Psalms 2

He aha ka nana ai nga tauiwi, ka whakaaro horihori ai nga iwi?

Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

Whakatika mai ana nga kingi o te whenua, runanga tahi ana nga ariki, ki te whawhai ki a Ihowa, ki tana tangata hoki i whakawahi ai; me te ki ano,

Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

2:3

Kia motumotuhia e tatou a raua here, kia akiritia a raua taura i a tatou.

»Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»

2:4

Ko ia kei te rangi e noho ana, ka kata ia: ka whakahi te Ariki ki a ratou.

Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

2:5

Na ka korero ia ki a ratou me te riri ano: ka tino weriweri hoki, ka whakahorere i a ratou,

Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

2:6

Ahakoa ra ka whakawahia e ahau taku kingi ki runga ki taku maunga tapu, ki Hiona.

»Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»

2:7

Maku e whakapuaki te kupu, kua mea a Ihowa ki ahau, Ko koe taku tama, nonaianei koe i whakatupuria ai e ahau.

Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.

2:8

Inoi ki ahau, a ka hoatu e ahau ki a koe nga tauiwi hei kainga mou, me nga topito o te whenua hei nohoanga tupu mou.

Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

2:9

Ka wawahi koe i a ratou ki te whiu rino, mongamonga noa ratou i a koe, ano he oko na te kaihanga rihi.

Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»

2:10

Na kia mahara ra, e nga kingi: kia akona, e nga kaiwhakawa o te whenua.

Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

2:11

Mahi atu ki a Ihowa i runga i te wehi, kia hari me te wiri.

Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

2:12

Kihia te tama kei riri ia, a ka mate koutou i te ara, ka hohoro tonu hoki te mura o tona riri. Ka hari katoa te hunga e whakawhirinaki ana ki a ia.

Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.