel ikke sterkere enn han?

Eller vilja vi reta Herren? Äro då vi starkare än han?

Jeg har lov til alt, men ikke alt gagner; jeg har lov til alt, men ikke alt opbygger.

»Allt är lovligt»; ja, men icke allt är nyttigt. »Allt är lovligt»; ja, men icke allt uppbygger.

Ingen søke sitt eget, men enhver søke den annens beste!

Ingen söke sitt eget bästa, utan envar den andres.

Alt det som selges i slakterboden, kan I ete uten at I for samvittighetens skyld spør mere efter det;

Allt som säljes i köttboden mån I äta; I behöven icke för samvetets skull göra någon undersökning därom.

for jorden og alt det som fyller den, hører Herren til.

Ty  »jorden är Herrens, och allt vad därpå är».

Og dersom nogen av de vantro ber eder til gjest, og I vil gå dit, da kan I ete alt som settes frem for eder, uten at I for samvittighetens skyld spør mere efter det.

Om någon av dem som icke äro troende bjuder eder till sig och I viljen gå till honom, så mån I äta av allt som sättes fram åt eder; I behöven icke för samvetets skull göra någon undersökning därom.

Men dersom nogen sier til eder: Dette er avguds-offer, da la være å ete det, for hans skyld som sa eder det, og for samvittighetens skyld!

Men om någon då säger till eder: »Detta är offerkött», så skolen I avhålla eder från att äta, för den mans skull, som gav saken till känna, och för samvetets skull --

Jeg mener ikke ens egen samvittighet, men næstens. For hvorfor skal min frihet dømmes av en annens samvittighet?

jag menar icke ditt eget samvete, utan den andres; ty varför skulle jag låta min frihet dömas av en annans samvete?

Dersom jeg nyter det med takk, hvorfor skal jeg da spottes for det som jeg takker for?

Om jag äter därav med tacksägelse, varför skulle jag då bliva smädad för det som jag tackar Gud för?

Enten I altså eter eller drikker, eller hvad I gjør, så gjør alt til Guds ære!

Alltså, vare sig I äten eller dricken, eller vadhelst annat I gören, så gören allt till Guds ära.

Vær uten anstøt både for jøder og for grekere og for Guds menighet,

Bliven icke för någon till en stötesten, varken för judar eller för greker eller för Guds församling;

likesom også jeg i alt streber å tekkes alle og ikke tenker på mitt eget gagn, men på de manges, at de må bli frelst.

varen såsom jag, som i alla stycken fogar mig efter alla och icke söker min egen nytta, utan de mångas, för att de skola bliva frälsta.